söndag 31 maj 2009

Nostalgi och shopping

Ja vad har jag egentligen sysslat med idag? Jag vaknade, tvättade håret, plåstrade om fötterna och gick till stan. Väl där träffade jag en vän och vi gick på en shoppingrunda i det varma vädret (25 grader i skuggan).

Vi började med akademibokhandeln där vi fastnade i nästan en timme innan vi gick vidare. Till skoaffären mitt emot bokhandeln för att hitta mina fötters räddning, ett par hälinlägg som lyfter upp hälen en bit och på så sätt minskar friktionen mot hälsenan. Jag borde nog ha skaffat ett par inlägg till, det kan ju vara bra att ha hemma.

Sedan gick vi ner till kulturens hus för att jag skulle köpa biljett till kvällens nostalgitripp, en dansföreställning. När det var avklarat gick vi och kikade lite på konstutställningen de hade öppen.

Efter det blev det lite blommor, tårtingridienser och några par strumpor till mig och en kofta till midsommar. Sedan togg jag bussen hem, allt knatande de senaste dagarna börjar kännas i kroppen nu.

Kvällens underhållning bjöd luleå rytmik och balettförening på, med den årliga dansföreställning som jag medverkade i 15 år i sträck (jag ville skriva 19, men riktigt så länge höll jag inte på). Det var definitivt en nostalgitripp av hög grad, jag minns så väl känslan av att stå i kulisserna och vara nervös, förberedelserna man gjort, stämningen och så vidare. Jag såg även att kostymförrådet används flitigt än, de byxor jag hade på mig på min sista föreställning var med och dansade även ikväll.

Skulle jag någon gång flytta tillbaka så finns chansen att jag tar upp dansandet igen, i alla fall för musklernas och hållningens skull. En nybörjarklass balett hade varit trevligt, fast med mina trasiga knän så kanske jag ska låta bli. Det kan ju kanske vara trevligt att kunna gå i framtiden också.

Mors dag. Min dag!

Idag får jag fira min allra första mors dag! Jag tror dock inte att lilla A har tänkt ge mig en present Hon är ju trots allt bara sex månader gammal. Kanske nästa år... ;-)

(Men om hon skulle råka läsa detta så kan jag väl slänga ut en lite försiktig önskan om en ny berlock till min halskedja, den jag har nu är så stor, hård och klumpig, dock snygg och rolig att leka med).

I brist på annat eller var det ett aktivt val?

Ikväll har man varit högkulturell, jag har tittat på opera på tv. Rossinis Askungen med Malena Ernman i titelrollen. Jag känner mig.. hmm.. berikad? töntig? upplyft?

Trevligt var det i alla fall och A lyckades somna i tid så jag fick se operan ostörd.

Synd man inte kan italienska. Tur att det är textat.

Jag blev sugen på mer opera, jag gillar opera.

(för övrigt har jag fått tre nya skavsår idag, jag som inte ens sprang nåt, jag bara lånade mammas skor. Aldrig mer nya skor, det går så mycket plåster, och de är ju dyra!)

lördag 30 maj 2009

Dagens middag

Kycklingsoppa á la Korpen
(ca 4-5 portioner, eller 3 om man är ett par hungriga tränande tonårsgrabbar)

2 gula lökar
3 morötter
3 kycklingfiléer
2 hönsbuljongtärningar
1,5 liter vatten
en liten näve spagetti (typ 2 portioner)
ca 1 dl vitt vin
timjan
cayennepeppar
chili
kanel
svartpeppar
salt

Hacka och fräs löken, riv morötterna och fräs med löken, skär kycklingen i mindre bitar och fräs kycklingen

Häll över vinet över kycklingen och grönsakerna och smula över buljongtärningarna

Krydda med svartpeppar, timjan, lite cayennepeppar och chili och tillsätt ytterst lite kanel (ha sedan frågesport vid middagsbordet och se om någon lyckas hitta igen kanelen)

Häll över 1,5 liter vatten och koka upp

Låt koka en liten stund, tillsätt därefter pastan.

Koka tills pastan är färdig.

Servera

Tillbehör:
creme fraishe + hackade soltorkade tomater
morotsfoccacia

fredag 29 maj 2009

Ett besök i vildmarken

De senaste dagarna har jag sett ovanligt mycket vilda djur.

1) Älg.
Det stod två älgar brevid E4an och käkade blad på hitresan, hade A varit lite större så hade jag nog sagt "titta en älg!", nu gjorde jag inte det, men jag tänkte.

2) Hare
Det verkar bo en hare i närheten, för jag har sett den två gånger. Andra gången ropade jag åt familjen att titta ut, och visst fick de se en hare beta på gräsmattan.

3) Igelkott
Kanske inte världens mest spännande djur, men när jag var liten så hade vi en igelkotte boendes under bron till vår ytterdörr, så det blev lite nostalgi när den lilla krabaten knatade över uppfarten på väg till andra sidan häcken.

