Korpgluggen

Ja, nej, joo, nähädu, men jag vill! det vill jag inte alls egentligen...

2012-01-03T18:30:00.004+01:00

Varför är det så svårt för hjärnan och hjärtat att vara överens?

Den ena säger JA, go for it! men den andra säger Stopp och belägg här, ta det lite lugnt nu.

Vilket ska man lyssna på? Tänk om man missar något? Tänk om det blir för sent sen.

Vad är det värsta som kan hända? Vilket scenario är egentligen värst?

Star Wars - the old republic

2011-12-18T14:40:00.003+01:00

Efter att ha provspelat upp till lvl 9 i och med förinsläppet så kan jag nu ge en liten glimt av spelet.

Det har allt jag tyckt om från WoW.

Det har Star Wars.

Man kan vara Sith.

Vågar inte ge 10/10 än, men en stark 9/10 i alla fall.

/
Shobe
lvl 9 Sith Inquisitor (assassin)

(Just nu är spelet såpass bra att jag tvivlar på om jag kommer att gå tillbaka till WoW, kanske inte ens när Panda-dimmorna släpps någon gång nästa år... kanske)

Viktigt..?

2011-12-16T18:50:00.004+01:00

Denna ständiga känsla av att inte riktigt duga som en är.

Speciellt vikten.

Som är helt normal.

Just nu väger jag ett par kilo mer än jag gjorde före A. Jag trivs egentligen riktigt bra i min kropp just nu (jämfört med tidigare). Känner egentligen inga behov av att plåga mig ner till pre-A-vikt just nu. Det finns annat att lägga tid och energi på. Som att leka med A. Eller baka (därav de extra kilona misstänker jag starkt).

Ändå ligger det något i bakhuvudet och gnager.

...duger inte... ...är inte attraktiv nog... ...är en besvikelse... ...måste prestera för att kompensera... ...ju mindre desto bättre... ...är bara speciell om jag är liten... ...duger inte.

Tänk om man kunde ta ledigt från sig själv ibland?

För egentligen trivs jag bättre med mig själv än jag gjort på mycket länge. För att det finns så mycket viktigare som är bättre att fokusera på.

Om varför A får vara själv ett bra tag till.

2011-11-14T21:25:00.003+01:00

Bebisar, bebisar. Överallt bebisar!

Inte utan att man (jag) blir lite småsugen på en till. De luktar ju så gott, och så är de ju så söta! (och goa, och fina och helt makalöst fantastiska)

Men det krävs inte mycket för att sansa mig igen. Hej verkligheten. A är den enklaste mest fantastiska ungen i världen, och jag är lat. Varför förändra ett vinnande koncept?

Jag vill åtminstone ha en tillsvidareanställning. Eller ok, jag borde skriva på det kontraktet i december. Men jag jobbar inom ett högrisk-område, alltså, arbetet är riskfyllt för ett embryo/foster. Flytt och lån inom det närmsta året, den ena är nog jobbig som den är även för en kvinna i sina bästa år, och den andra kanske inte skulle gå igenom med en till i familjen.

Men sen var det det där med förlossning... hurv. Nä, Där går gränsen, OM det blir någon fler någon gång i en avlägsen framtid (in a galaxy far far away, may the force be with you) så får J ta hand om den delen. Helst medan jag ligger på en strand under ett parasoll med en drink i handen.

Flytt till Pandaria.

2011-10-23T13:29:00.003+02:00

Inte är jag någon flitig bloggare (är jag ens en bloggare så glest som inläggen publiceras?). Men Nu kanske det blir saker att skriva om!

1: Flytt på gång igen. Eller VI har köpt en lägenhet!

2: Ny expasion till WoW annonserad, Mists of Pandaria. Tror inte att det kommer ut före flytten dock.

Angående nr 1, finns inte så mycket att säga än. Det blir en lägenhet på 98,9 m2. Det är ca ett år kvar till inflyttning (och betalning av jäääättemycket pengar). Totalt blir det min fjärde flytt sedan jag flyttade hemifrån. Men förhoppningsvis blir det inte så många flyttar efter denna "slutgiltiga".

Angående nr 2 så verkar det vara en expansion Heeeelt i min smak! Vem vet, jag kanske till och med börjar spela igen när den släpps. Pandor, gröna områden, aningen asiatiska inslag. Kan knappt bärga mig! Förmodligen hinner vi flytta och installera oss i nya lägenheten innan expansionen släpps. Blizzard har ju haft för vana att annonsera titlar och nyheter i god tid innan spelet ens är i närheten av släpp (hello diablo 3, jag pekar på dig). I väntan på Wrath of the Lich King så hann A både bli till och födas... men något sådant ska vi inte hitta på den här gången (även om det var ett perfekt nybliven-mamma-sysselsättning, sitta i datorstolen med bebis på magen och raida, endast med mat-och-byta-blöjor-pauser). =D

Jag tror redan nu att 2012 kommer att bli ett fantastiskt år (förutsatt att inte världen går under ;)

Septembersol

2011-09-10T09:17:00.002+02:00

Nu är det September. Sundsvallsflytten blev det inget av, tack och lov.

Njuter oerhört mycket av att få vara hemma med J och A på kvällar och helger. Helt plötsligt känns det som en mycket ljusare framtid med julmys och hemmastök.

Nu känns inte heller husplanerna så oerhört avlägsna heller. Inte i år, förmodligen inte nästa år heller. Men sen!

Frågan är bara hur jag ska lära mig att allt löser sig, Alltid.

Var kom alla ungar ifrån?

2011-08-28T22:47:00.003+02:00

Efter en kvälls blogghoppande kan jag konstatera följande*: Det är Väldigt många som är gravida just nu (eller nyligen varit).

Jag tror jag börjar förstå mekaniken bakom babyboomar. något slags grupptryck kanske? Eller prägling av alla dessa små (urgulliga) bebisar överallt. Lite som att "åh, titta, de har en liten en" i kombination med "och de också!" plus "men skulle det inte vara mysigt med en liten så YYY får en lekkamrat/ZZZ en lattekompis" gånger Samhällets Förväntningar.

Det är inte utan att jag börjar stångas med tankar jag inte är redo för.

* Det har inget alls att göra med att ordet gravid och tillhörande begrepp är trigger-ord för mig, ungefär som medeltid och discworld...

Det där med att oroa sig.

2011-08-15T21:14:00.003+02:00

Paniken börjar lägga sig nu.

Egentligen tror jag att jag lägger allt för mycket tid på att oroa mig. Men det är svårt att låta bli när jag är på väg mot något jag är så osäker på om jag kommer att trivas med resultatet, oavsett vad utfallet blir.

Nåja, hälften av problemen är lösta nu. Resten kommer nog att falla på plats med tidens gång. Förhoppningsvis redan i veckan?

Tänkte en stund att det är synd att man inte vet vad som kommer att hända i framtiden, men det är nog lika bra att vi inte vet.

Jag undrar hur gammal jag kommer att hinna bli innan jag inser att det inte är värt att oroa sig. Alltså att på riktigt förstå.

Förhoppningsvis har sommarens panik och ångest varit helt obefogat. Låt oss i alla fall hoppas på det.

2011-08-07T23:39:00.002+02:00

Skulle det vara så hemskt att vara arbetslös ett tag? Ofrivillig hemmafru? Panik, tänk om jag Aldrig får något jobb? Men det måste jag ju få, jag har ju lyckats få det två gånger hittills, på tre ansökningar. Och det var innan examen.

Annat var det förr, när man kunde vandra in till frukost och ha en anställning till lunch. Fast det där kan aldrig ha varit sant, det är nog i samma klass som att alla hade minst fem mil till skolan i snöstorm året om när de var små.

Egentligen skulle jag nog behöva en längre tids ledighet, arbetsbrist kanske inte är så farligt om man ser det från det hållet.

Det känns bara så surt att behöva ge upp en (Min!) tillsvidare-tjänst i främmande stad endast och bara för att jag inget boende kunnat hitta. Som ett misslyckande helt enkelt. Som att jag sviker mina plikter när jag inte kan hålla vad jag lovat (skrivit på anställningspapper och skickat in). Det är tungt att inte kunna prestera, när hela ens självkänsla sitter i prestationerna.

Egentligen vill jag kanske inte jobba i främmande stad, egentligen kanske det är till det bästa, egentligen kanske jag skulle bli mobbad på arbetsplatsen. Egentligen kanske jag skulle ha fått en lön, en sjukpenningsgrundande inkomst, ett golv att stå på.

Jag skulle ju tjäna pengar och börja spara till husköp. Kanske börja fundera på en M+J 2.0.

Jag skulle ju bli Vuxen!

Beslutsångest

2011-07-26T22:08:00.003+02:00

Jag undrar just hur mycket mer energi jag behöver lägga ner på projekt veckopendling för att på riktigt inse att beslutet kanske inte är det bästa.

Jagar lägenhet/bostad/lya/krypin nästan all min fritid. Det känns inte helt ok att börja arbeta på nya stället om dryga månaden utan att ha ett tak över huvudet förutom under arbetstid.

Jag hoppas verkligen att jag inte blir deprimerad.

Jag hoppas verkligen att alternativa arbeten infinner sig snarast.

Jag behöver verkligen de där lediga dagarna jag har tagit nästa vecka. De skulle behövas nu redan. Men snart har halva arbetsveckan passerat och då är det strax helg. På det lägger vi fyra och en halv dags ledighet. Jag ska inte göra någonting har jag tänkt.

Tills dess växer paniken.

Man kanske skulle..?

2011-07-05T06:25:00.002+02:00

Smider/odlar fantasier.

Vem vet, dessa kanske kan gå att genomföra.

Ingen brådska dock, inte riktigt framme än. Det är mycket annat som ska falla på plats först.

Grattis Pelle!

2011-07-04T20:28:00.003+02:00

Välkommen till världen!

Det är inte utan att det suger till i magen, det är så fantastiskt.

Nästan-moster, det tycker jag mig ha blivit.

Nästan-kusin, det blev lilla A.

En månad för tidigt, men Jag hann i alla fall inte bli nervös, och det är ju en bra sak ;-).

Undrar vem som blir näst på tur, det finns några som kandiderar.

guilty pleasure

2011-06-20T17:23:00.001+02:00

jag har börjat läsa om mina tonårsfavoritböcker...

egentligen har jag väl vuxit ifrån dem med råge, men det är ju en sådan lockande historia och värld.

eller så handlar det helt enkelt om mental trygghet i en osäker värld och med en osäker framtid.

Avhandling eller avkomma? det är frågan...

2011-06-06T01:22:00.003+02:00

Appropå livsmål.

Känner mig kluven. Jag vet inte riktigt vad det är jag vill och Varför.

Dels vill jag satsa på en akademisk karriär (eller i alla fall se hur utbildad jag kan bli) med målet att forska. Jag vill bli forskare helt enkelt. (magister, doktor, docent och professor.. here I go!). Det är ju så roligt att lära sig nya saker, att få dyka ner ordentligt i ett pyttelitet område. Nackdelen blir det här med att sälja in sin forskning till finansiärer... Kanske inte det lättaste med grundforskning. I och för sig kan en post-doc behöva göras utomlands... äh, senare problem.

Barndomsdrömmar. Eller kanske grupptryck? Eller kanske snarast en slags "jag vill också!". Det blir kanske lätt så när två av tre av mina nära vänner doktorerar..

Dels börjar jag fundera på om jag kanske vill ha fler barn istället. Ett i alla fall... De är ju så gosiga de där små filurerna. Om jag bara lyckas övertala J att föda nästa gång (appropå forskning...) orättvist det där.

Livsmål

2011-06-05T00:34:00.002+02:00

Examen avklarad.

Tre (fyra) år av studier är till ända, arbetslivet hägrar.

Något mer måste man ju ha att sträva efter eller mot.

Något nytt.

Men vad? Mer utbildning?

Vad vill jag med mitt liv egentligen? Vad blir nästa livsmål? Vad hände med mitt förra livsmål? Vad Var mitt förra livsmål och varför känner jag att jag behöver ett nytt?

Vad skulle göra mig lycklig?

Jag tror inte på: astrologi

2011-05-09T13:11:00.002+02:00

Astrologi är humbuget om att stjärnornas position påverkar händelser.

Stjärnornas position vid en händelse påverkar inte en annan händelse. Dessutom kan stjärnor i en stjärnbild befinna sig oerhört många ljusår ifrån varandra.

En stjärnbild är en godtyckligt sammansatt hop stjärnor som inte har någon inbördes påverkan på varandra och garanterat inte på händelser eller personligheter på oss som befolkar en ytterst liten planet.

Astronomi däremot är läran om rymden.

Att det ska vara så svårt för en del att hålla isär begreppen...

Plikten framför allt?

2011-05-02T21:36:00.002+02:00

Var går gränsen?

Eftersom jag har barn är jag försörjningsskyldig tills barnet fyller 18 (eller 21 om barnet i fråga fortfarande går gymnasiet). Detta är något jag tar på allvar, barnets försörjning går framför allt.

Men är det att gå för långt att i stort sett flytta ifrån sagda barn för att trygga barnets liv och leverne? Det känns inte helt rätt att arbetspendla under småbarnsåren helt enkelt. Men vad är alternativet? Om det är det enda jobbet jag får? Det känns ännu värre att flytta hela familjen till en ort vi inte har någon koppling till överhuvudtaget och innan J har fått ett arbete på sagda ort.

Om det bara hade varit halva sträckan... Halva sträckan är möjligt att dagspendla på, men inte hela.

Om jag nu får jobbet vill säga.. Viss risk att jag tar ut segern/sorgen i förskott.

Ego insociabilis

2011-04-07T13:43:00.002+02:00

Jag undrar just vem jag hade varit och hur mitt liv hade sett ut om jag varit aningen mer social.

Eller kanske.. jag undrar hur många vänner jag hade haft på facebook..

Just idag

2011-04-07T10:20:00.001+02:00

Vill jag ha en större familj, men inte fler barn. Det känns så tomt vid köksbordet... Dags att bjuda vänner på middag tror jag.

