På det stora hela har 2013 varit ett bra år, lite upp och ner, men bra. Speciellt nu mot slutet.
Totalt har det blivit 17 nya böcker lästa i år, vilket ändå är mer än en bok i månaden, plus en 10-15 omläsningar av gamla böcker. Det är svårt att ha tid och ork att läsa nytt hela tiden, och omläsningar är som att åka på semester till bekanta ställen, man känner igen sig men det finns ändå nytt att upptäcka.
Året har varit oerhört varierande, med en sjuk släkting i början av året (som blev frisk), intensiv arbetssituation med ny inskolning på ny kamera (som jag vantrivdes på), utredning och diagnos på A, en fantastisk sommar och en fantastisk utveckling av A (som ÄNTLIGEN började prata mer). En överraskning i slutet på Augusti, en sömnig höst, en vinter som inte vill dyka upp (fortfarande ingen snö att tala om) och en alldeles alldeles underbar jul.
2014 hoppas jag blir ett lugnt och stillsamt år med massor av tid att njuta av familj och vänner, nya utmaningar och det nya tillskottet till familjen. Några löften tänker jag inte ge, för med ett nytt år och nya förutsättningar vet man ändå inte om man kan hålla fast vid det man lovat.
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
Bokblogg del 17: Curtsies and conspiracies
Del två av fyra i en serie av Gail Carriger. The Finishing School books.
Boken tar vid där den första boken slutar, någon gång under det första året, eller i ett alternativt 1850-tal. Vampyrer och varulvar förekommer flitigt, som i alla böcker av författaren. Det är samma värld som the parasoll protectorate utspelar sig i, men ca 25-30 år tidigare. Vissa bikaraktärer känns igen, och nya introduceras.
Kort sammanfattat så blir det fortsatta äventyr på en etikettskola, med lite, ska vi säga speciell inriktning. Huvudpersonen är den 15-åriga Sophronia och hennes vänner och konkurrenter. Sophronia är en ganska fantastisk 15-åring, intelligent och driven, ungefär som det brukar bli i YA.
Eftersom det är del två av fyra (och del tre inte är utgiven ännu, del fyra inte ens påbörjad) så lämnas såklart en liten cliffhanger.
Böckerna ingår i klasserna Urban fantasy och steampunk, möjligtvis någon subgenre, och riktar sig mot yngre läsare, säg tonåringar. Men jag är inte så gammal att jag inte läser med glädje. :)
Som föregångaren så hade jag önskat att dessa böcker funnits när jag var i "rätt ålder".
Så betyg då? Svårt att betygsätta en mellanbok mitt i en serie. Preliminärt 4/5.
Boken tar vid där den första boken slutar, någon gång under det första året, eller i ett alternativt 1850-tal. Vampyrer och varulvar förekommer flitigt, som i alla böcker av författaren. Det är samma värld som the parasoll protectorate utspelar sig i, men ca 25-30 år tidigare. Vissa bikaraktärer känns igen, och nya introduceras.
Kort sammanfattat så blir det fortsatta äventyr på en etikettskola, med lite, ska vi säga speciell inriktning. Huvudpersonen är den 15-åriga Sophronia och hennes vänner och konkurrenter. Sophronia är en ganska fantastisk 15-åring, intelligent och driven, ungefär som det brukar bli i YA.
Eftersom det är del två av fyra (och del tre inte är utgiven ännu, del fyra inte ens påbörjad) så lämnas såklart en liten cliffhanger.
Böckerna ingår i klasserna Urban fantasy och steampunk, möjligtvis någon subgenre, och riktar sig mot yngre läsare, säg tonåringar. Men jag är inte så gammal att jag inte läser med glädje. :)
Som föregångaren så hade jag önskat att dessa böcker funnits när jag var i "rätt ålder".
Så betyg då? Svårt att betygsätta en mellanbok mitt i en serie. Preliminärt 4/5.
fredag 6 september 2013
Bokblogg del 16: Libriomancer
Magic ex Libris: Book One
Av Jim C Hines.
Detta är ännu en bok som jag fått tips om via SF Squeecast. Och jag gillar den, jag gillar den starkt!