Jag skulle även kunna rada upp alla fåglar jag sett, men det är inte så spännande. Skator, trastar, någon enstaka talgoxe, ett par svanar, sädesärla och ett blåmespar tillhör väl de mest intressanta. Till den andra gruppen får duvorna och måsarna flytta.

Tv-bänk och soffbord säljes till högtbjudande

Jag funderar lite kring prylar och saker. En idé för att hålla nere mängden grejjer är ju att slänga en gammal (eller göra sig av med på annat sätt) när man skaffar något nytt.

När det gäller kläder och skor fungerar det ju garanterat, men när man kommer till andra saker då? Böcker (kan ju fungera om man inte som jag är lite bibliofil)? Mat?

Ett annat sätt att hålla nere antalet prylar hemma är ju att helt enkelt inte köpa några nya. När det gäller A och allt som hör till så försöker jag tänka "hur klarade de det här för 100 år sedan?" och för det mesta kan jag då låta bli att köpa just den saken.

Men jag tror att sommarens stora projekt får bli att slänga 100 saker netto (eller skänka bort, eller sälja, eller...) för att få lite försprång till hösten. Dock är det en del skrymmande saker vi skulle behöva bli av med, bland annat en tv-bänk och ett soffbord, vilket inte är lika enkelt att bara slänga. Vi har dessutom en hel del grovsopor som vi behöver frakta bort någon gång, som en gammal stekpanna och ett gammalt lysrör (eller det klassas nog som miljöfarligt).

Annars är min universallösning på för mycket saker att skaffa en till bokhylla.

Sol, vind och blåsor på fötterna

Solen skiner, fåglarna kvittrar och A ligger och sover sött i sin barnvagn.

En underbar dag med andra ord, nästan perfekt upplagt för en långpromenad med barnvagnen.

Hade jag bara varit lite smartare igår och tejpat fötterna Innan jag satte på mig nya skorna och gick på promenad...

Varför finns det inte skor som passar mina fötter? Varför får jag ALLTID skavsår? Varför lär jag mig aldrig det faktumet?

torsdag 28 maj 2009

Varför skriver jag så långa inlägg?

Jag som inte tycker om att skriva.

Är det ens någon som orkar läsa dem?

Är bloggandet ett sätt att bli ännu mindre social, att slippa kontakter med människor av kött och blod? Man skriver av sig på nätet istället för att prata med någon berörd människa om det man stör sig på. Hur bra är det egentligen?

Dagens i-landsproblem (3)

Det här skriver jag för att återknyta till ett tidigare inlägg, jag har visst inte behandlat klart ämnet riktigt.

Jag har upptäckt att ju längre tid och sträcka jag är hemifrån desto mer less blir jag på alla prylar och allt skrot vi har hemma. Egentligen är det väl något av en hemlig dröm att bara sälja iväg allt och skaffa nytt eller, kanske låta bli. Störst problem är det väl egentligen med kläderna. Efter A så har jag en massa kläder jag förmodligen aldrig mer kommer att använda, så det skulle bara vara befriande att hiva iväg allt för återvinning (dessutom behöver jag nog en anledning att köpa nya underkläder), Dessutom så behöver vi garderobsplatsen det tar upp.

Ibland när jag träffar nya människor så blir jag så inspirerad av dessa att jag vill vara den människan, gärna med alla saker som hör till. Tyvärr samtidigt som jag vill vara mig själv också. Kontentan av detta blir en himla massa saker. För varje nytt intresse så medföljer det ju en viss rekvisita som tar upp en massa plats.

Är det så att det är våra saker som definierar vilka vi är?
Till viss del skulle jag nog säga, men inte uteslutande. Vi kan nog fortfarande vara oss själva även i en situation utan rekvisita. Dock tror jag att vi nog kan vara lite annorlunda utan det ramverk vi har tillverkat för våra personer.

Jag har alltid sett en trygghet i mina saker, och i att ha mycket på liten yta, det är så jag har växt upp, och det är i en sådan miljö jag har kännt mig som tryggast. I mitt lilla rum på lite drygt 7 kvadratmeter hos mina föräldrar fick jag in en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå, en hurts, en tamburmajor och en väldans massa saker. I mitt rum kände jag mig trygg och tillfreds.

När jag sedan flyttade hemifrån så hade jag världens chans att göra mig av med allt onödigt jag samlat på mig under åren. Till viss del kan man väl säga att jag gjorde det också, jag slängde inte en pinal. Allt var nödvändigt enligt min hjäna. För när man flyttar hemifrån behöver man trygghet och denna trygghet satt för mig i yttre ting. Så jag sitter fortfarande kvar i alla saker och nu kan jag inte göra mig av med dem, för jag vet inte riktigt vilka jag verkligen behöver och vilka som bara är där för att fylla upp rummen.