2011-04-02T09:27:00.001+02:00

och vad fasen är det med layouten numera? Jag lyckas inte ens få till en radbrytning på rätt ställen (eller överhuvudtaget..)

Om kärnkraftverk

2011-04-02T08:30:00.004+02:00

Jag är kluven till kärnkraft. På minussidan har vi ett miljöhot. På plussidan har vi en energikälla. Dessutom (och det är här mina kluvna känslor kommer in) är kärnkraftverk av en rätt gammal typ Oumbärliga för cancerdiagnostik. Det handlar om så kallad nuklearmedicin när en patient får ett radioaktivt spårämne injecerat i blodet och detta ämne sedan letar upp fysiologiskt aktiva kroppsdelar (som hjärta, njurar, cancertumörer). Patienten får sedan lägga sig i en gammakamera eller PositronEmissionsTomograf (PET-kamera) där kameran registerar sönderfall i kroppen. Fördelen med nuklearmedicin är att det går att avgöra om en ospecifik massa i kroppen är farlig eller ofarlig. Alltså om den ska behandlas eller ej. Nuklearmedicin har inneburit en enorm vinst i patientliv och överlevnad i cancer. Problemet är att för att kunna upprätthålla den nuklearmedicinska specialiteten behövs en viss typ av kärnkraftverk som kan producera Molybden99m, och denna typ av reaktorer är gamla. Det byggs helt enkelt inga nya i Europa. Det finns ett par nyare i USA (eller om det är Canada) samt att det finns några i ryssland. Problemet med dessa är avståndet. Avstånd är samma sak som tid. Tid betyder halveringstid, halveringstid innebär att materialet måste nå fram inom en viss tidsram för att vara arbetbart. Kort sagt, den Svenska cancervården BEHÖVER kärnkraftverk om inte diagnostiken och med den överlevnaden ska kliva tillbaka några deccenier.. Vill vi DET? Som jag ser det finns det två alternativ varav allmänheten inte är så bekanta med ett av dem. Antingen har vi kvar kärnkraften och canceröverlevnad, med risk för miljökatastrofer, Eller så avreglerar vi kärnkraften och med den avancerad cancerdiagnostik och behandling. Det finns ingen vinnare här.

I've got a baaaad feeling...

2011-04-02T08:28:00.001+02:00

Svensk insats i Libyen.. Det kommer inte att sluta väl. Om det är rätt eller fel att delta? ...jag vet inte.

Nameless

2011-04-01T15:50:00.002+02:00

Jag är lite rädd för världen just nu. Folk tror verkligen på magi. Var är människors källkritik? Varför får man inte lära sig källkritik i grundskolan? On a more positive note, C-uppsatsen går framåt. Med nästan två veckor till inlämning känns det som att vi har kontroll på läget och jag ser fram emot en ledig helg.

Saker jag inte tror på

2011-03-09T15:16:00.003+01:00

Homeopati.

Som bygger på idén om att lika botar lika, samt att ju mindre mängd "aktiv ingrediens" desto starkare effekt.

Här behövs lite kemi-kunskaper. Mycket lite kemikunskaper.

Studie efter studie visar som man kan ana ingen annan effekt än placebo.

(Däremot en undran till de som tror att homeopati fungerar, var kommer vattnet ifrån? Hur kan man kontrollera att ett ämne är rent? Reningsverk någon?)

Saker jag inte tror på

2011-03-08T16:44:00.002+01:00

Biodynamiskt odlande

jag tror inte att en nergrävd ko-skalle gör vetet extra bra.

Men rackarns vad snygg design Saltå har på sina produkter.

10^23 och ssk.

2011-03-06T21:46:00.004+01:00

Efter att ha läst ett inlägg om att homeopati skulle nämnas i kurslitteratur till sjuksköterskeprogrammet så måste jag nog lägga till att även i en bok om läkemedelsberäkning figurerar exempel på homeopatiska medel. Tyvärr minns jag inte i vilken bok exemplet härrör, men jag blir lite irriterad att sådant förekommer när det på utbildningen hela tiden tjatas om vikten av att arbeta efter evidens och beprövad erfarenhet. Uppenbarligen granskar de inte litteraturen tillräckligt noga för att hålla sina egna fötter torra. Synd att jag inte har tid att ta upp det med programansvarige.

Men jag är inte ett dugg förvånad egentligen. Det är så mycket annat flum i utbildningen att jag får klåda.

Tur för mig att jag ändå läste till röntgensjuksköterska och i alla fall fick ett par extra konkreta ämnen och slapp de värsta flummerierna.

Strålningsfysik - ja tack.
Människans livsåskådning (förtäckt kristendomslära) nej tack.

OM ovan nämnda kurs ändå hade nämnt att det faktiskt finns personer som Inte är gudstroende hade jag kanske kunnat ta kursen på allvar. Jäkla slöseri med studiemedel är vad det är. 10 poäng (15 hp) har jag för mig att det var, minns inte speciellt mycket annat än att jag störde mig enormt på att vi hade flera föreläsningar om kristendomen, en föreläsning som skulle täcka in resterade världsreligioner samt icke religiösa livsåskådningar. Nu i efterhand är jag osäker om ateistiska filosofier ens nämndes...

Jakten på den Perfekta Datorn (uppdatering)

2011-01-28T20:10:00.003+01:00

Nu har jag bestämt mig och beställt en Asus UL30VT-QX008V.
För att väga 1,5 kg och kosta relativt lite (~5kkr) så har den en fantasiskt prestanda, bättre än de andra varianterna jag kikat på. Ett grafikkort som i alla fall orkar med lite enklare spel (som StarcraftII, WoW etc, inte Crysis). Plus en uppgiven batteritid på 10 timmar.

Dessa två egenskaper samt att det inte blev mer än 500kr dyrare än de andra modellerna avgjorde det hela. Nu är det bara att vänta på beställningshantering samt den obligatoriska vänte-veckan i Ånge.

Jag håller tummarna!

Jakten på den perfekta datorn (igen)

2011-01-28T16:18:00.002+01:00

Efter att ha funderat och tittat runt så har jag nu äntligen bestämt mig för vad jag vill ha för utrustning. Det blir en kombination av en lätt men behagligt stor laptop (Asus UL30A-QX386V) samt en begagnad stationär spelburk (som självklart skall användas till annat också, som att se lite på film, eller .. eh.. skriva c-uppsats... i alla fall en gång).

Nu återstår bara finansieringen av ovan nämnda maskiner. Kanske ska satsa på en i taget känns det som. Då är bara frågan vilken som är mest akut för tillfället.

Laptopen behöver jag arbeta in mig på lite för att vara helt bekväm i samband med att uppsatsskrivandet drar igång om ett par veckor, så den borde jag beställa pronto.

Spelburken känns också som att jag vill ha snart, det känns som att det börjar bli dags att få se lite roligare inställningar i mina favoritspel än lägsta upplösning på *allt* för att det ska bli spelbart.

Så frågan är, ska jag vara en duktig flicka och beställa arbetsdatorn först eller ska jag passa på att få spela lite medas tid finnes? (sommaren gör mig lite nervös...)

Jakten på den perfekta väskan

2011-01-25T21:05:00.002+01:00

Jag tog en sväng förbi staden idag och passade på att kika in i några butiker för att se om innehållet uppdaterats sedan jag senast letade efter väskor. Det hade det.

På första butiken (en sportbutik) finns det en stor mängd ryggsäckar som nästan alla är kompatibla med laptops, ett par såg nästan helt perfekta ut. Dessutom har det dykt upp ett gäng billiga väskor som ser perfekta ut som skötväskor, en jakt jag hade för ett par år sedan. Så dags nu.

På nästa butik (ok, varuhus..) har de fått in massor med nya roliga saker, bland annat ugnsformar med lite roliga mönster, men det var inte det jag ville skriva om. Där hittade jag Äntligen Den Perfekta Handväskan/netbookväskan!!

Jag hade allra hellst sett att den var i läder/skinn (för hållbarhetens skull) men riktigt så roligt ska vi inte ha det. Den var å andra sidan rätt billig. En Enkel, stilren (om man tar bort tofsarna) axelremsväska med två större fack och två dragkedjeförsedda innerfickor. Perfekt att ha lilldatorn i den ena och handväskegrejset i den andra delen av väskan.

Eftersom min asus eee 901:a har rymligt med plats i väskan så tror jag att även större maskiner får plats, men 11 tum är nog i övre gränslandet och nosar. Men den är perfekt till 9-tums-datorer i alla fall, och det var ju det jag var ute efter.

Jakten på den Perfekta Datorn fortsätter.

2011-01-25T20:51:00.002+01:00

Jakten fortsätter.

Idag har jag varit på ett flertal butiker som tillhandahåller datorer för försäljning och klämt och kännt lite på utbudet.

Jag är lika rådvill som senast.

Men ett par planer börjar utkristallisera sig:

1) Först en laptop på ca 14 tum och max 2 kg, med hyfsad prestanda (ska gärna klara lite StarCraftII på i alla fall lägsta grafikinställningarna). Inget spelmonster alltså.
Sedan en bra stationär speldator för hemmabruk (inte för att jag har så mycket speltid längre). Totalt lär det nog gå på ungefär 12k.

eller...
2) Satsa allt krut på en ordentlig spel-laptop (kommer att gå på mer än 3 kg som det ser ut) och leva med min nuvarande netbook. En semi-stationär lösning helt enkelt. Kostar också kring 12k.

eller...
3) Om någon kommer med något bättre förslag som kombinerar skrivande/surfande på lätt modul med prestanda för högupplöst WoW... och många spelare samtidigt utan lagg.

Jakten på den Perfekta Datorn

2011-01-23T17:46:00.002+01:00

Istället för att komma hem med en perfekt skolväska så "råkade" jag gå förbi dator-avdelningen på den stora elektronikkedjan..

Jakten fortsätter

Efter att ha blivit påmind om att jag behöver uppgradera datorparken hemme (vi har 4 fungerade och en trasig dator hemma) så inser jag att den perfekta datorn inte heller är så lätt att hitta.

Hej sponsorer, jag kan tänka mig testa alla möjliga olika datorer, både PC och Mac om ni skickar några exemplar till mig, Jag lovar att testa grundligt!

Det jag känner att jag behöver är inget som ryms i en enda dator egentligen, ens om man går upp på de Riktigt Dyra Datorerna (RDD).

Dels vill jag ha en bra speldator, en som kan tänkas hålla några år prestandamässigt (min nuvarande spelburk har jag haft i ca 5 år hittils, men det börjar kännas att den har några år på nacken trots de årliga omformateringarna). (Grafikkort, ram, dualcore/quadcore)
Dels vill jag ha en bra arbetsdator till kommande uppsatsskrivande. (Windows 7 el motsvarande)
Dels vill jag ha en bärbar dator som är bättre än min nuvarande netbook (minst 11 tums skärm, men kanske inte 17).
Dels vill jag ha en Lätt bärbar sak (om den väger mer än 2 kg så kommer jag inte att orka ta den med mig)

De alternativ jag tittat på faller alltid på vikten. Det verkar inte vara kompatibla krav jag ställer. Prestandamässiga gralen är en Alienware (RDD) laptop, men den väger 5 kg (är det ens en laptop då?) dessutom kostar den närmare 50kkr.

De riktiga lättviktarna å andra sidan har för dålig prestanda eller är lika små som den netbook jag redan har. Den enda som passar in på vikt-kravet är egentligen en Macbook Air också det en RDD, fast inte lika dyr som alienware... Faktiskt nästan billig i jämförelse.

Ergo: Jag behöver en ny spelburk och en Macbook Air.
Ergo: Dyrt. Oavsett hur det modelleras.

Eller har jag missat en bra, lätt, stabil och billig laptop någonstans? Gärna med medföljande bra väska.

Jakten på den Perfekta (skol)Väskan

2011-01-22T12:59:00.002+01:00

Tar aldrig slut.

Numera är mina behov av en väska att den ska rymma:
Minidatorn m. tillbehör
Kollegieblock och pennor
Lite smått handväske-krafs
En matlåda

... och Inget mer! Det blir så tugnt om den rymmer mer än så, för alltid är det Något som "kan vara bra att ha", till exempel extrakläder till A eller varför inte en atlantångare, och det som ryms åker med av bara farten.

Dessutom ska väskan vara godtagligt snygg. Inte för stor, inte för dyr, inte nödvändigtvis ändamålsenlig datorväska (de brukar inte kvalificera in på Något av ovan nämnda krav).

Men vem vet. Nu blir det i alla fall en promenad till en stor elektronikkedja i närheten som händelsevis råkar marknadsföra datorväskor.

Egentligen vill jag ha en snygg ryggsäck. Man tänker ju på ergonomin. Speciellt när man åker buss.

udda fågel.

2011-01-15T22:48:00.003+01:00

Jag har upptäckt att det enklaste sättet att få folk att höja på ögonbrynen är att berätta att jag spelar datorspel. Lägger jag dessutom till att jag tränar kampsport så ser jag att jag (medvetet eller omedvetet) blir förpassad till kategorin Konstig. Det händer till och med att personer jag möter lägger huvudet på sned och verkar tänka: Men lilla gumman då, är du inte riktigt normal?

Speciellt märker jag detta på kvinnor i äldre medelåldern. Män reagerar snarast med att låtsas vara intresserade, eller ge intrycket av att jag är inne och klampar på deras territorie, get out please.

Fast för att ge ett mer balanserat perspektiv så händer det inte speciellt ofta. Å andra sidan så berättar jag inte att jag spelar till alla jag möter heller. Vill jag slippa bli ihågkommen som den konstiga lilla tjejen så säger jag bara att jag är gift och har barn, och på fritiden läser jag böcker eller leker med A. Det är väl det jag oftast säger om jag ska vara helt ärlig. Orkar inte möta blickarna hela tiden.

Undrar just om det någonsin kommer att bli, kanske inte normalt, men i alla fall inte onormalt att spela datorspel om man inte är man?

