Nation, T. Pratchett

Nu har jag äntligen läst ut Nation, en bok av min husgud som dock inte tillhör Discworld-serien alls. Det är en fristående berättelse, ungdomsbok skulle jag nog klassa den som.

Den börjar lite knaggligt, jag tror det beror på att man (jag) förväntar sig mer humor än vad som levereras. Men den slutar helt underbart. Helt min kopp te faktiskt. Det verkar dessutom som att J kommer att läsa den, och jag tror att han kommer att uppskatta den då han har Niel Gaiman som husgud, och boken har en liten nyans av Gaiman liggandes och skvalpandes alldeles under ytan.

Man tager vad man haver.

Nu är det sommar (?) och därmed bröllopstider. Ingen kan väl ha missat sommarens stora kungliga händelse. Men det är fler som gifter sig!

Först ut är kompisar till J som knyter hymnens band i mitten av juli, sedan är det mina vänners tur i slutet av juli. Sedan, i mitten av Augusti så blir det tre år sedan jag och J gifte oss i stadshuset i min hemstad.

Har dock en liten känsla av att sommarens bröllop kommer att te sig något mer traditionella än vad vi lyckades ådstakomma. Jag hoppas dock att det blir minst lika trevligt som vårt bröllop blev.

Det ska bli väldigt spännande att se vilka val de berörda har

gjort, inte bara i fråga om partner utan kanske framförallt i fråga om Tårtan.

Gissningsvis blir det en aning mer traditionellt än alstret här till höger som fick stå till tjänst på vår dag. Tyvärr var den inte speciellt god, den var en aning kompakt och med smörkräm som lager, något jag egentligen inte är så förtjust i, men visst var den snygg!

långsint? kanske det kanske..

Jag undrar när jag ska få bli firad på mors dag och inte bara vara ett bihang. Årets version av dagen innebar att jag stod och lagade mat halva dagen för att sedan fira svärmor. Det räknar inte jag som ett ok firande av mig.

J:s argument är att A är för liten för att förstå vad Mors dag går ut på och eftersom det är A som ska fira mig, helt utan assistans så uteblir firandet tills dess A förstår. Men hur svårt kan det vara att göra i ordning lite frukost eller gå ut och plocka en maskros som A kunnat ge mig. Visst hade det varit roligt med något smycke eller en blomma eller lite choklad, eller ens ett "grattis".

Jag funderar på att tillämpa samma taktik till vintern och fars dag och se hur det slår ut.

(Jag tycker helt enkelt att jag förtjänar att bli lite firad faktiskt, om inte annat som lite kompensation för förlossningen som ju inte var smidigast i världen.)