För att ge ett exempel. Vi har över 600 böcker hemma. Hur många av dem Behöver vi verkligen? jag skulle gissa på ett förtiotal kanske, resten är antingen nostalgi eller olästa eller utfyllnad. Men vilka är vilka? Hur definierar man vilka böcker som är nödvändiga? Dessutom är det jäkligt snyggt med många böcker, så det får helt enkelt bli en del av inredningen hemma. Vi har just nu fyra fullstora Billy bokhyllor från IKEA fullpackade med böcker.

En tanke slog mig just, hur mycket pengar har jag lagt ner på alla böcker? Vissa av böckerna är svindyra, kurslitteratur tenderar att kosta skjortan. Vissa böcker har vi fått, men de flesta har jag/vi bekostat med studiemedel. Tänk om man kunde sälja undan lite gammal kurslitteratur, sådana böcker man inte längre har någon egentlig användning för. Fast... man får inte ens igen en bråkdel av priset.

Kanske är dags att aktivera tradera, ofta är det väl någon som kan ha användning av något jag har över. Kanske hittar jag tillbaks till mig själv någonstans under alla saker.

Min lata bebis

Jag har börjat fundera på om vi borde prova en hoppgunga till A. Jag har aldrig tidigare träffat på en så lat halvåring. Alla andra halvårsbebisar jag sett har älskat att hoppa i famnen på alla möjliga. Men inte A. A drar upp fötterna istället och vill helst av allt bara ligga på rygg och leka med sin randiga katt eller ännu hellre äta.

Min tanke är att med en hoppgunga så kommer A tids nog att komma på att det är ganska roligt att använda benen för det händer roliga saker om man sträcker på dem.

onsdag 27 maj 2009

Dagens shoppinginlägg

Jag var på stan med min ömma moder idag för att leta shorts. Det gick väl sisdär, men jag kom i alla fall hem med ett par byxor som inte går ner till fötterna, ett par vita sneakers med röda skosnören, en mörkblå knälång kjol och sist men inte minst en vit huvtröja med 3/4-ärm. jag är glad, nöjd och redo för varmare väder!

Det är lite intressant det där med att shoppa åt sig själv när man har ett ganska nytt barn hemma, av flera anledningar.
1- kroppen är inte riktigt vad den var en gång i tiden
2- man känner sig lite skyldig när man shoppar till sig själv när man har en unge att försörja
3- man går automatiskt till babyavdelningen, där finns det inte så mycket i min storlek
4- det är lite svårt att motivera sig att man verkligen behöver de där skorna/den där tröjan trots att man tänkt köpa den i flera månader. Dessutom har man ju tänkt minska i volym så att köpa kläder som ska bli för stora känns som slöseri med pengar.

Detta till trots (säkerligen beroende av att min ömma moder betalade kalaset) blev det en del fynd.

tisdag 26 maj 2009

Dagens u-landsproblem

Verkliga problem den här gången.

Dagens nyhetsskörd var något obehaglig. Nordkorea provspränger, Eritreas president (diktator) är paranoid, och politiker är i allmänhet korrupta.

Just nu känns det som att världen kommer att gå åt skogen förr eller senare och det finns inte mycket jag kan göra åt saken.

Hur ska jag återfå trygghetskänslan igen? Kanske lika bra att gå och sova...

Dagens i-landsproblem (2)

Jag är en hamster. Jag har alldeles för svårt att slänga saker som jag kanske kan få användning av någon gång. Men vissa saker hemma förstår jag inte riktigt vitsen med. Varför har jag prydnader? varför har vi två tv-bänkar just nu? (En är silvrig med tre hyllplan, ska säljas, du får den för 300). Vi har även en elorgel som står och samlar damm, men den kan vi ju inte sälja även om ingen använder den. Vi har minst en flyttkartong urväxta barnkläder, men de sparar vi till eventuellt syskon.

Ja ni märker, det rensas bort alldeles för lite saker hemma hos mig.

Egentligen skulle vi behöva flytta. Inte för att det är något fel på vår nuvarande bostad, men vi har ju så mycket saker!

Vi skulle Verkligen behöva rensa igenom alla garderober, kartonger och förråd och göra oss av med minst hälften av vad vi har.

Hade jag inte varit så kär i mina böcker så hade jag nog sålt hälften och slängt resten. Men nu är inte det ett alternativ, de är ju min favoritinredning.

Det hade varit väldigt skönt att göra sig av med sånt man "kan behöva någon gång kanske" och slänga allt man inte har rört på ett år. Rensa genom kläder och göra sig av med det man inte använder, ge bort, slänga, ge till myrorna.

Vi gjorde en liknande rensning sist vi flyttade, och det skulle verkligen behövas igen. Det och att märka upp alla lösa sladdar och sånt man inte riktigt vet vad de hör till, maskeringstejp och plastpåsar är ju en rätt enkel lösning, sen hittar man en otrasslad nätverkskabel när man behöver den.

Hade jag inte varit så kär i så många av våra saker så hade jag nog ordnat loppmarknad hemma och fått bli av med hälften. Tyvärr har jag en känsla av att spekulanterna skulle vilja ha samma saker som jag vill ha kvar, så tyvärr... Eller så kanske man kan köpa plats på en loppmarknad någonstans och sälja iväg en massa skrot.