Förhoppningar

2011-01-09T09:31:00.003+01:00

Det verkar som att 2011 kommer att bli ett bra år för många jag känner.

Med tanke på dagens datum, och alla glada nyheter hittils så tror jag inte att året kommer att bli så hemskt alls.

Men det är inte utan att man själv blir lite avis på en del av (ok, alla) de glada tilldagelserna. Inte missunsam för fem öre, men glad. Gårdagskvällen var en bra kväll, jag var riktigt glad i flera timmar, det gjorde inte ens något att A behagade vakna och vara uppe dryga timmen vid midnatt.

Får se hur året utvecklar sig här hemma. Hyser vissa förhoppningar.

Amplitudskillnad.

2011-01-06T18:01:00.003+01:00

Vi har utvärderingsformulär som ska fyllas i under varje praktikplacering där man ska skatta sig själv och sin utveckling under praktikens gång enligt en del kategorier. Jätteroligt arbete... Jag Kan verkligen inte skatta mig själv objektivt, det där dokumentet är helt värdelöst för en sådan som mig, jag bara gissar vad som borde stå där och försöker fylla i det så gott det går.

Jag tror att jag har skrivit om det här förut, men det är ett för mig ständigt återkommande problem.

Jag måste jobba på min självkänsla. Den borde inte vara och kräla med odjuren i bottenslammet, men det är den.

Självförtroendet ligger å andra sidan nästan obehagligt högt. Det är uppe bland trädtopparna normalt sett.

Jag Vet att jag Kan... allt (där har vi självförtroende-delen). Men det är lite jobbigt att hela tiden mäta mitt värde efter mina prestationer (där är självkänsledelen). Det sjukaste tror jag dessutom är att när jag väl lyckas bra med något så kan jag fortfarande inte ta åt mig att det är bra. Att jag duger. Att jag faktiskt ÄR bra på det jag tror mig vara bra på. För någonstans så måste jag ju ha fel, jag kan ju inte vara bra på något som inte är rent konkret mätbart. Knappt ens det egentligen.

Kombinationen av de båda gör mig aningen sårbar. Jag skulle behöva aningen mer balans mellan de båda. Och då kanske främst att höja självkänslan en bra bit, även om det skulle innebära att jag blir aningen odräglig, så länge jag slipper bryta ihop varje gång någon ifrågasätter mina prestationer.
Eller i alla fall sluta ge upp när jag ser att jag kommer att misslyckas,
eller kanske i alla fall sluta kräva perfektion av mig själv, när jag ser att andra inte kräver det av sig själva.
Kanske sluta jämföra mig med alla andras bra sidor* (där jag liksom missar att de har andra sidor).
Kanske sluta tävla mot alla i alla kategorier, jag kommer aldrig att bli bäst på allt (men utan att helt ge upp och krypa ner i ett hål).

Någon som har något bra tips?

* Alla andras bra sidor: Där man bara ser kombinationen Person A:s snygghet, Person B:s sinne för inredning, Person C:s engagemang, Person D:s intellekt, Person E:s humör, Person F:s talang, men liksom missar att det inte är En individ det handlar om utan en grupps samlade tillgångar man tävlar mot. Lätt att tävla mot Frankensteins monster liksom..

Tidsbrist. Imaginär sådan.

2011-01-06T17:55:00.003+01:00

Det är lite lustigt att jag känner av tidsbrist trots att jag inte har någonting att göra idag. Jag är helt och hållet ledig, utan några egentliga krav på mig den här helgen. Men jag känner mig fortfarande uppjagad. Visst börjar praktiken igen på måndag med sista praktikveckan innan C-uppsatsen, men jag har haft jullov, jag borde vara avstressad.

Det kanske är rapportens fel. Den jag känner på mig att jag inte kommer att bli godkänd på, den som jag känner att jag måste sätta mig med och reda ut, fixa språkmässiga brister och putsa till. Kanske peta in en till artikel när jag ändå håller på. Och så var det ju det här med muntlig presentation av densamma.

Ett senare problem.

Jag kanske borde leta reda på lite avslappningsövningar.

Året som gick

2011-01-01T10:53:00.002+01:00

Tänker jag inte alls skriva om, det har redan alla andra gjort.

Däremot kanske jag kan få yppa lite förväntningar/förhoppningar om året i vardande.
1) Jag tror/vill/hoppas att jag får ett jobb
2) jobb här med
3) och så lite jobb.
4) tänka sig, jobb på den här punkten också!
5) världsfred
6) lagoma mängder Pettson och Findus som Någon har fastnat för.
7) vågar jag ens skriva in körkort?
8) Fler vuxenpoäng kanske?

kort sagt: Jobb, fritid, familjen, mat och sömn. Inte nödvändigtvis i den ordningen.

God Jul

2010-12-24T07:27:00.001+01:00

Hoppas att alla får en lugn och skön jul trots vädret!

Till alla som har tänkt sig ut på vägarna; Kör Försiktigt! Riktigt Försiktigt!

Snälla Tomten, kan jag få ett jobb är du snäll?

2010-11-22T20:23:00.004+01:00

Efter ett antal veckor på praktik så har jag börjat reda ut vad jag vill göra i framtiden, Nu börjar diset skingras och ett tydligt mönster framträder. Jag vet vad jag skulle vilja jobba med om jag hamnar där jag önskar.

Så för att göra önskelistan lite tydligare:
1) Interventionell (neuro) radiologi, Jag tror det passar mig som hand i handske.
2) Skelett är alltid en rolig utmaning.
3) Mammografi trivs jag med.
4) Datortomografi kan jag leva med.
5) Magnetkameran tror jag att jag skulle bli väldigt trött på fort.
6) Nuklearmedicin har egentligen bara en rolig del, PET-CT.

Skrivarflyt och framtidsdrömmar (3)

2010-11-15T12:35:00.003+01:00

I detta inlägg har jag tänkt beskriva målet med livet de kommande åren.

Högst upp på listan står ett hus och skiner i strålglans.

För att kunna skaffa sig huset krävs ett lån.

För att kunna få ett lån krävs en insats.

För att kunna spara ihop till en insats krävs en inkomst.

För att kunna få en inkomst krävs ett jobb.

För att kunna få ett jobb krävs en legitimation.

För att kunna få en legitimation krävs en examen.

För att kunna få en examen krävs det en genomgången utbildning med godkänt i alla kurser.

För att kunna få godkänt i alla kurser krävs att man pluggar.

För att kunna plugga krävs det självdiciplin.

Dags att ta och leta reda på självdiciplinen, jag tror jag har lagt den i en låda någonstans.

Skrivarflyt och framtidsdrömmar (2)

2010-11-15T12:08:00.003+01:00

Den som är satt i skuld är icke fri.

Jag drömmer om att bo i hus. Ett lagom stort eller litet hus med lagoma underhållsbehov på lagom avstånd till framtida jobbet, för lagom mycket pengar.

Den egentliga drömmen består i att inte måsta låna för att kunna köpa huset, att bo helt tryggt och säkert oberoende av ränteläget.

Jag har ett par husalternativ på lut. Framförallt ett som vi redan planerar att köpa. Än har vi inte råd, än är inte huset ledigt. Än är vi inte redo. Ändå drömmer jag.

Hur många procents ränta har man råd med? Hur mycket kan räntan stiga? Drar mig till minnes krisen på 90-talet med chockhöjda räntor till upp emot 500%. Jag vill inte hamna i den sitsen.

Det beror på hur mycket man sparat ihop till kontantinsatsen från början. Lyckas man klara sig helt utan lån så jippi. Är det ett troligt scenario? Nej inte alls. Speciellt inte med tanke på vad hus kostar i dagens läge, om man vill bo någorlunda centralt, utan att huset är fallfärdigt.

Målet är i alla fall att få en boendekostnad inklusive amorteringar som inte överstiger vår nuvarande boendekostnad med mer än 30% (vilket kanske låter mycket men inte är så farligt med tanke på vår nuvarande boendekostnad).

Drömma går alltid =)

Skrivarflyt och framtidsdrömmar (1)

2010-11-15T09:48:00.002+01:00

låter nästan som en julkalender. Ja varför inte?

Del 1

Det ville sig så att i termin fem på mitt program ska vi skriva en liten individuell rapport. Detta har vi vetat om i många månader. Rapportens inlämnande sker strax efter det nya årets början.

Rapporten ska skrivas som en del i verksamhetsförlagd utbildning inom ett lämpligt område. Enligt instruktionerna ska vi skriva en tidsplan som vi sedan ska följa.

Min tidsplan är som följer:
Vecka 44: Bekanta mig med området
Vecka 45: Välja ut ett patientfall och börja samla information och lägga upp en plan. Samt skriva om patientfallet. Samla in och översätta termer.
Vecka 46: Leta vetenskapliga artiklar kopplade till mitt valda område samt läsa dessa. Skriva metoddelen i rapporten.
Vecka 47: Välja ut lämpliga artiklar samt skriva bakgrund och syfte, om möjligt även påbörja diskussion.
Vecka 48: Fortsätta läsa och skriva.
Vecka 49: Skriva färdigt rapporten, samt påbörja referenslistan.
Vecka 50: låta rapporten vila, inte arbeta med den alls.
Vecka 51: Kontrollera stavning och låta andra läsa rapporten.
Vecka 52: Panika lite eller koppla av. Lämna in rapporten.

Om allt går som det ska så blir det sedan ett muntligt framställande i mitten på januari i det nya året.

Dags att bli vuxen?

2010-11-06T13:13:00.002+01:00

När blir man vuxen egentligen?

Jag är lite inne på samma spår som andra jag har läst (men inte minns namnen på). Att vuxen blir man när man jobbar och försörjer sig själv. Får man inte den möjligheten så skaffar man sig vuxna attribut.

Där är jag inte än. Förhoppningsvis snart. I alla fall inom ett halvår.

Det känns lite skrämmande efter att ha levt hela mitt liv i skolvärlden på elevsidan. Det börjar närma sig en tid när jag kommer att börja tjäna pengar (ok, inom vården är det inga enorma summor, men mer än Centrala StudiestödsNämnden tillhandahåller i alla fall).

Vad gör man sen?

Jag borde ta körkort.

flockbeteende

2010-10-24T10:55:00.003+02:00

Kan inte riktigt sätta ord på känslan av att vilja ha alla mina favoritmänniskor runtomkring mig. Kanske kollektivdrömmar skulle passa, fast ändå inte riktigt. Eller kanske egentligen. Ibland vill man vara ensam, men oftast skulle jag vilja vara med många.

Det finns i alla fall ett antal människor som jag skulle vilja träffa oftare, när jag saknar kommunikation med någon av dem så saknar jag dem påtagligt.

Med några av dessa har jag sedan tidigare pensionärsplaner, tanken är att när vi är gamla och grå ska vi bilda en sorts kollektiv med egna lägenheter i ett hus, fast med gemensamma utrymmen också. Just nu känns det i alla fall som en bra idé men man vet ju aldrig var man hamnar i livet, det är ju fortfarande närmare 40 år kvar tills det går att genomföra. Om det alls går att genomföra.

Tanken är väl ett äldreboende där vi redan känner varandra och kan vara en trygghet för varandra, om någon blir sjuk så är vi som bryr oss och finns nära nog att ta hand om varandra på daglig basis. Om alla blir sämre så kanske det skulle gå att anställa personal...

Det där med mödraskap.

2010-10-04T20:13:00.003+02:00

Jag har av någon anledning funderat en del kring barn, syskon, föräldrar och familj de senaste dagarna. Gissningsvis för att jag läst lite artiklar om ensambarn vs syskon samt dagens medicinpristagar-annonsering, provrörsbefruktningens fader (sic!).

För ett år sedan var vi helt överens om att när A var någonstans 3-4 år så skulle vi helt klart skaffa syskon. Nu är vi snarast överens om att njae, helst inte, men om det skulle hända så är det väl ingen jättekatastrof i alla fall, åtminstone sålänge det väntar några (~5) år till.

Just nu är det frågan om jag överhuvudtaget vill ha ett syskon till A som kretsar runt runt. Jag är inte helt på det klara med vad det är jag vill och vad jag inbillar mig att samhället förväntar sig av mig.

På syskonsidan står spelarna:
- Tänk om något händer med A, hur skört är inte livet, bäst att skaffa en till så man har en anledning att fortsätta andas varje dag.
- Det är rätt roligt med syskon.
- Det skulle ju vara roligt att få användning av alla kläder och saker vi har sparat (förutsätter dock att det blir ett till höst/vinterbarn dessutom en till som A).
- Om ekonomin fortsätter dala så kan det vara bra att ha någon till att hänga på när jag och J blir gamla.
- När vi dör så skulle det nog vara skönt för A att inte vara ensam att måsta ta hand om allt.
- Bebisar är söta och gosiga.
- Har man ett barn så förväntas man få minst ett till, i alla fall så man har en av varje sort.
- Har man bara ett barn så är man inte en "riktig" förälder...

På ensambarn-sidan spelar dessa:
- Jag är helt och fullt nöjd med min familj som den är.
- Vi har det jättebra som det är och har ju jordens lättsammaste unge, tvåbarnschocken kommer att golva oss.
- Det är inte ekonomiskt försvarbart att skaffa syskon inom de närmsta åren, innan jag har ett stabilt arbete.
- Jag är inte redo att låna ut min kropp en gång till. Även om det var rätt mysigt med sprattel i magen och alla krämpor man åkte på.
- Jag vill inte riskera att återuppleva förlossningen med A (Vilket nog är helt uteslutet egentligen).
- Det är rätt skönt att inte ha spädbarn hemma.
- Det är väldigt trevligt att få tid för varandra, bara jag och J ibland.
- Jag vill inte göra uppehåll i min träning på över ett år (en träning som är väldigt olämplig för gravida och nyförlösta).
- Jag vill inte få en pojke. (Jag vill slippa oroa mig för blödarsjuka, jag är nog orolig för min bror som det är, jag vill slippa samma oro för ett eget barn, det är nog jobbigt att inte veta om A är bärare och om A:s framtida barn kanske blir sjuka). Vilket i sig är ganska knepiga tankar med tanke på hur frisk min bror egentligen är. Men oron finns ständigt där i alla fall.

