Beslutsångest

Jag undrar just hur mycket mer energi jag behöver lägga ner på projekt veckopendling för att på riktigt inse att beslutet kanske inte är det bästa.

Jagar lägenhet/bostad/lya/krypin nästan all min fritid. Det känns inte helt ok att börja arbeta på nya stället om dryga månaden utan att ha ett tak över huvudet förutom under arbetstid.

Jag hoppas verkligen att jag inte blir deprimerad.

Jag hoppas verkligen att alternativa arbeten infinner sig snarast.

Jag behöver verkligen de där lediga dagarna jag har tagit nästa vecka. De skulle behövas nu redan. Men snart har halva arbetsveckan passerat och då är det strax helg. På det lägger vi fyra och en halv dags ledighet. Jag ska inte göra någonting har jag tänkt.

Tills dess växer paniken.

Man kanske skulle..?

Smider/odlar fantasier.

Vem vet, dessa kanske kan gå att genomföra.

Ingen brådska dock, inte riktigt framme än. Det är mycket annat som ska falla på plats först.

Grattis Pelle!

Välkommen till världen!

Det är inte utan att det suger till i magen, det är så fantastiskt.

Nästan-moster, det tycker jag mig ha blivit.

Nästan-kusin, det blev lilla A.

En månad för tidigt, men Jag hann i alla fall inte bli nervös, och det är ju en bra sak ;-).

Undrar vem som blir näst på tur, det finns några som kandiderar.