Kommer jag någonsin mer att använda Trangia-köket? Förmodligen inte, men den dagen strömmen går så kan det ju vara bra att kunna koka vatten.
Kommer jag någonsin mer att ha nytta av min gamla Chemistry (3 kg)? förmodligen inte, men om vi någon gång bor i ett hus med öppen spis så kan jag bränna aset.
Kommer jag någonsin att ha användning av [insert name here]? förmodligen inte... och jag kan antagligen köpa en ny om det visar sig att jag skulle ha det.
och Varför i allsindar har jag kvar min stensamling?!

Boktips efterlyses

Jag är på jakt efter en ny bok att läsa. En bok med trevlig handling, trevliga levande karaktärer och en känsla av att allt kommer att ordna sig till slut. Den får gärna vara fantasy eller sci-fi. Gärna redan något man känner till och gärna på något språk man förstår (engelska eller svenska, helst på orginalspråket).

Egentligen är jag väl på jakt efter en ny Eddings, jag vill få in samma känsla som första gången jag satt med Belgariaden i min hand, samma lite naiva världsbild och samma positiva känsla av att allt kommer att ordna sig tillslut.

Finns det någon mer sådan värld att utforska?

Hade jag inte varit så less på World of Warcraft så hade jag kanske gett mig i kast med det som finns skrivet om Azeroth, men just nu vill jag inte det.

Egentligen är jag kanske på jakt efter star trek, jag har ju börjat inse att star trek är en helt underbar värld, alla konflikter går att lösas, alla kommer överens och tekniken utvecklas i raketfart (hö hö).

Det kanske har att göra med att det är en så osäker värld just nu, med kärnvapenprovsprängningar och konflikter så jag vill gärna fly in i en värld där jag vet att allt löser sig, där det är lite svart och vitt, där de onda är onda och man vet vilka som är goda. Men framförallt så vet man att de goda kommer att vinna i slutändan, prinsen får sin prinsessa (eller vem han nu ville ha), och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Jag vill verkligen få leva i en enkel värld ett tag, en värld utan konflikter, eller i alla fall utan ett diktatoriskt nordkorea som provocerar omvärlden och i förlängningen hotar min bebis.

Jag har för mig att det kallas eskpism, att fly från det dagliga livet in i en annan mer utopisk eller i alla fall pittoresk värld.

Nåja, alla tips på bra böcker är välkomna

Vilken är Din favoritbok?
Vilka är dina fem favoritböcker?
Vilken bok har varit roligast att läsa?
Vilken bok minns du bäst i efterhand?
Vilken bok har du läst flest gånger?
Vilken bok var den sämsta upplevelsen?

Någon dag ska jag svara på ovanstående frågor.

måndag 25 maj 2009

Dagens i-landsproblem

Som vanligt när jag åker iväg någonstans så har jag med mig ett par böcker. Jag har för det mesta med mig fler böcker än vad jag vet med mig att jag kommer att hinna eller orka läsa. likväl har jag med mig ett antal böcker.

Denna resa har jag ett dilemma, jag har en talbok med mig, en bok jag verkligen fastnat i och egentligen vill sluka med hull och hår, men samtidigt är det den enda talboken och jag har en minst fyra timmar lång hemresa framför mig där jag gärna skulle lyssna på denna talbok. Det är verkligen svårt att ransonera med kapitlena så att jag kommer att ha tid kvar till senare.

Jag har även med mig två vanliga böcker, men jag känner inte alls för att läsa någon av dessa just nu, dessutom lider jag av allvarlig åksjuka så att läsa någon av dessa på hemresan är helt uteslutet tyvärr. Alternativet blir att leta reda på fortsättningen på talboken, men det blir nog lite knepigt att hitta den i laglig form då jag vill ha den i mp3-format eller allra helst på usb-sticka. Dock är det inte direkt en mainstream-bok så den lär ju inte finnas i den lilla stad jag befinner mig i, och att beställa den från nätet hinner jag nog inte.

Suck, vilka I-landsproblem jag har (inte för att jag har så väldigt många u-landsproblem till vardags)...

tisdag 19 maj 2009

Allemansrätten i digital form

Som alla bör känna till så har vi Allemansrätt i Sverige. Den innebär att var och en har rätt att vistas i naturen, på privat mark likväl som offentlig. Vi har rätt att till och med uppehålla oss en kortare tid var som helst så länge det inte är i direkt anslutning till boningshus.

Kan det vara på grund av denna vi anser oss ha rätt att titta och lyssna på upphovsrättsskyddat material? Vi är vana att ha rätt att vandra runt bäst vi vill och lukta på blommorna, plocka en liten bukett (men vi låter bli de fridlysta arterna) och lyssna på fågelsången. Men dagens unga generation är lika vana att spatsera runt på internet som i den gröna verkliga världen, altså är filer på internet lika lovligt byte som en bukett maskrosor på gräsmattan. Problemet är dock att de som äger gräsmattan inte ser det som maskrosor utan som blåsippor, och alla vet ju att blåsippor är fridlysta.