Vi kanske löser det så att om A börjar fråga efter syskon (snarare än en kattunge eller hundvalp) så kanske vi gör en ny övervägning. Om nu inget oförutsett händer innan dess, men så klantiga ska vi väl inte vara?

"My thinking is so good right now, I could kill a small duck with my brain"

2010-09-30T22:42:00.002+02:00

Vännen som efter en tenta kläckte (no pun intended) ur sig ovanstående har nu fått en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Yay!

I och med denna publicering så har det blivit lite rabalder runtom i media, först lokaltidningen som skrev en artikel, sedan har jag sett att en utländsk relativt stor tidning har kommenterat. Dessutom (och enligt mig störst av dem alla... nåja) så blev det en helt egen sida på svt-text!

Artikeln då? vad handlar den om? Varför har det blivit rabalder?
Jo, här ska ni få höra: Mammografiscreening är (enligt studien) även bra för yngre kvinnor (här avser man åldern 40-49 år, i cancersammanhang är det rena barnrumpor) vilket går emot tidigare forskning på området samt många länders riktlinjer för mammografiscreening.

Bra tajming på publiceringen, imorgon är det oktober och återigen är bröstcancer i fokus.

Kvalet efter valet.

2010-09-20T14:02:00.004+02:00

Ha överseende med röran i inlägget, jag blev lite ivrig och nu orkar jag inte rensa upp.

Det blev en kvalfylld natt och morgon såhär dagen efter att ett främligsfientligt parti tagit sig in i sveriges riksdag. Till stor del skyller jag på media samt de etablerade partierna som aldrig vågade ta debatten mot SD. För inte är det mitt fel i alla fall!

Jag har mina egna teorier om varför 5,7% av de som röstat valt ett parti som till halva styrelsen (ungefär) består av män med kopplingar till vit-maktrörelsen.

Jag tror att:

- en stor grupp förstagångsväljare, som fått sämre undervisning i skolorna än sina föregångare på grund av sparkrav samt större kullar elever. Altså är de inte kapabla att göra ett informerat val då de inte riktigt kan tillgodogöra sig informationen mellan raderna.

- det finns ett stort ointresse för politik, det är ju inte trendigt att vara solidarisk eller att bry sig om de som har det sämre, de har väl säkert gjort något galet och får skylla sig själva. Altså faller de antingen för grupptrycket eller tar "nåt som lät bra då, och det är väl lite synd om dem, så de kan väl i alla fall få min röst".

- den mediarapportering som utmålar SD som offer istället för att bemöta dem sakfråga för sakfråga, statistik för statistik, gravt har underminerat de reguljära partierna. Vem hejar inte på en underdog? (jag..)

- integrationspolitikens misslyckade de senaste åren, det är ju bara att erkänna att det inte gått lika bra som det borde, men inte är det rätt att dra tillbaka hemspråksundervisningen på grund av det, det är ett etablerat faktum att det är lättare att tilgodogöra sig en undervisning om man faktiskt förstår vad som sägs på lektionerna, samt att det är mycket lättare att lära sig ett nytt språk om man redan behärskar ett.

- en i finanskrisens spår efterföljande längtan (tillbaka) till en oskuldsfull tid med andra värderingar, om så det är en tid som egentligen aldrig funnits. En tid när det bakades surdegsbröd i alla hushåll, mamma var hemma efter skolan, och familjeförsörjaren var man. En tid när Sverige var "Äkta", när kristendomen var statsreligion, när Lucia var blond, när våldtäkter inte fanns, när den enda invandraren i kvarteret var lite spännande och exotisk, när islam var en lite konstig religion man läste parallellt med hinduismen och inte grannen med familj, när Pippis pappa var negerkung och chokladbollar kunde kallas för negerbollar utan att någon lyfte på ögonbrynen. När skolavslutningar firades i kyrkan med psalmer utan att någon reagerade nämnvärt, för så hade man ju alltid gjort.

Sedan har jag verkligen saknat ett jämlikets/jämställdhetsperspekiv under valrörelsen, jag kan bara inte stödja någon som anser att bara för att man är född i ett visst kön och/eller en viss etnicitet så har man inte samma möjligheter, eller ens samma människovärde, rätt till sin egen kropp, the list goes on and on, som normen (vit heterosexuell man ca 40 är). Eller att kvinnor har lägre lön än män endast på grund av sitt kön och de förväntningar samhället har på att hon rättar in sig i ledet som heterosexuell familjebildare, som försakar karriärsmöjligheter för de 2,1 barnens skull, som tar ut merparten av föräldraförsäkrigen "för att jag var ju redan hemma, och min man tjänar så mycket mer än mig att om han skulle stanna hemma så skulle vi inte ha råd att förverkliga oss själva"

Nä, int ä ja bitter...

Inte för att jag vill se en borgerlig regering en mandatperiod till, men det är fan ännu värre att SD fått vågmästarroll.

Lite WoW-snack

2010-07-15T10:19:00.003+02:00

Jag har på sistone spelat lite mer WoW. Jag har tagit mig till lvl 80 med min deathknight och jag håller på att levla upp min Hunter Schrödinger och hans katt. Till skillnad från tidigare spelperioder så spelar jag nu Alliance istället för Horde. Det är roligt att få utforska samma områden man tidigare spelat men från en annan fraktions synvinkel. Som vanligt så försöker jag samla achivements så gott det går.

Jag tror att jag ska stanna på Alliance ett tag, jag trivs. Trevlig guild, inga raid-krav. Suits me like a glove.

And another thing: Eoin Colfer

2010-07-09T09:22:00.002+02:00

"Douglas Adams's Hitchhiker's guide to the galaxy, part six of three"

Det har nu släppts en uppföljare på liftarens guide-qvintologin. Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt mig en uppföljare, men efter att ha läst den så är det bara att ta av hatten för Eoin Colfer (som tidigare skrivit böckerna om Artemis Fowl).

Jag måste erkänna att det var nog minst ett halvår sedan jag senast läste något av Adams, men jag tycker att Colfer hittat i universat alldeles tillräckligt väl. Det jag kan kritisera är att han nog inte tar ut svängarna riktigt lika skruvat som Adams kanske hade gjort (å andra sidan är jag tveksam om Adams överhuvudtaget hade skrivit en uppföljare till Mostly Harmless). Men missförstå mig inte, det är skruvat så det räcker. Klart läsvärt. 3,5/5

Nation, T. Pratchett

2010-06-13T18:30:00.002+02:00

Nu har jag äntligen läst ut Nation, en bok av min husgud som dock inte tillhör Discworld-serien alls. Det är en fristående berättelse, ungdomsbok skulle jag nog klassa den som.

Den börjar lite knaggligt, jag tror det beror på att man (jag) förväntar sig mer humor än vad som levereras. Men den slutar helt underbart. Helt min kopp te faktiskt. Det verkar dessutom som att J kommer att läsa den, och jag tror att han kommer att uppskatta den då han har Niel Gaiman som husgud, och boken har en liten nyans av Gaiman liggandes och skvalpandes alldeles under ytan.

Man tager vad man haver.

2010-06-10T14:23:00.005+02:00

Nu är det sommar (?) och därmed bröllopstider. Ingen kan väl ha missat sommarens stora kungliga händelse. Men det är fler som gifter sig!

Först ut är kompisar till J som knyter hymnens band i mitten av juli, sedan är det mina vänners tur i slutet av juli. Sedan, i mitten av Augusti så blir det tre år sedan jag och J gifte oss i stadshuset i min hemstad.

Har dock en liten känsla av att sommarens bröllop kommer att te sig något mer traditionella än vad vi lyckades ådstakomma. Jag hoppas dock att det blir minst lika trevligt som vårt bröllop blev.

Det ska bli väldigt spännande att se vilka val de berörda har

gjort, inte bara i fråga om partner utan kanske framförallt i fråga om Tårtan.

Gissningsvis blir det en aning mer traditionellt än alstret här till höger som fick stå till tjänst på vår dag. Tyvärr var den inte speciellt god, den var en aning kompakt och med smörkräm som lager, något jag egentligen inte är så förtjust i, men visst var den snygg!

långsint? kanske det kanske..

2010-06-07T10:54:00.003+02:00

Jag undrar när jag ska få bli firad på mors dag och inte bara vara ett bihang. Årets version av dagen innebar att jag stod och lagade mat halva dagen för att sedan fira svärmor. Det räknar inte jag som ett ok firande av mig.

J:s argument är att A är för liten för att förstå vad Mors dag går ut på och eftersom det är A som ska fira mig, helt utan assistans så uteblir firandet tills dess A förstår. Men hur svårt kan det vara att göra i ordning lite frukost eller gå ut och plocka en maskros som A kunnat ge mig. Visst hade det varit roligt med något smycke eller en blomma eller lite choklad, eller ens ett "grattis".

Jag funderar på att tillämpa samma taktik till vintern och fars dag och se hur det slår ut.

(Jag tycker helt enkelt att jag förtjänar att bli lite firad faktiskt, om inte annat som lite kompensation för förlossningen som ju inte var smidigast i världen.)

I Ate'nt dead

2010-05-26T19:13:00.003+02:00

Inte än i alla fall.

Dags att liva upp bloggen igen tror jag. Det är sommartider på ingång och lediga stunder att förvalta.

Återkommer inom kort när jag har något att rapportera.

Dagens boktips

2010-01-25T06:39:00.000+01:00

The Graveyardbook eller på svenska Kyrkogårdsboken.

Shopping!

2010-01-25T00:15:00.003+01:00

Idag har jag shoppat! Till mig själv!

Det blev en röd kappa på rea. En gång i tiden kostade den 700 kr, jag "fick" den för 279 kr istället. Jag klagar inte en sekund.

Tyvärr är det ingen vinterkappa direkt så imorgon bitti får det nog bli dunjackan i alla fall. Det ser kallt ut ute.

Nu måste jag verkligen komma isäng, ska upp om allt för få timmar.

Träning

2010-01-19T20:29:00.002+01:00

Då har man skaffat sig ett träningskort. Ska prova träna ett par gånger innan jag bestämmer om jag vill fortsätta. Just nu känner jag mig peppad på att bli lite mer vältränad och kanske hälsosammare på kuppen.

Vad jag har/ska börja(t) träna? Det ni får ni vänta på. Än tänker jag inte tala om det. Jag måste ju få prova på lite innan jag anonnserar för världen vad jag sysslar med.

Annars så ska jag klippa naglarna och fila fötterna ikväll. Och så spela lite WoW om A somnar i tid.

Here we go

2010-01-18T07:08:00.002+01:00

Nu börjar vårterminen. Det är spännande och nervöst.

Måste packa skolväskan och matsäck för dagen.

Lilla A var uppe halva natten... jag är lite trött, även om det var J som tog hand om A så sov jag inte speciellt bra under skrikatackerna som återkom med jämna mellanrum. Det kommer att få bli en tidig kväll ikväll.

Hoppas att J har fixat middag när jag kommer hem vid 17-tiden.

Det blir nog inget WoW-spelande ikväll har jag en känsla av. Trots att vi borde levla lite till. Boost-tiden är nästan slut och vi är bara lvl 54 än.

Vem är jag?

2010-01-14T17:35:00.003+01:00

Ibland, när jag blir lite extra filosofisk eller det kanske bara hunnit bli lite för sent på natten, så börjar jag fundera i termer om verklighet och inbillning.
En gång kom jag fram till att det bara finns ett bestämt antal orginal-människor i verkligheten och de flesta man träffar på är en av kopiorna.
Då och då får jag bekräftelse på detta när man träffar en människa som antingen till personlighet eller utseende påminner starkt om någon annan.

Fundera på det själv någon gång..

Själv har jag hittat kopior av mig (eller är det jag som är kopian kanske?) på flertalet ställen.

För att driva funderingarna vidare behöver jag nog lite mer sömnbrist tror jag.

mer tid

2010-01-14T12:50:00.002+01:00

Egentligen funderar jag på om tiden verkligen går fort eller långsamt. Maj förra året känns som om det vore en livstid sedan. För att inte tala om maj för två år sedan. Nu är det snart maj igen, även om det känns väldigt långt bort.

Hade min personliga tidsuppfattning fått råda så hade jag nog sagt att A inte fanns i maj förra året, den objektiva tidsuppfattningen meddelar dock att A var nästan ett halvår gammal vid den tiden.

Så går tiden fort eller långsamt för mig?

Jag tror att det hela började när jag packade undan för små kläder och började fundera över hur fort små barn växer.

Till nästa gång någon får barn så blir det nog en present i strl 68-74. För även om 50-56-62 är väldigt litet och gulligt så använder man inte det speciellt länge, A drog igenom 50 på BB, och 56 på bara några veckor. Strl 68 var nog den storlek som A tidigast hade längst användning av. Fast å andra sidan så kan A fortfarande ha vissa plagg i strl 74, som har varit väldigt användbara sedan i somras. Nåja, mig veterligen är det inga småttingar på gång i bekantskapskretsen.

Tidens Tand

2010-01-13T19:04:00.002+01:00

Eller egentligen A:s tand. För nu har tand nr 7 tittat upp!

Det är inte klokt vad fort tiden går, detsamma kan man dock inte säga om A. A gillar att sitta still. Med betoning på sitta. Nåja, vi har ingen brådska. A ska vara hemma med pappa sin ända till sista juni, kanske ännu längre. Men nu börjar det bli dags att leta reda på dagiskön och ställa sig i den.

För övrigt så undviker jag just nu att plugga till morgondagens tenta. Jag har inte en aning om hur det kommer att gå, det känns som ett väldigt märkligt ämne att ha salstenta på. Inte för att det hade blivit bättre med hemtenta heller (vilket vi också har haft).

Man förvånas dock fortfarande av mängden examinerande moment på en liten 7,5 hp-kurs. Salstenta, hemtenta, muntlig presentation, och ett gäng seminarier... Allt är säkert noga planerat så att vi som studenter verkligen inte ska tro att vi har jullov.

Jag undrar om studieledningen har tänkt på att vi som läser betalar ca 5000 kr / månad av våra framtida inkomster för att få läsa kurserna de tillhandahåller. Vi är liksom inte där för att slappa, men måste de hela tiden tvivla på våra intentioner? Måste de hela tiden ifrågasätta oss som om vi vore skoltrötta 15-åringar? Ett som är säkert är att man blir aldrig vuxen i en elevsituation.

våren 10

2010-01-07T17:53:00.003+01:00

Jag gruvar mig inför våren.

Det kommer att innebära att jag är fast på ett ställe med människor som helst skulle vilja slippa mig i 8 veckor, sedan en liten paus med några dagars ledigt och sedan 9 veckor på andra ställen.

Det har varit skönt med "jullov", det var väldigt välbehövligt efter en riktigt tung höst. Jag önskar bara att det hade varit lite längre.

Men jag har en plan. Framförallt en plan som påverkar fritiden. Jag ska försöka spela lite wow om kvällarna, eller läsa en stund. Sist men inte minst så ska jag gosa med A så mycket jag bara har tid med.

I höstas så var det jag som sövde A på kvällarna, (trots att J är föräldraledig) och egentligen var det ganska mysigt, men jag blev så trött av det att jag somnade vid 21:30 som senast om veckorna. Det är inte hållbart en hel vårtermin.

2010 a prewiev

2010-01-02T00:44:00.002+01:00

Det jag tycker är intressantast att fundera över kring det kommande året är familjer. Eller kanske personliga relationer. Därför kommer jag ej att beröra varken riksdagsval eller kronprinsessor i detta inlägg.

Det jag vet kommer att hända under kommande år är:
Ett Giftemål (B & T, någon gång i sommar)
Ett 30-års-firande (J, någon gång i höst kanske)
Lillebror 2 blir myndig i juni (till mammas stora fasa)
Ett antal födelsedagar av icke jämn karaktär (jag blir 27, räknas jag som vuxen nu?, lillebror 1 blir 23, pappa blir 52, mamma blir 48, Lilla A blir 2!, J blir som sagt 30, mina vänner blir 27 och 28 i stort sett allihop under det kommande året )
Säkert kommer det att tillkomma saker och händelser under årets gång. Jag hoppas personligen på lekkamrater (obs, ej syskon) till lilla A. Men det är ju inte direkt något jag kan varken påverka eller beställa.
Lilla A kommer att börja dagis någon gång i sommar/höst.

Jag har säkert glömt något, men det gör inget för det är sent och jag kan ju lägga till i efterhand om det var något viktigt.

2009 a summary.

2010-01-02T00:34:00.003+01:00

Egentligen kan jag väl inte direkt säga att det har hänt mig personligen så spännande saker detta året, det är mest andra som haft tur eller otur 2009.

För mig personligen var nog det största att Lilla A fyllt ett år. Det är otroligt vad året har gått fort.

Näst på tur som berör mig personligen är nog flytten i September. Än så länge så känns det riktigt bra.

Tråkiga händelser i år är att lilla underbara gosiga kissen Garion fick somna in i april. Dock är det nog bra att i samma andetag nämna att katten Gumman säger "jippi, äntligen är alla ungar utflugna" och tar det hela väldigt bra.

Annars så har vänner förlovat sig, gift sig, fått barn och flyttat. Någon har fått ett nytt jobb och andra lever kvar i invanda hjulspår. Hos släkten så renoveras det, ofta pga yttre omständigheter.

Alldeles för få dagar före dopparedan

2009-12-20T02:24:00.003+01:00

Är det bara jag som känner att det nog egentligen är mitten på november fortfarande? Eller kanske början på December... Inte fyra dagar kvar till julafton...!

Nu börjar jag känna att jag har lite tid över igen. Äntligen. Det har varit en tung hösttermin och den är inte över än. Men idag fick jag i alla fall lite energi till att röja undan i A:s blivande rum. Det är långt ifrån klart, men det är i alla fall påbörjat nu.

Kvar att göra är fortfarande en hel del, som att ställa i ordning bokhyllan som för tillfället mest är i smådelar. Efter det så kan man börja organisera med lådor och böcker som ska upp. Sist men inte minst så måste vi få ut diskmaskinen därifrån. Men det får bli efter vintern. Nu är den ju inte större än en vanlig diskmaskin så den går säkert att gömma undan på något vänster.

Vad händer annars då? Tjaa... just nu inte så mycket. Slöspelar WoW lite, pluggar en del. Borde gå och lägga mig nu.

Såg förresten Avatar 3D i fredags (på premiärdagen) Det var en mycket trevlig film. Lite kliché får man väl stå ut med, men snygg var den. Jag har en känsla av att animationerna kommer att hålla ett litet tag faktiskt. De flesta animationer åldras ju på bara något år, men även om man lär sig se var gränserna går så kommer man nog inte att störa sig så mycket på det animerade. Säkert är det bara för att det är inspelat med motion capture-teknik. Ni vet, på samma sätt som man animerade Gollum i Lord of the Rings. Det ser oerhört fånigt ut på inspelningen, men det blir riktigt coolt sen, och rörelsemönstrena blir klockrena.

Dags att sova. Ser fram emot en städardag imorgon. Dessutom ska vi nog klä granen =). Och så borde jag nog skaffa de sista julklapparna... Två kvar.

Ett år senare

2009-12-02T20:24:00.002+01:00

Idag har lilla A fyllt ett år. Detta ska vi fira på söndag.
Jag har alldeles för mycket att göra i skolan/på praktiken för att ens orka tänka tanken på ett firande idag. Dessutom behöver jag lördagen till att baka och städa och plocka och så vidare.

Men idag var sista dagen på praktiken för den här perioden, nu börjar istället lite exminationer och därefter blir det en något lättare kurs över julen. Så förhoppningsvis får jag lite mer ork och energi snart. Tänk, snart får jag uppleva dagsljus igen! Imorgon kan jag ta en promenad i dagsljus! Bara det borde ladda upp batterierna litegrann.

Åter till lilla A. Tänk att det har gått ett helt år nu! Ett helt år!
Och så har lilla A:s femte tand tittat fram bara häromdagen.

Men jag kan fortfarande inte smälta att det har gått ett helt år. På något sätt så har det gått så väldigt fort samtidigt som det känns som att vi alltid har haft lilla A hos oss.

Modaliteter på röntgen

2009-11-16T20:23:00.003+01:00

Jag tar och fortsätter på det föregående inlägget med en liten lista med saker man kan stöta på på röntgenavdelningen. Så smånigom blir det nog ett återkommande tema och kanske något vettigt av det hela. Men vi börjar från början.

Skelettröntgen: Detta är den enklaste, billigaste och snabbaste undersökningsformen. Om du till exempel ramlat och skadat en arm så kommer du antagligen att få en remiss till röntgen/slätröntgen/skelettröntgen. Detta är den modalitet som ger de klassiska röntgenbilderna. På slätröntgen tar man Alltid två (eller fler) bilder, med ytterst få undantag. Detta är för att bilderna är i 2d och man inte ser djup. För att lösa det problemet tar man två mot varandra vinkelräta projektioner (altså bilder ur två olika vinklar).

Ultraljud: Detta är en metod som är säker ur strålningssynpunkt då det är ljudvågor som bearbetas och blir till bilder, det är helt utan röntgenstrålning. Nackdelen är att det inte blir speciellt bra bilder samt att det tar tid, kan göra ont och kräver en specialistläkare. På barn bör man i de fall det går välja ultraljud före röntgen.

Genomlysning: Om man behöver titta på funktioner eller ta mycket precisa bilder så kan man göra en genomlysning. Det är en kontinuelig eller pulsad röntgenbild med mycket låg dos, tills dess att man har hittat det man letar efter (vad det då må vara) och man tar en riktig röntgenbild. Denna variant används ofta om man ska titta på tarmar, eller matstrupen i arbete. Det är läkare som utför detta.

Datrotomografi/DT/CT: I denna maskin (som ser ut som en stor ring) tar man röntgenbilder i flera plan samtidigt. Bilderna kan sedan bearbetas i en dator och man kan få ut 3D-simuleringar av allt i från skelettstrukturer till blodkärlsnätverket. Denna maskin tar man till om man inte kan få ut det man vill ha på ett annat sätt. Den är egentligen sistahandsalternativet på grund av den (relativt sett) höga stråldosen. Den går dock väldigt fort att köra, så om tiden är en väldigt viktig faktor så väljer man att göra en DT (till exempel vid stroke och bilolyckor).

Nuklerarmedicin: Till skillnad från de andra varianterna så är det patienten som strålar här. Patienten kommer till mottagningen och får en injektion med ett radioaktivt medel. Sedan får patienten vänta och tillslut så lägger man patienten på en brits som körs igenom en gammakamera som registrerar strålningen som patienten utsänder. Har man då ett aktivt område (tumörer, reumatiska problem etc) så koncentreras strålningen från detta område och det lyser upp på bilden

Magnetresonanstomografi/MRT: Kallas ibland felaktigt för magnetröntgen. Det finns egentligen bara fördelar med denna. Dock bör man vara medveten om att det tar lång tid att göra en undersökning. Lång tid man kommer att tillbringa liggandes inne i en trång högljudd tunnel och lyssna på musik. Har man det minsta problem med klaustrofobi så kommer det att bli en obehaglig undersökning. Dock är den väldigt bra ur strålningssynpunkt, det förekommer ingen röntgenstrålning överhuvudtaget. Bilderna får man fram genom att utsätta kroppens (dipolära) vattenmolekyler för ett mycket kraftigt magnetfält och sedan se hur de hoppar tillbaka igen (grovt förenklat). En till nackdel är att vårdkön är Mycket lång.

Interventionell radiologi: Detta är en variant av genomlysning där man går in med katetrar in i kroppens blodkärl för att till exempel vidga en förträngning, plocka bort en propp, eller täppa till ett hål. Man går oftast in i arteria radialis eller arteria femoralis. Det är läkare som utför detta. Detta görs nästan alltid akut eller halvakut.

Nästa gång går vi igenom stråldoser och jämför dem med vanliga saker så att man kan få ett perspektiv.

Tidernas bästa uppfinning.

2009-11-14T18:45:00.003+01:00

Jag kommer att jobba med Tidernas bästa uppfinning! Så bra. Jag kanske är lite partisk, men jag kan nog hålla med om att Röntgenstrålarnas upptäckt har medicinen blivit effektivare och fler blir friskare. Men jag är lite kluven, boktryckarkonsten ligger nog också däruppe bland de främsta upptäckterna/uppfinningarna. Dock fick jag inte vara med och lära mig, och jag är inte direkt missnöjd med resultatet.

För övrigt så är det väldigt spännande att lära sig, och de saker man får se. Det är riktigt häftigt att de knappar jag trycker på och de inställningar jag gör lämnar så stora avtryck i människors liv. Men jag tror inte att någon egentligen kommer att minnas mig som gör inställningarna, den de minns är nog den som lämnar beskeden.

Någon dag kanske jag har en liten lektion i bilddiagnostik här på bloggen om någon är intresserad. Tänkte kanske beröra vanlig skelettröntgen, datortomografi, magnetresonanstomografi, ultraljud, nuklearmedicin och genomlysning. Jag tror även jag kommer att ta upp stråldoser och risker, och varför vi i personalen lämnar rummet då vi tar bilderna.

Novemberregn

2009-11-01T16:40:00.003+01:00

Och se, det blev November även i år. Det regnar.

Undrar just vart oktober tog vägen, den gångna månaden har passerat alldeles för hastigt. Man kan ju tycka att jag borde ha förstått ledtrådarna, men jag tror min hjärna helt har hoppat över att se den alltid lika tidiga julskyltningen som ett tecken. Kanske borde jag ha försått det när jag köpte en flaska julmust förra veckan.

Så vad vill folk ha i julklapp i år? Men kanske framför allt, vad vill intelängresålilla A ha i ettårspresent? Vi vet i alla fall att A kommer att få en läragåvagn av farmor och farfar. Men vad ska A få av sin mamma och pappa? Förutom en tom kartong med snyggt papper och en massa krulligt snöre på det vill säga.

Imorgon är det måndag igen, och jag ska bege mig till ett tråkigt lab. Det blir mest bara benvinkelmätningar imorgon och resten av veckan. Men tänk så bra jag kommer att bli på att göra benvinkelmätningar! Synd bara att jag kommer att hinna glömma bort allt innan jag får jobb... om ca 1,5 år förhoppningsvis.

1 kBok närmar sig.

2009-10-24T21:26:00.003+02:00

Så Dewey har kommit till Sveriges bibliotek nu. Precis när man börjat förstå och nästan behärska SAB så byter man till decimalsystemet istället. Nåja, nu vet jag i alla fall vad jag ska göra under julen.

Någon dag kanske jag lägger upp lite bilder på mitt lilla bibliotek. Det är ju något jag är ganska stolt över faktiskt, på något sätt i alla fall. Hittils har jag i alla fall lyckats packa upp alla böcker i bokhyllor samt ordna upp dem i kategorier. De skönlitterära står dessutom i bokstavsordning efter författare (eller titel om författare saknas). Den här gången har jag inte delat upp pocketböckerna för sig, utan alla böcker står med sina grannar oavsett format. Det ser faktiskt rätt trevligt ut om jag får säga det själv. Men det återstår en hel del arbete innan jag är helt nöjd med upplägget. Till exempel är jag inte helt på det klara vilka kategorier som ska stå på vilka hyllplan, eller vilken ordning de ska ha till varandra. Speciellt när det kommer till halvkategorier som passar in på två eller flera platser.

Dessutom återstår arbetet med att sortera efter författare i ovanstående kategorier. Det kommer att bli ganska jobbigt tror jag. Dels är det rätt mycket redaktörer och dels är det väldigt mycket dubbelkategorier som man måste tänka på. Som exempel så har jag en hylla Historia och en hylla Religion, men sen har jag dessutom ett par böcker religionshistoria. Lite för få för att göra en egen kategori, men det känns knepigt att bara peta in dem i någon av dessa överkategorier.