Så hur ska vi komma tillrätta med det här? Jag vet inte, jag försöker bara beskriva problemet, lösningen får någon annan stå för.

måndag 18 maj 2009

bättre sent än aldrig (eller det finns bara dumma svar)

Dagens uppenbarelse:

RC är förkorting för remote control...

Jag känner mig så smart. Det tog bara några år att komma på

fredag 15 maj 2009

A warm fuzzy feeling

Jag har feber, inte så hög men ändock feber. Min hjärna fungerar inte riktigt som jag skulle önska. Den hittar på lite lustiga saker med mig, som att det nästan känns som att jag håller på att somna lite nu och då. Eller kanske snarare som att jag drömmer, förutom att mina drömmar inte brukar klara av att hålla sig på ett spår under hela drömmen. Det har dock dagen gjort. Så jag är ganska säker på att jag inte drömmer just nu.

En annan sak jag inte kan göra i mina drömmar är att läsa ett stycke text två gånger och få ut samma mening. Även det gör att jag är rätt säker på att jag inte drömmer, för nu har jag läst detta stycke (plus en massa annat) och det står fortfarande samma sak som första gången. (Tur det, för när jag kommer på mig själv med att drömma så brukar jag prova flyga...)

tisdag 12 maj 2009

Ja var finns jag egentligen?

Jag satt och lekte lite med inställningarna tidigare och hamnade på "plats", altså där jag ska ange var i världen jag befinner mig, gärna ner på stadsdelsnivå. Jag såg massor med fina alternativ och trevliga ställen jag gärna skulle besöka, som till exempel Svalbard och Jan Mayen. Nu befinner jag mig dock inte där så det kändes fel att klicka i det alternativet även om det helt klart var lockande.

Varför spelar det roll var man befinner sig egentligen? De som vet vem jag är vet även var jag befinner mig och de som inte vet vem jag är har inte med saken att göra. Av samma anledning kommer det inte att visas bilder av mig, bebis, J eller av huset där vi för tillfället residerar (ok, bor). Tanken med det är att om jag råkar försäga mig och talar om för hela världen var och när jag ska åka iväg så är risken i alla fall lite mindre att någon har ockuperat bostaden när jag kommer tillbaka. Dessutom har inte Bebisen gett sitt tillstånd att publicera bilder på denne, något jag egentligen måste ha enligt PUL (personuppgiftslagen).

Ok, jag erkänner jag har fruktansvärt tråkigt ikväll och sitter och bara hamrar in slumpmässigt utvalda tangenter på mitt tangentbord, då händer det att det dyker upp inlägg som detta, egentligen helt meningslöst och samtidigt obehagligt pekpinnigt. Men det är sånhär jag blir om jag får tråkigt på kvällarna och bebis sover, J har besök och tvn är upptagen. Förlåt mig.
(jag borde nog logga in i WoW istället, men jag iiiiiiids inte!)

nä nu tror jag att jag ska lägga mig och läsa en liten stund istället, det skadar åtminstone ingen oskyldig åskådare.

söndag 10 maj 2009

Diastasis recti (kan du ta tag i din ryggrad framifrån?)

Delade bukmuskler... jippi.. men det är visst väldigt vanligt som "komplikation" under/efter graviditet. Normalt sett går det tillbaka av sig själv, men man måste vara försiktig med bukmuskelträningen innan det är helt återställt, annars riskerar man förvärra tillståndet. Gör man vanliga situps med en kraftig delning riskerar man att få ett bråck på magen. Varken vackert eller nyttigt, dessutom rätt smärtsamt.

Det förklarar dock varför jag haft en del ryggproblem efter graviditeten, även om jag trodde att det berodde på den ökade svanken samt ryggbedövningen under förlossningen.

Nåja det är inte så jättedelat i alla fall, bara någon centimeter över naveln och ett par just kring och lite nedanför naveln. Men vilken tur att jag läste om det här innan jag började träna magen på riktigt! Tänk så illa det hade kunnat gå, och varför tar man inte upp detta på förlossningen?? det enda jag fick veta var att jag bör vänta några månader innan jag började träna igen, på grund av kejsarsnittet (om vi säger så här, jag var inte direkt i form för något längre träningspass veckorna efter förlossningen, inte längre än att stappla mellan sovrum och vardagsrum i alla fall).

Har i alla fall hittat lite övningar att göra tills det läker ihop, de går ut på att träna bukmusklerna försiktigt och i så utsträckt läge som möjligt, gärna med stöd runt magen så de tvingas ihop.