Jag kanske ger mig och låter faktalitteraturen stå som den gör. Vissa ämnen får jag väl helt enkelt låta ha väldigt få böcker och andra väldigt många. Eller så får jag hitta på egna kategorier som kan passa mitt bibliotek. Det kanske blir enklast så.

"Övrigt" kan den få heta.

Party party?

2009-10-23T21:36:00.002+02:00

Det är fredag kväll, klockan är halv tio och vad gör jag? Jo jag borstar tänderna och tänker krypa till kojs. Så spännande liv jag har.

Jag hoppas verkligen att jag inte fortsätter att vara så här trött när jag börjar jobba på riktigt! Det är liksom lite... hrm... mesigt att gå och lägga sig innan kvällsnyheterna visats. Men är man trött så är man, och det är lika bra att vara utvilad inför helgens bravader.

Men lite duktig har jag varit idag, jag har faktiskt skrivit en hel sida på den skriftliga rapporten som ska skrivas på fritiden under den här kursen. Det är tungt med 35 timmars arbetsvecka plus skriftlig uppgift. Speciellt när man bara varit hemma och gosat med A det senaste året. Men det kommer att gå det med, till slut i alla fall.

long time, no see

2009-10-21T19:00:00.003+02:00

Jag sa i och för sig inte vilken måndag jag skulle återkomma... men visst är det kanske lite för sent med över en månad senare?

Hursomhellst så har jag varit väldigt upptagen på sistone, först var det flytt och sådant som hör till och så har jag nu återupptagit mina studier.

De senaste veckorna har jag:
vaknat 05:30
gått hemifrån kl 06:35
befunnit mig ombytt och klar på röntgen kl 07:30
jobbat aktivt till kl 16:00
bytt om och hunnit med bussen kl 16:20
varit hemma 16:45
nattat A kl 20:30
nattat mig själv kl 21:30...

rinse and repeat.

Så den korta tid jag är hemma och har tid att gosa med A så är det det jag allra helst gör, om jag sedan får någon liten stund över så får annat betas av. Bloggen kommer inte speciellt högt upp på prioriteringslistan om vi säger så.

Men jag känner i alla fall att jag lär mig något vettigt på dagarna, och jag har faktiskt väldigt roligt! Men jag saknar lilla A!

Nu är det inte länge till A blir ett helt år gammal. Kanske borde fundera på att ha kalas.. Vad ger man till en liten ettåring?

På semester, återkommer på måndag

2009-09-09T01:22:00.002+02:00

Jag känner att jag nog borde skriva något om kulturhuvudstaden 2014, men ärligt talat så är jag inte helt säker på om någon faktiskt bryr sig. Jag personligen har inte en aning om vilken av våra städer som innehar epitetet för innevarande år. Jag tror nog jag måste googla lite.

För övrigt så går flyttandet bara bra, nästan lite för bra, jag skulle nog gissa att vi har flyttat någonstans mellan 1/3 och 1/2 av alla våra saker och ting nu.

Men nu blir det en weekend hemma hos mina föräldrar istället för flyttande. Det kommer att bli trevligt har jag en känsla av.

Sedan när jag och A kommer hem igen så är det dags för ännu ett hjärtultraljud för A:s del. Vi håller tummarna att hålet har krympt lite och att flärpen i vänster förmak inte har växt eller på annat sätt ställt till med oreda. Hittils har det sett "bra" ut på alla undersökningar så sannolikheten att det ser bra ut även denna gång är rätt hög. Någon dag kanske jag lägger upp lite bilder och förklarar lite mer. Hålet kan jag i alla fall förklara, det är foramen ovale som inte stängdes helt när A föddes, det är ganska vanligt, ca 7% av alla medfödda hjärtfel är varianter av detta.

Om någon är intresserad så kan jag berätta hela historien någon dag. Dock inte inatt, nu är jag trött och borde sova, det blir ganska tidig morgon imorgon. Tack och lov har jag packat färdigt det mesta, bara att samla ihop sakerna kvar.

En flyttlåda böcker väger mycket...

2009-09-06T21:38:00.004+02:00

Tänk att än är jag inte ett dugg less på flyttandet. Än så länge känns det odelat positivt faktiskt.

Om det är fint väder imorgon ska jag ta tag i rabattrensandet tror jag. Tistlarna lockar på mig och mina handskar. Man kanske skulle sätta lite tulpaner i höst? För visst är det på hösten man sätter lökar?

Jag har en känsla av att det kommer att bli så fint när det är färdigflyttat, färdigtapetserat och färdigmöblerat, jag riktigt längtar till slutet av denna månad när allt är färdigt.

Dock kommer vi att behöva lite fler händer ett par gånger under flyttandets gång, vi har några möbler som är tunga och/eller otympliga.

Dock verkar den fina algoritmen inte riktigt fungera för småprylar. Det blir lite för mycket spring mellan rum för att kunna tömma ett rum i taget.

Gräsligt projekt

2009-09-04T21:38:00.002+02:00

Sådär, då var adressändningen i rullning. Nu är det bara att vänta på papper att fylla i och skicka in till skatteverket.

Jag känner mig mer och mer peppad på denna flytt! Det kommer att bli så trevligt och fint när allt är klart.

Idag har vi dock inte flyttat en enda pinal, vi hade tänkt flytta fler böcker idag, men det kändes lite för blött ute för att flytta pappersprodukter. Det får bli imorgon eller någon annan dag istället. Regnar det även imorgon så tror jag att vi flyttar över tv-bänken och lite vardagsrumsmöbler också/istället.

Är det fint väder så ska jag börja rensa i rabatterna och dra upp en massa maskrosor och tistlar som jag inte vill ha där. Tror dock att jag kan behöva någon slags verktyg till det, så det får kanske bli en liten promenad till K-rauta. Handskar har jag redan, men maskrosuppdragare (skruvmejsel) har jag inte. Nu när man blir med gräsmatta så behöver man nog lite trädgårsprylar. Resten får vänta till nästa sommar, men ogräset vill jag bli av med NU.

Flyttfågeln sjunger

2009-09-03T19:32:00.004+02:00

Idag har vi börjat flytta över saker till den nya lägenheten. Det som jag tycker ska bli intressantast är att se hur många påsar böcker det slutligen blir. Hittils har vi flyttat 10 papperskassar, och ungefär 2/3 återstår.. eller det kanske är ännu mer. Nytt för i år och denna flytt är att vi packar böckerna i papperspåsar istället för flyttkartonger. Helt enkelt för att orka flytta runt på åbäkena inne i den nya lägenheten.

Vi ska få omtapetserat i vår nya lägenhet, någongång kring den 21/9 (och under ett par dagar framåt) detta innebär att vi inte kan ställa upp alla böcker i bokhyllorna igen då dessa skulle stå ivägen för målaren i så fall. Så lösningen på problemet är att packa ner böckerna i kassar. Dels är det lättare att packa ur och dels är det mycket lättare att flytta omkring på. Dessutom kostar de inte ens en tiondel av priset för en flyttkartong.

Men någondag inom en inte allt för avlägsen framtid måste vi nog ändå börja packa ner saker i flyttlådor, det är helt enkelt lättast att flytta på sakerna då.

Jag tror att det kommer att bli en mycket trevlig lägenhet tillslut, bara vi får ordning på allt och på alla saker som ska fixas under september månad.

1/9 1939

2009-09-01T19:51:00.001+02:00

Idag är det 70 år sedan Tyskland gick in i Polen och andra världskriget började.

Inte är det enkelt att förstå, men jag tror vi måste för att inte upprepa misstag.

Posttentasyndrom

2009-08-29T21:59:00.003+02:00

Tentan är över, lite sömn är tillbakatagen och jag har glömt bort vad jag hade tänkt göra efter tentan. Jag tror inte att det var något jätteviktigt...

Hur det gick på tentan? Inte en susning. Men jag tyckte mig kunna ljuga rätt övertygande på några av frågorna. Jag lämnade i alla fall ingenting blankt, och det är ju alltid bra. Än så länge så får vi inte minuspoäng om vi svarar fel, ens om det är uppåt väggarna galet.

besviken

2009-08-27T21:11:00.003+02:00

Ingen barnvakt fick jag idag. Lite irriterad på det, jag hade ju blivit lovad barnvakt. De kanske inte har insett hur viktig den här tentan egentligen är. Imorgon spelar det ju ingen roll, dagen före en tenta lär jag mig inget jag kommer ihåg på tentan. Dessutom är J ledig och ska bara sova till 12-13 (uppsparkad lär han bli oavsett han vill det eller inte).

Typiskt att bli irriterad när man inte har någon att diskutera med. Eller klaga till.

Dessutom har A inte varit speciellt självständig idag. Inte ville hon lyssna på sagan om röntgenmaskinen heller.

Varför sitter jag och skriver istället för att plugga? För att jag är riktigt pissed just nu. Antagligen mest på mig själv som inte kan förutse att det är svårt att plugga med litet barn, men även för att jag räknade med barnvakt och därför inte har ansträngt mig för att plugga på morgonen när det faktiskt fanns ett litet tillfälle.

Förmodligen har jag inte heller påtalat hur viktigt det är att jag får plugga till den här tentan, även om jag börjar känna mig trygg i det jag läser så är jag inte ett dugg säker på vad som kommer på tentan och kuggar jag den här tentan.... Så jag får väl skylla mig själv lite för att jag inte meddelat att jag verkligen ville ha barnvakten som mer eller mindre lovades redan igår. Men golfen var väl viktigare än att jag blir klar med min utbildning i tid. Ett år hit eller dit..

Så jag klagar ut i etern istället, förväntar mig ingen respons heller. Tror inte att J läser den här speciellt ofta heller..

Nä nu måste jag lära mig gränsvärden för strålskydd. Imorgon kommer dock paniken att sätta in när jag kanske hittar något nytt område jag helt missat att läsa in.
1,602*10^-19 är i alla fall skillnaden mellan V och eV.

och en katod är minuspolen och anod pluspolen. Elektronerna färdas från katoden mot anoden och träffar anodens atomer, exiterar elektroner som sedan när de återgår till sin ordinarie plats sänder ut röntgenstrålning motsvarande energin elektriciteten hade när elektronen skickades från katoden.

Nattfunderingar

2009-08-26T00:11:00.004+02:00

Nu sitter jag och låter bli att plugga igen. A sover men hostar en del. Undrar om man borde ta med A till läkare kanske.

I övrigt så funderar jag en del kring vänner och vänskap, och hur den kan förändras med barn och olika livssituationer. Ingen av mina egna vänner har barn eller verkar få barn snart, det är väl inte riktigt på tapeten än för de flesta. Av J:s vänner är det bara ett par stycken som har barn och det är väl bara en av de familjerna som vi har någon slags regelbunden kontakt med (åtminstone som jag också träffar).

Jag skulle vilja få fler vänner och bekanta med barn i ungefär samma ålder som A. Tyvärr är jag nog lite för osocial för att gå ut och "skaffa" mig sådana. Såhär i efterhand just för stunden så ångrar jag lite att vi inte gick föräldrautbildningen när jag var gravid. Det hade varit trevligt att prata med någon i liknande situation om allt som rör barn men som inte är speciellt intressant om man inte har barn själv. Dessutom tror jag att A skulle uppskatta att träffa barn i samma ålder lite oftare än nu. De gånger vi har träffat mindre barn så verkar det vara roligt och A hittar på så mycket mer nya saker dagarna efteråt än annars (eller så har det i alla fall verkat hittils).

Så hur gör man för att hitta nya vänner och bekanta? Egentligen tycker jag ju att det är roligt att träffa nya människor, åtminstone i icke-tvingande situationer.

Men det ska bli skönt att få gå tillbaka till studierna i höst igen, få träffa en del nytt och en del gammalt folk. Framförallt att få utmana hjärnan igen med nya roliga och svåra saker att lära in. Att få komma lite närmare mitt mål. Att börja se ljuset i tunneln, att äntligen börja bli klar med studierna (snart bara 1,5 år kvar), att förhoppningsvis få ett riktigt jobb någon gång. Att äntligen få en lön. Att få bli vuxen.

Men innan det är möjligt så måste jag klara min fysiktenta nu på lördag. Strålningsfysik. Faktiskt rätt skoj, men det är lite svårt att lägga mig på rätt djup, vad behöver jag egentligen kunna? HVL och inversa kvadratlagen är givet, det är banne mig allmänbildning (för röntgenpersonal i alla fall), men jag minns inte hur mycket formler jag måste lära mig. nåja.. jag har det i något papper någonstans, och än är det lite tid kvar. Synd att det är en så viktig tenta. Sumpar jag den här så får jag inte börja termin 4 efter jul och jag har inte platsgarantin kvar heller då den bara gäller ett år (dessutom var det väldigt högt söktryck i år). Kuggar jag tentan (mitt första och sista försök) så måste jag dels läsa om kursen och dels tappa ett helt år till i utbildningen (minst, eftersom jag inte har platsgaranti längre). Om jag nu inte får dispans eller göra en muntlig tentamen och bli godkänd på den...

Synd bara att det är så svårt att plugga med lilla A vaken och umgängestörstande. Imorgon kommer det inte att bli mycket pluggat tyvärr. J ska först sova hela dagen, sedan ska han jobba hela natten. Farmor och farfar (till A) ska ut och spela golf hela dagen och kan altså inte vara barnvakt. A kommer dessutom förmodligen att sova middag totalt 40 minuter. När skolan börjar igen så kommer jag garanterat att måsta plugga på universitetet om jag ska få något gjort. Synd bara att jag inte kan ta mig iväg utan A. Jag hade behövt studiero.

Första tentatillfället förra året missade jag för att jag var hemma och mådde illa över toaletten (vad gravid). Andra tillfället var jag sjuk. Tredje tillfället var jag nyförlöst. Fjärde tillfället kunde ingen passa A. Nu är det femte och sista chansen. Klart att jag är nervös.