En enkel övning var att ligga på rygg med svanken i backen och fotsulorna i golvet, (självklart med böjda knän, försök utan!) sedan ska man lyfta huvud (och axlar) från marken SAMTIDIGT som man andas ut i fem sekunder. Detta gör att man tränar musklerna liksom inifrån och minskar risken för ytterligare skada. Dessutom kan man passa på att göra lite knipövningar samtidigt för att stärka bäckenbotten när man ändå är igång. Repetera minst 5 gånger.

Jag har nu gjort några övningar i ett par dagar och jag tror mig faktiskt redan känna en skillnad, gapet ovanför naveln har definitivt minskat, och så även det större gapet runt och nedanför naveln, men än är jag inte klar, det ska minskas till max en fingerbredd innan man bör börja göra vanliga situps igen.

fredag 8 maj 2009

Barnkammarbryderier

Problemet med bebisens rum än så länge är att vi har lite problem med att bestämma vilket rum som ska få bli barnkammaren. Förmodligen blir det gamla kontoret, det är ljusast och störst av smårummen. Gamla biblioteket har också sina fördelar, men nackdelarna överväger. Jag tror helt enkelt att biblioteket kommer att få återgå till att bli bibliotek så småningom, men jag ser inte fram emot att flytta omkring bokhyllorna igen... om ni inte redan har märkt det så är böcker väldigt tunga när de är många. Men det ska bli trevligt att få tillbaka biblioteket igen, när man nu har över 620 böcker (ej inräknat barnböckerna) så vill man ju gärna stoltsera med ett eget bibliotek. Dessutom blir det mindre risk för välta bokhyllor när bebis börjar klättra om bokhyllorna står i ett eget rum med stängd dörr. Dessutom är det väldigt trevligt att plugga i biblioteket.

Som synes verkar det ganska klart att kontoret får stryka på foten och bli barnkammare. Suck. Nu blir det att flytta på bokhyllorna IGEN...

Men jag ser verkligen fram emot att inreda barnkammaren, inte bara för att bebis ska bo där så småningom, men för att få ordning på alla småsaker som ligger och dräller på diverse ställen i lägenheten. Men självklart så längtar jag verkligen efter att få se hur mina inredningsfantasier tar form, hur bokhyllesystemet fyller upp en hel vägg och hur hyllorna ska målas i olika färger och bli en färgsprakande kombination med vit botten. Jag anser att ett barnrum ska vara färgglatt, speciellt om inredningen i övrigt är ganska tråkig och enfärgad.

Sedan kommer det att bli fint med ett litet skrivbord och en liten stol att sitta vid och pyssla, en bilmatta skulle inte heller sitta helt fel, de är ju så färgglada och fina, jag minns själv hur jag fantiserade kring en sådan matta när jag var yngre. Fast en röd rund fluffig matta skulle vara snyggt, dock inte så praktiskt.

Det blir nog sommarens projekt att måla och fixa till hyllorna. För hyllorna kommer att behövas illa kvickt, det är massor med böcker, lite leksaker och en hel del annat som behöver en bra förvaringsplats akut. Det är ganska enkla hyllcenter-hyllor med fyllda sidostycken, det är dessa sidostycken jag vill måla och leka med. När sedan Bebis blir större och tonåring och kanske inte vill bo i ett färgsprakande barnrum så är det ju väldigt enkelt att måla om dem till någon lämplig nyans.

Farväl Azeroth, välkommen sommar!

Nu är det dags att ta farväl av Azeroth ännu en gång. Jag lär nog dyka ner i världen så småningom igen, men just nu känner jag mig mätt.

Det finns så mycket annat jag borde göra istället, som att läsa några av böckerna jag har olästa i bokhyllan eller öppna lite kurslitteratur igen, eller kanske leta lite artiklar som förberedelse inför c-uppsatsen som kommer på ett par år. Eller kanske helt enkelt få lite sommarväder, få plantera lite växter på balkongen och syssla med saker "normala" människor gör när sommaren nalkas. Problemet med växter är bara att jag har så svårt att hålla liv i dem. Jag borde skaffa en fuktsensor (till exempel en som kvittrar) som talar om när jag behöver vattna (eller kanske en hibiscus, en sån ser så ledsen ut när den är törstig) för annars så dör växter hemma hos mig. Gröna fingrar är inget jag lider av direkt.

Jag känner mig även lite sugen på att planera bebisens framtida rum och börja inreda det så smått. Lilla bebisen har fått ärva en hel del böcker, många som jag själv läst och minns med värme, men de är skrymmande och än så länge så har vi ingen bokhylla till dem, men det är på gång att ändras.

torsdag 7 maj 2009

Spot my books, Please!

Spotify med ljudböcker? Ja tack! Då kanske även jag börjar lyssna på böcker. Hittils är det för dyrt med ljudböcker för att jag ska ha råd att lyssna. Då väntar jag hellre tills pocketupplagan kommer och jag kan köpa den och få äga den i sin helhet för dryga 50-lappen.

Detta är nog en av de bättre idéerna jag läst om denna veckan. Jag vill Äga pappersböcker, men ljudböcker skulle jag nog lyssna mer på om de fanns i något billigare format än en köpt cd-bok för 300 kr. Speciellt om jag inte ens är säker på att jag gillar boken. Mp3-filer är ju dock lite lättare att bära omkring på, till exempel på en promenad, men jag skulle nog inte störas nämnvärt av reklam mellan varje kapitel (för jag förutsätter att reklamen kommer MELLAN kapitlena och inte mitt i ett längre textstycke). Tänk att kunna välja en bok alldeles gratis, plocka fram det kapitel man befinner sig i och, med lite reklampauser ibland, få sin värld berikad av en ny författares språk. Speciellt om man kan ta med sig boken på en promenad. Jag har promenerat med en vanlig pocketbok uppslagen framför nosen, men det är nog lite trafikfarligt egentligen så det kan jag nog inte rekomendera.

Än så länge har jag i min ägo fem ljudböcker, av vilka jag köpt en själv. Jag är inte helt förtjust i ljudboksformatet egentligen, jag tycker om att kunna bläddra fram och tillbaka på sidorna och (fy mig) att ha möjligheten att läsa sista sidan först om jag vill. Den möjligheten Finns ju förståss även i ljudböcker, men det är bra mycket krångligare att leta upp just det stycket i den sista filen på den sista skivan utan att man får med sig hela sista kapitlet (för Det vill jag ju inte). Jag har nog egentligen ett ganska komplicerat förhållande till mina böcker. Jag Tror att jag tycker om att läsa sista ordet (eller sista meningen, eller kanske sista sidan) i en bok för att jag då ser ett slut på den, ett riktigt slut. Till skillnad från all kurslitteratur jag plöjt mig fram igenom de senaste åren så är ju skönlitteratur till för att plöjas från pärm till pärm. Egentligen borde jag kanske behandla kurslitteraturen på samma sätt, men det finns så sällan tid till det (och egentligen, hur kul är det att plöja fysikböcker från pärm till pärm?) det blir mest ett hoppande fram och tillbaka mellan angivna sidor. Egentligen tror jag bara att jag har läst en enda kursbok från pärm till pärm, det var en bok jag hade när jag läste demografi för några år sedan. Jag minns inte författarens namn, men han var någon höjdare på smittskyddsinstitutet har jag för mig, och boken handlade om AIDS. Jag gav boken till min mamma i julklapp, för den var BRA. (undrar om den inte hette Boken om Aids..)

Jag hoppas att någon tar tag i saken och börjar producera spotify-böcker. Man skulle ju kunna slänga in mer reklam i nyare böcker och mindre reklam i äldre och kanske göra någon slags reklamfri betaltjänst också. Jag tycker att det ska finnas en gratistjänst, och om den är reklamfinansierad så visst, gör så!

Bio (X-men Origins: Wolverine)

Då har man varit och sett Wolverine (X-men Origins del 1). Jag fick helt klart mersmak, men så är jag ju lite småfrälst redan. Egentligen borde jag höra av mig till min vän F som helt klart kvalar in på X-men-nörd-skalan, för jag är lite nyfiken på mer. Jag vill ha mer, meer, Meeeer!!!

Muahahahaha!! <--- min version av "evil laughter"

För att återgå till filmen så fick jag ett par överaskningar trots att jag faktiskt läst (ett av) Origin: Wolverine-albumen. Jag har i alla fall läst det som behandlar första delen av filmen, men sen kom det delar jag inte kände igen. Till exempel hade jag inte en aning om att Wolverine och Sabretooth är bröder! Vi fick även se hur Stryker manipulerar hela sin omgiving och hur James Logan tog sig sitt alter ego-namn. Vi fick se hur han fick sig sitt Adamantiumskelett, och vi får en förklaring till vad Adamantium är för något.

I bakvattnet av filmupplevelsen kan jag inte låta bli att drömma om tanken på att det skulle vara verklighet. Tänk om dessa mutationer fanns? Tänk om magi fanns? Skulle man då skriva böcker om ett magilöst samhälle? Skulle man då fly sin verklighet till ett enklare samhälle, ett utan magiska repressalier, Ungefär som vi flyr in i Fantasylitteraturen?

Nu ser jag Verkligen fram emot nästa Origin-film, som enligt hörsägen skall behandla Magneto.

måndag 4 maj 2009

Inga böcker!

Men väl ett läppstift! (!!!)

Idag var jag på stan och Shoppade (med stort S). Jag kom dessutom hem med annat än böcker!

Det blev skor, mascara och en klänning förutom läppstiftet. Det blev nästan en jacka och ett par jeans också, men där nånstans fick jag ont i fötterna och slut pengar. Ska återgå till jeansprovandet någon annan dag, för jag kan inte låna J:s jeans hela tiden. Fast samtidigt funderar jag på om det är värt att skaffa ett par jeans nu när jag förmodligen kommer att kunna ha en mindre storlek senare i sommar. Egentligen gäller de funderingarna alla klädesplagg jag ser, är det värt pengarna?