Sötsugen

2009-08-25T18:33:00.002+02:00

Om det inte hade varit så varmt hemma så hade jag kanske bakat något gott. Men det orkar jag inte nu. Ska leta lite i köket och se om jag hittar något gott. Kanske är det egentligen hungrig jag är, men det känns inte så. Det är nog bara vanligt sötsug, eller kanske chokladsug mer specifikt.

Dessutom behöver jag en paus i pluggandet. Hjärnan behöver lite vila från atomers växelverkan och MeV, kollitionsförluster och halveringstider.

Börjar känna mig lite seg också, jag hoppas att det beror på vätskebrist och datortid snarare än en begynnande influensa...

Jag tror jag förstår nu

2009-08-25T00:07:00.003+02:00

Jag tror jag förstår varför artikeln i aftonbladet orsakat sådant rabalder.

Dock undrar jag varför jag inte har läst något sådant tidigare, eller om jag kanske gjorde det i högstadiet. Men efter att jag läst detta inlägg i debatten så är Israelernas reaktion närmast rationell.

Efter att ha läst ett antal inlägg (och kommentarer) på newsmill idag så kan jag konstatera att det (hela Isralel/Palestinakonflikten) är en fruktansvärt infekterad fråga. Jag tror inte att det någonsin kommer att bli fred och jag tror inte heller att någon av sidorna i dagsläget har mer rätt (eller mindre fel) än den andra.

Tänk om det bara är en ond dröm, och när jag vaknar i morgon bitti så är det fred på jorden och alla kommer överens med varandra, inga vapen, ingen svält, rent dricksvatten i lagom mängd till alla som vill ha. Tänk om det hade varit arvet jag lämnar till A istället för en lite sliten värld med krig, svält, sjukdomar , miljöförstöring och död.
Hade jag orkat vara lite rolig så hade jag dragit en parallell till "the other four motorcycleriders of the apocalypse," hangover, fish och ett par till. Men det är sent och jag är trött.

Veckans favoritdryck(er)

2009-08-23T23:09:00.001+02:00

Delad förstaplats mellan Chai-latte och Ramlösa Mango.

World of Warcraft: Cataclysm!

2009-08-22T14:41:00.005+02:00

Den kommande expansionen Cataclysm till WoW verkar lovande. Mycket av det som annonserats är sådant jag har väntat på ganska länge nu. Flyga i gamla världen, öppnandet av nya områden, heroic mode i Deadmines etc. Det känns som att det kommer att läggas en lite mörkare färgmatta över spelet i framtiden och mycket kommer att förändras dramatiskt.

Kanske borde ta tag i loremaster-grejset om jag ska hinna med det innan expansionen släpps, för sen lär det vara för sent. Antagligen kommer de att snabba på levlandet litegrann, för de har sagt att startområdena för nya raserna Worgen och Goblin kommer att vara lvl 1-15 jämfört med nuvarande 1-10.

Ny levelcap på 85, helt ok, 90 kändes lite overkill på den här expansionen. Dessutom är det kanske bra att dra ut på det litegrann, för när de når lvl 100 så kommer nog spelet att dö ut, efter det så finns det inte några riktiga milstolpar kvar heller. Dessutom om de nu ska släppa lös Deathwing och Azshara så kan då inte jag komma på några värre monster att ha slutstrider mot. Kanske några gamla gudar, men det känns som att de redan gjort det med Ulduar.

Hmm.. nu måste jag tänka efter lite. Tuffaste bossen i orginalet måste väl ha varit Nefarian, Efter det var det kanske Illidan (eller kanske lady Vashj?) i burning crusade, Arthas lär väl komma så småningom i Lich king. Frågan är om det är Deathwing eller Azshara som blir den värsta bossen i Cataclysm.

Tillbaka till Lichking. De har annonserat att till 5-årsjubiléet ska de släppa Onyxia igen, denna gång till lvl 80-raid. Dessutom kommer hon att släppa likadan rustning (tier 2) som hon gjorde på den gamla goda tiden. Jag ser helt klart fram emot en liten Onyxiaraid med guilden. Som bonus så kommer hon även att släppa en "onyxia-flying mount" men den lär väl ha en 0,1% droprate... Men tänk så coolt att ha en alldeles egen onyxia att flyga runt på.. Jag hoppas i alla fall att det inte blir en för svår instance, jag vill ju köra den utan att måsta klara Ulduar först.

Det börjar dock bli dags att öka på hennes kapacitet. Som det är nu så kan man sola henne som lvl 80. jag har sett palladiner göra det, och jag har hört att en BM-speccad hunter med björn kan klara henne på egen hand. Jag som mage har dock inte en chans, jag måste ha en tank. Och en healer. (undrar just om en lock kan klara henne solo... förmodligen så finns det ett par styckna som gjort det)

Nu väntar vi bara på ett release-datum att hänga upp oss på. Någon som har en gissning? Personligen skulle jag väl satsa på 2011 någon gång. Eller kanske slutet av 2010 kanske, men det är nog att hoppas för mycket.

Ju fler översättare desto sämre soppa?

2009-08-21T15:51:00.003+02:00

För att hävda sig i konkurrensen så väljer bonniers förlag att översätta en bok med inte mindre än sex översättare, kan det bli bra? Jag tvivlar starkt.

Jag tycker det är lite jobbigt att läsa böcker på svenska som jag vet är skrivna på engelska. I mitt huvud så översätter jag tillbaka boken istället för att koncentera mig på handlingen. Jag funderar alldeles för mycket på hur jag skulle ha valt att översätta ett visst stycke och kommenterar för mig själv vad jag tycker om översättaren. Då är det mycket bättre att läsa på orginalspråket (om man behärskar det förståss), så alla böcker som är skrivna på engelska försöker jag att läsa på engelska för att inte tappa nyanser och svåröversatta saker som skämt och dubbelbottnade underfundigheter, samt ordvitsar.

Jag kommer antagligen inte att läsa boken i fråga varken på svenska eller engelska, det är antagligen inte något litterärt mästerverk jag missar heller. Men jag tror jag skulle märka när boken byter översättare. Oj vilken påfrestning det skulle bli för min stackars lilla språkhjärna om jag skulle ge mig i kast med den svenska översättningen istället för orginalet.

Det finns en poäng med att bara ha en enda översättare till en bok, nämligen vilken synonym man väljer för varje enskilt ord. Det engelska språket har ungefär dubbelt så många ord som svenskan och altså väldigt många fler nyanser att försöka härma. Vilken nyans man väljer är upp till den enskilde översättaren. Tänk om de stackars översättarna väljer olika? Det kommer att lysa genom i texten.

Tänk om någon skulle få för sig att dela upp en Pratchett-bok på detta sätt. Jag ryser av bara tanken.

Detta gäller altså skönlitteratur, som ska ha ett sammanhängande flöde. Med facklitteratur är det en helt annan femma.

Pappersbröllop

2009-08-18T23:05:00.002+02:00

Helt plötsligt inser man att man har varit gift i två år. Var tog tiden vägen?

VI firade i alla fall med ett besök på Tapas där vi åt god mat och sedan gick vi på bio och såg GI:Joe. Medan vi satt och åt våra smårätter så kom vi på en idé vi måste prova i höst, en förrättspaj med västerbottensost och riktigt sura äpplen. Jag tror det kan bli riktigt intressant, jag återkommer med resultatet senare. Kanske även ett recept.
Angående filmen så kan jag väl säga att jag kommer Aldrig Någonsin att åka bil utan säkerhetsbälte.

Efter bion insåg vi att hmm, det börjar bli höst, Damn vad jag fryser! Så vi gick förbi waynes och köpte varsin latte. Där hittade jag en liten bit av himlen. Chai-latte. mmm, ny bekantskap men jag tror att det blir en kär vän i framtiden. Tänk dig att dricka pepparkaka med mjölk, fast det känns som varmt silke.

En bra dag helt enkelt.

Betygsinflation

2009-08-17T14:57:00.003+02:00

I en artikel i dagens nyheter berättas det att olika skolor ger olika höga betyg till sina elever. Jag är inte förvånad.

Det finns många sidor att fundera kring i denna frågan, allt ifrån medmänsklighet till lärarnas kompetens i betygssättande. Om man får nära kontakt med en lärare så kan detta påverka ens betyg uppåt, man får lite fler chanser att bevisa vad man kan och läraren i fråga kanske "glömmer" lite av det man inte kan. Det är i alla fall mina erfarenheter, jag tänker speciellt på två lärare, en i högstadiet och en i gymnasiet. Så på en liten skola så ser jag visst att betygen kan påverkas till det högre än jag ser möjligheterna till på en stor skola. Är det kanske så att de höga betygen är rättvisa och att det är de låga som egentligen är fel? Inte om man ser till kunskaperna som universiteten kräver, och internationellt sett.

När det gäller betygssättande så finns det (eller det fanns i alla fall inte) inte kurser i detta som är obligatoriska för lärarstudenter att läsa innan examen. Väldigt märligt. Däremot var det visst nödvändigt för en religionslärare att lära sig fågelläten?

Sedan har vi förståss den delikata frågan om elevinflytande. Hur mycket är för mycket? Är det helt fel att ha viss hierarki i skolväsendet? Personligen är jag inte helt säker på vad jag egentligen tycker, maktmissbruk finns på alla nivåer. Elever kan sänka en lärare och en lärare kan sänka elever.

Det kanske inte är så dumt med högskoleprov i alla fall.

Fördelen jag ser med högskoleprovet är att det är neutralt på så sätt att ingen enskild provtagare kan få fördelar gentemot de andra, dessutom får man skriva om provet hur många gånger man vill (dock kostar det 300 kr per gång). Man till och med uppmuntras att skriva om provet minst en gång. Jag tycker det är ganska rättvist, men jag vet att det finns många som verkligen inte håller med mig och som fått mycket sämre resultat än de förväntat sig. (då poppar en förbjuden tanke upp, om det gick så dåligt på högskoleprovet, förtjändade de då sina höga betyg? nu pratar vi 16-17 i snitt och under 1,0 på högskoleprovet).

Dock är det inte anpassat för alla. De som har svårt att prestera på tid och under väldigt speciella former kommer förmodligen att få ett lite sämre resultat än vad de egentligen skulle kunna prestera. Men å andra sidan så har vi sådana som mig som gynnas starkt av provformen. I jämförelse med mina betyg från gymnasiet så har jag ett fruktansvärt bra resultat på högskoleprovet, som även står sig i jämförelse med sveriges övriga befolkning.

Så varför har jag fått så bra resultat?
Jag har förståelse för hur matematiken fungerar.
Klassisk logik passar väldigt bra till mitt lynne.
Jag är väl bevandrad i båda språken.
Jag blir inte stressad av att prestera på tid.
Jag har bra självförtroende i dessa sammanhang.

Varför fick jag så dåliga betyg i gymnasiet?
Dels för att jag var L A T. Dessutom vågade jag inte fråga om hjälp när jag egentligen hade behövt den. Jag trodde väl någonstans att om jag frågade om hjälp så var jag dålig, jag ville klara mig Själv, lite som jag fått lära mig hemma, "en bra karl reder sig själv". Resultatet blev därefter, jag har inte alls de betyg jag hade kunnat få om jag bara hade orkat kämpa och vågat be om hjälp innan det blev för sent... Sedan hade jag garanterat inte fått 20,0 för det, men lite närmare än jag är nu i alla fall.

Mitt recept på ett bra resultat är således: Läs mycket på både svenska och engelska (det spelar inte så stor roll vad). Läs komplicerade saker på svenska och engelska, skriv provet tre gånger, gör övningsprov på nätet, be någon agera provvakt när du gör dessa övningsprov (i alla fall när riktiga provdagen närmar sig), och sist men inte minst, slappna av. Hur du väljer att utföra provet är sedan upp till dig.

Sist men inte minst. Att studera vid ett universitet eller en högskola är väldigt roligt, man får träffa massor med roliga människor, man får tillfälle att lära sig mycket mer än under gymnasiet och helt plötsligt kan eleven vara äldre än läraren!

regnet är inte inspirerande idag

2009-08-16T14:35:00.004+02:00

Det regnar idag.

Jag känner att jag börjar ha skrivit allt jag har att skriva nu. Inläggen glesas ut.

Kanske dags att lägga ner? Eller byta inriktning.

Avvaktar ett tag för att se om det vänder.

Behöver hitta idéer och uppslag.

Idag

2009-08-14T15:00:00.002+02:00

har det inte hänt så jättemycket spännande egentligen.

J:s wow-konto är kapat igen, eller kanske fortfarande.

Vi var förbi stan tidigare och jag "hittade" något jag letat länge länge, nämligen Lakritsrot! Än har jag inte hunnit smaka, men jag hoppas att det lever upp till mina förväntningar.

Jag hittade även lite kläder till A, halva reapriset på Åhlens. Så 5 bodys för 159kr är inte så illa.

vi hittade lite annat också, men det är verkligen inte intressant att varken läsa eller skriva om.

Så på den vägen är det. Varför bemödade jag mig ens med att skriva ner något? Ingen aning.

nattens övningar!

2009-08-10T19:56:00.003+02:00

Då har man formaterat om datorn helt. Kvar att göra är att byta lösenord till alla konton jag kan komma på.

Bakgrunden är att J har fått sitt WoW-account stulet. Detta brukar göras med hjälp av keyloggers eller annan skit. Altså. Jag och J har tillbringat natten till idag med att städa i datorerna. Jag tog inga risker, jag formaterade om rubbet! (B och T, tur för er att jag inte loggade in på era konton någon gång på någon av våra datorer, ni är safe)

Så nu hoppas jag bara att jag inte råkat glömma något jätteviktigt på hårddisken innan wajpen. Osis annars.

Får se om man kan få tag i Blizzard och beskriva problemet eller om de tycker man får skylla sig själv. Oavsett så måste vi ju få avsluta inbetalningarna till kontot. Jag har Inte lust att betala för att någon annan ska spela på J:s gubbar.