Jag hittade självklart en massa kläder till bebis, men eftersom det ju var en dag bara för mig, så fick de kläderna vackert hänga kvar på galgarna. Men det var lite svårt att låta bli vissa plagg...

Så kontentan av dagen: Jag är nästan normal nu! Vilket förmodligen innebär att jag återgår till bokshoppandet nästa vecka...

Veckans huvudbry

En vän ska ha en stor midsommarfest. Så långt allt väl. Men klädsel ska vara Jackett, däri uppkommer vissa bekymmer. Rådfrågade sagda vän om vad det egentligen innebar klädesmässigt och vi kom fram till att det som egentligen avsågs var en ljus (grå) kostym med väst, men framförallt 20-talsinspirerade kläder. I mitt huvud är nämligen en jackett en längre rock i brokad med tydlig festbetoning, något man kan ha på ett förmiddagsbröllop, bara snäppet under frack.

Då börjar jag fundera. Hur såg man egentligen ut på 20-talet? I mitt huvud är det raka linjer, så lite former som möjligt och kort page (Jag i Page?? Glöm det!). Androgynt kvinnomode. Inga kläder jag personligen passar speciellt bra i. Pösiga blusar och ganska snäva kjolar, närmast foträta skor.

Jag har en känsla av att eftersom 20-talet är så nära första världskriget i tid så är nog krigsårens brister nära i minnet, och 40-talets kläder bär tydliga spår av sparsamhet.

Jag skulle behöva se lite bilder från 20-talet och tidigt 30-tal för att se vad man kan hitta i dagens klädutbud som går i stil med 20 talet.

Jag kommer nog att behöva hitta en hatt... Var hittar man hattar i dagens värld?
Nåja, det är ju några veckor kvar till midsommar, så vi får se vad som går att få tag i tills dess.

fredag 1 maj 2009

Fåfängans marknad (eller jag behöver en hund?)

Jag har tränat på något sätt i stort sett hela mitt liv. Fram till för ett par år sedan. Jag har sysslat med gruppaktiviteter i en fast grupp på en fast tid varje vecka. Själva aktiviteten och sällskapet har varierat under åren men den gemensamma nämnaren har alltid varit sällskapet. Jag verkar behöva en fast tid varje vecka med ett fast sällskap, till exempel på tisdagar kl 18 med den och den. Sedan kan man inte skjuta på det eller svika sitt sällskap. DÅ tar jag mig iväg och gör det jag måste. Träna på ett gym kan man ju alltid göra en annan dag.

Jag skulle altså behöva en promenadkompis. Någon att ränna runt med som driver på mig litegrann och som ger det stöd och den pushning jag vet att jag behöver för att komma iväg någonstans. Någon jag inte kan svika oavsett väder (nästan oavsett väder i alla fall). För ett par år sedan hade jag en vän som en gång i veckan drog med mig på en 7 km rask promenad runt en liten sjö. Sedan dess har vi båda flyttat tyvärr. Det som var bra med att gå runt sjön var att man inte kunde fuska, det är ju lite svårt att gena över en sjö om man blir trött. Efter någon månad så hade vi kapat tiden med över tio minuter, så det gav ju resultat.

Nu några kilo och ett barn senare är jag i sämre form än någonsin, och jag vill tillbaka till mitt tidigare jag. Jag vill komma i mina gamla kläder igen och jag vill att de ska sitta snyggt (så snyggt de nu kan sitta på mig förståss).

Varför vill jag bli smal igen? förutom för hälsans skull, vad är det som driver mig att gå ner i vikt? Har jag fallit för det allmänna grupptrycket att man ska vara så smal som möjligt annars är man inte lika mycket värd? Att man måste vara smal och ha en platt mage för att räknas. Att det är skamligt att inte kunna ha storlek 36.

Varför bryr jag mig?

Likväl så finner jag mig själv funderandes på hur jag på latast möjliga sätt ska lyckas gå ner mer i vikt, jag har trots allt fortfarande ca fem kilo kvar innan jag är nere på min ursprungsvikt igen. Fem kilo är inte så mycket, men jag är lite rädd att det inte kommer att stanna där om jag verkligen börjar gå ner. Jag tror inte att jag kommer att få någon ätstörning, jag är inte nog kontrollerande eller perfektionistisk för det, men med all positiv feedback man får när man blir smalare så är det lätt att börja tänka att "bara ett kilo till så får jag ännu mer beröm" även fast man kanske inte Bör gå ner mer överhuvudtaget.

Än är jag inte där, än vacklar jag just över gränsen till övervikt, så än Behöver jag tappa ett och annat kilo, men sen då? Hur ska jag förhålla mig när jag är "färdig" med vikten?

Jag behöver även bygga upp mina muskler en del, jag kommer att bege mig in i en yrkesväld som är ganska slitsam, med en del lyft och annat som sliter på framförallt rygg och axlar, så jag måste hålla kroppen i trim för att inte gå sönder mer än nödvändigt under yrkeslivet.