Virus suger.

värmeslagsfundering

2009-08-08T14:35:00.002+02:00

Då var sommarvädret tillbaka igen. Jag längtar till hösten. Den här värmen är jobbig. Jag hoppas att nästa lägenhet är lite svalare i solsken.

Jag sitter vid ett fönster när jag skriver och det är som att sitta i ett växthus. Jag är inte ett dugg avunsjuk på växter.

Undrar vad man ska hitta på resten av dagen. WoW-kontot tog slut igår så eventuellt tar jag en promenad för att fylla på det.

Egentligen kanske man borde skapa ett slags hälsokonto mot WoW. Med det menar jag att man rör på sig eller gör något annat hälsofrämjande lika lång tid som man spelar, fast tvärt om. Altså om man tar en timmas promenad så får man spela i en timma (eller två?). Frågan är hur man ska balansera det och vad man ska ta in på plus-sidan.

Promenader, javisst. Ska man även ta med städning, matlagning, handling, matning av A och liknande aktiviteter?

Det tål att funderas över.

En panelhönas bekännelser

2009-08-04T22:51:00.005+02:00

Så här i önskningarnas tid så har jag inspirerats till ett par saker till. Dels tror jag det har med bröllopet att göra och dels så har det nog med "so you think you can dance" att göra.

Jag skulle vilja lära mig dansa.

Pardans.

Med J.

Jag kan inte ens dansa foxtrot. Jag tror att jag skulle kunna ljuga ihop en vals, men jag har aldrig fått lära mig på riktigt. Det var inget som vi fick lära oss i skolan riktigt. Eller någon form av dansundervisning hade vi i mellanstadiet, men det är ju inget jag minns i dagsläget direkt. Jag skulle gärna dansa vals, salsa eller liknande. Jag tror att jag skulle tycka om det väldigt mycket. Inte för att jag vet om vi skulle få så mycket användning av kunskapen till vardags, det är ju inte som att vi går ut och dansar så ofta (hittils har det aldrig hänt). Men om vi verkligen kunde dansa så kanske vi skulle?

Om inte annat så skulle jag kanske inte få panik om jag skulle bli uppbjuden någon gång. Balett? no problem, men "vanlig" dans => panik. Hittils har jag tvingats avböja, för jag KAN inte dansa normal användbar dans och de få tillfällen när det varit aktuellt har det inte passat med snabbkurs.

Födelsedagsprotokoll

2009-08-04T21:32:00.005+02:00

Då var detta års födelsedagsfirande avklarat. Vi har väldigt mycket fika kvar... I think I overdid it a bit.

Det blev måga sms-gratulationer och något telefonsamtal. Det kom en hel del folk på besök och åt tårta, muffins och lite kakor. En trevlig dag må jag säga. Tack och lov så kom inte alla på samma gång utan lite omlott, så det blev lite mer tid att samtala med var och en istället för att bara stressa fram och tillbaks med fikat.

Sedan nu ikväll så hörde vi ett mystiskt släpande ljud, och så en gång till, och så kom katten inspringande från balkongen. Då blev det ett intressant ljud och vi såg vad det var som lät. Det var en lågt (trädtoppsskrapande lågt) flygande luftballong! Den landade inte så långt bort från oss sett, och ljudet vi hörde var brännaren. vråååål... paus.. vrååål, paus... Jag glömde fota. Så spännande var det.

Om man ska lista presenter så måste jag gå bakåt i tiden en del. Men i kronologisk ordning:
-gitarr till guitar hero, till Wii.
-datorväska till min asus eee 901
-biljett till Sutra, en dansföreställning med shaolinmunkar
-ett gör-kortet-själv-kit från UNICEF
-pengar till en extern hårddisk
-presentkort på adlibris (kurslitteratur eller kanske vanliga roliga böcker)
-En rosa blomma jag inte vet om jag kommer att klara av att hålla liv i, kan det vara en klematis?
-boken Tjuvlyssnat (en av mina favoritsidor på nätet)
-A thousand splendid suns, bok + en chokladkaka.

Att inkassera i framtiden:
en present från mina vänner som tyvärr glömdes i en annan stad (säger de i alla fall)

Det blev i alla fall en lugnare födelsedag än förra året, lite mindre folk och lite mer utspritt =) Dock inser jag att jag nog borde skaffa lite fler egna vänner, mer än hälften som kom är egentligen J:s vänner. Nåja Mycket mycket hällre dem än inga alls, vilket nog var alternativet idag. Jag kanske borde börja med något som genererar vänner... inte för att det är något fel på J:s vänner alls, men det känns lite som att de är "ärvda" om ni förstår hur jag menar.

Tänk på särskrivningarna så att du undviker dem

2009-08-04T01:03:00.004+02:00

Många språkliga misstag kan jag leva med, men särskrivningar är inte ett av dessa. De är ju så lätta att undvika, bara att låta bli mellanslagstangenten! Tyvärr är jag lite mesig och påtalar inte misstag när jag ser dem om jag känner skribenten. Jag vill inte verka tjatig, för det är ju inte min sak att rätta till sådana små missar när jag inte har med texten i övrigt att göra.

För inte så länge sedan fanns det en aktiv sajt på internet som gick under parollen sluta särskriva. Denna roliga sida finns tyvärr inte längre kvar som aktiv sida även om den nog fortfarande behövs. Under sina glansdagar så gick folk omrkring med små klistermärken med adressen skrivihop.nu tryckt väl synligt. Dessa märken klistrades fast på alla möjliga offentliga särskrivningar och dessa fotades och skickades in till sidan. Det blev något av ett folknöje, lite likt tjuvtittat.se möter 365saker.se.

Denna sida hette skrivihop.nu, Jag kom att tänka på denna sida tidigare ikväll när jag av någon anledning såg en onödig särskrivning och tänkte "skriv ihop punkt nu" och bestämde mig därefter för att se om den sidan fanns kvar. På sätt och vis så finns den kvar, men snarast i museiform än på något annat sätt. Den går alldeles utmärkt att besöka och ta del av, men man kan inte själv lämna några spår.

Tänk att så många har problem med särskrivningar fortfarande. Dessa var helt uppenbart inte med under min gymnasietid när skrivihop.nu var som aktivast. Tänk vad åren går. Men så börjar jag väl bli gammal.

Undrar om jag har något gammalt klistermärke liggandes i någon gömma.

Fikasugen?

2009-08-03T16:46:00.002+02:00

Imorgon vankas det sötsaker hemma hos mig.

Det kommer att bli tårta.

Om det även blir något annat får tiden utvisa.

Borde knata till affären och införskaffa ingridienser. Men det är ingen större brådska, de stänger inte förrän kl 22 ikväll.

Jag känner mig annars rätt opeppad inför morgondagen. Födelsedagar har lite tappat sin charm och spänning nuförtiden. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att förväntningarna inte är detsamma som när man var liten. Det är lite som jul, det var bättre förr. Nu känns det lite som att det inte är något speciellt med min födelsedag längre, det är mest en dag som alla andra förutom att man förväntas bjuda på fika och ta emot eventuella presenter. Kunde lika gärna varit vilken tisdag som helst.

Jag hoppas (och tror) att jag är på bättre humör imorgon.

För visst ses vi väl?

intressekrock

2009-08-03T15:15:00.003+02:00

Nu har äntligen mina två favoritsysselsättningar korsat väg.

Captain Vimes finns att tala med i Theramore citadel i Dustwallow Marsh, Kalimdor, Azeroth, World of Warcraft.

Jag blev lite lycklig, det finns uppenbarligen pratchett-läsare bland spelmakarna. Jag hoppas på fler korsningar. Dock tvivlar jag på att WoW kommer att dyka upp i discworld..

Facit för gårdagen

2009-08-02T13:16:00.004+02:00

Angående gårdagens brudklänning så hade jag ungefär hälften rätt.

Färgen: rätt, det var äggskalsvitt

modellen: halvrätt, den var hellång med släp (som senare kortades av till att bli utan släp) men det var en axelbandslös topp med lite broderier och pärlor. Fortfarande väldigt rena linjer i modellen dock.

Blommor: Lila med lila och grönt. Så nästan.

Smycken: Pärlhalsband, vilket jag inte trodde eftersom pärlor på bröllop ska ge otur (vardagsskrock)

I övrigt var det en riktigt trevlig tillställning, även om gud var lite mer närvarande än jag förväntat mig. Jag tror minsann att släkten är lite religiös och kanske till och med frikyrklig (gissar på EFS). Bibelorden under vigseln var valda från Ruts bok och första korinterbrevet. Hur många känner till ruts bok? Fin sång, en del tänkvärda ord, mycket kärlek i luften. Dessutom var det mycket god mat och väldigt trevligt sällskap (jag tror att det blev en lyckad bordsplacering).

En stilla fundering är dock vad det hela kan ha kostat... 70 gäster, lokal, mat, allt annat. Det kan inte ha varit direkt billigt. Jag Hoppas Verkligen att de tyckte att det var värt allt slit. Men det tror jag.

dagens prediction

2009-08-01T11:43:00.003+02:00

Idag är det dags för bröllop. Förberedelserna pågår både för oss och för brudparet antar jag. Lilla A ska sova hos farmor och farfar i natt så även det måste packas och fixas. DET känns mycket märkligt och lite... fel. Naglar ska målas, hår ska tvättas och stylas, kläder ska strykas. Tur att vi har några timmar på oss.

Jag är väldigt nyfiken på vilken klänning bruden har valt och om mina gissningar visar sig vara korrekta. Jag måste ju publicera mina gissningar innan vigseln för att kunna hävda att jag hade rätt.
Så här kommer de:
Färg: Vit, förmodligen inte blåvit utan en varmare nyans, till exempel äggskal. (Nej det är inte självklart att ha vit klänning när man gifter sig, själv hade jag en svart.)
Modell: Hellång ganska rena linjer, ev med litet släp. Upptill så är den ärmlös och v-ringad. inga broderier eller annat prål. Enkelt halsband med diamanthänge om halsen. Till buketten tror jag att det kommer att vara vita rosor med lite gröna inslag, eventuellt även något lila.

Så nu återstår bara facit som presenteras för mig kl 16.

Jag ser fram emot dagen =)

och sist men inte minst:
Grattis på födelsedagen B

Bloggtorka + WoW

2009-07-29T16:05:00.002+02:00

Jag har varit "dålig" på att uppdatera bloggen på sistone. Jag har helt enkelt haft bättre(?) saker för mig. Det började med en resa och sedan har det varit mycket World of Warcraft.

Detta har hänt sedan sist:
- Jag har startat en ny karaktär på en ny server.
- Jag (inte bara jag) har lurat med en vän till spelet.
- Lilla A har fått sin första tand.
- Jag och J samt B och T har haft ett LAN där vi dock mest spelat WoW.
- Jag har lyssnat ut ett par talböcker, det var bra böcker men det visste jag sedan tidigare.
- Jag börjar närma mig min födelsedag.
- Jag har fått en datorväska av min man. (plus lite annat trevligt i förskottspresent).

Detta är planen för veckan:
- bröllop på lördag, Vän som gifter sig
- städa
- WoW-a
- pumpa däcken på vagnen så vi kan ta långa talbokspromenader.

Detta blev ett inlägg som egentligen passar mig bäst. Inte så mycket "fluff", mer raka rör.

Håll till godo.

WoW the movie

2009-07-22T13:32:00.004+02:00

Läser att World of Warcraft ska bli långfilm, kul! Med 12 miljoner spelare världen över så lär den vara ganska riskfri att göra. Om nu Sam Raimi ska regissera så lär det nog bli en helt ok film.

Men jag undrar lite hur de ska få med allt så att alla spelare blir nöjda. Nog för att det finns väldigt mycket Lore bakom spelen i Warcraft, så det skulle räcka till flera filmer, men hur balanserar man the lore mot allt som alla spelare har bidragit till?

Oavsett hur filmen kommer att byggas upp så lär vi nog hinna se en till expansion innan filmen är redo för den stora duken.

2005 World of Warcraft
2007 World of Warcraft- the burning crusade
2008 World of Warcraft- wrath of the lich king
2010 World of Warcraft- the twilight children (min personliga teori)
och sen
2012 World of Warcraft- the movie.

För övrigt så tror jag att nästa expansion kommer att behandla Deathwing och Undermine, goblinernas hemvist. Bor Deathwing i grim batol som ryktena gör gällande?

och priset för cementerade könsroller går till:

2009-07-20T12:38:00.003+02:00

Young mother of the year-award.

Jag såg dokumentären på svt2 igår. Kanalplatsen är jag inte förvånad över, jag har noterat att svt2 har visat det mesta i religiösa pseudodokumentärer det senaste året.

Tänk dig ett pris. Ett pris som delas ut av en grupp kvinnor som frågar "Vår Herre" om hjälp vid valet av vinnare. För inte kan väl en vanlig människa välja något så viktigt som vem som är årets bästa mamma?

Tänk dig att för att få delta i tävligen överhuvudtaget så måste du:
-Vara lagligt gift (med en man),
-aktiv medlem i en religiös organisation ( underförstått kristen)
-och förståss vara hemmamamma.

Yrkesarbetar man, eller råkar man vara ensamstående så kan man uppenbarligen inte vara en bra mamma.

Vinnaren förutsätts representera alla de värderingar som organisationen står för under ett år. Vad dessa värderingar är var lite luddigt presenterat, men som jag förstod det så handlar det om att försaka sig själv för att främja sina barn, gud och sin man (i nämnd ordning). Helt enkelt, för att vara en representabel ung mamma så ska du helst av allt ha haft en karriär som du lagt på hyllan, minst två barn, en man som arbetar mer än heltid för att försörja familjen och som knappt har tid att träffa sina barn, dessutom ska du tacka gud i minst varannan mening. För det är inte du som gör dina val, det är Gud som styr och som leder vägen.

Det jag dock funderar över är vad som räknas som "young mother", de flesta deltagare var i alla fall 35-40 år (eller så såg de äldre ut än de var)

Jag har svårt att se denna tävling slå i sekulära Sverige.

Tack och lov.