Libriomancers. Magi som går ut på att sträcka sig in i böcker och plocka ut ett föremål från just den boken. Det finns till och med begränsningar, som att föremålet måste gå att lirka ut genom bokens format, samt att ju fler läsare en bok har desto enklare blir det för libriomancers att använda den.
Om den översätts till svenska någon gång undrar jag just om den kommer att heta bibliomantiker.
Fasen att jag inte kom på det först! Vilken awesome idé!
Bakgrundsstoryn handlar om att magi (eller idéer) kan läcka ut ur böcker. Därför måste vissa böcker låsas, så att ingen råkar sträcka sig in i en bok och få med sig the One ring till exempel. För att förhindra detta finns ett hemligt sällskap av väktare. Vår huvudkaraktär befinner sig i utkanten av den organisationen samtidigt som han arbetar på ett bibliotek i en liten stad.
Det är även rätt roligt med alla blinkningar till kända böcker, att olika arter vampyrer till exempel klassificeras efter författare. För det är mycket vampyrer i boken, redan i första kapitlet.
Det enda negativa jag kan komma på nu är egentligen bara att den tappar lite på slutet, eller så är det för att en vant sig vid det som i början känns helt makalöst bra.
4/5
Av Jim C Hines.
Detta är ännu en bok som jag fått tips om via SF Squeecast. Och jag gillar den, jag gillar den starkt!
Libriomancers. Magi som går ut på att sträcka sig in i böcker och plocka ut ett föremål från just den boken. Det finns till och med begränsningar, som att föremålet måste gå att lirka ut genom bokens format, samt att ju fler läsare en bok har desto enklare blir det för libriomancers att använda den.
Om den översätts till svenska någon gång undrar jag just om den kommer att heta bibliomantiker.
Fasen att jag inte kom på det först! Vilken awesome idé!
Bakgrundsstoryn handlar om att magi (eller idéer) kan läcka ut ur böcker. Därför måste vissa böcker låsas, så att ingen råkar sträcka sig in i en bok och få med sig the One ring till exempel. För att förhindra detta finns ett hemligt sällskap av väktare. Vår huvudkaraktär befinner sig i utkanten av den organisationen samtidigt som han arbetar på ett bibliotek i en liten stad.
Det är även rätt roligt med alla blinkningar till kända böcker, att olika arter vampyrer till exempel klassificeras efter författare. För det är mycket vampyrer i boken, redan i första kapitlet.
Det enda negativa jag kan komma på nu är egentligen bara att den tappar lite på slutet, eller så är det för att en vant sig vid det som i början känns helt makalöst bra.
4/5
lördag 10 augusti 2013
Bokblogg del 15: Midnight in Austenland
Shannon Hale
Så har jag även läst igenom uppföljaren, den som verkar utspela sig något år efter den första, men med andra huvudkaraktärer. Birollerna är till stor del desamma. Den här boken är lite mörkare än sin föregångare, lite längre (ca 280 sidor ungefär) och med lite andra förutsättningar.
Det saknas lite problematisetingar kring könsroller, och den är rätt hetronormativ, som del ett, men å andra sidan verkar det vara svårt att hitta Den Perfekta Roman(s)en.
Det fortsätter att vara en ganska oskyldig historia, men en historia som utspelar sig (i ett fejkat) 1816 med alla normer och sociala regler som gällde då, kan kanske inte vara något annat. Det är också ganska bekvämt att läsa.
Pluspoäng för att den vid ett tillfälle namedroppar min favoritförfattare alla kategorier, husguden Terry Pratchett.
På det stora hela, en helt ok bok även denna, inget mästerverk, men jag kände inte heller för att lägga ner den. Istället så har den fått mig att plocka upp originalet, Jane Austen, igen. Inte för att jag är så svårövertalad direkt. Känner för att läsa lite romantik, lite känslor och annat fluff ett tag, speciellt när jag betat igenom så tungrodda och känslobefriade böcker som At Home till exempel.
Den här hösten har jag nog tänkt varva Pratchett med Gail Carriger och en del annat smått och gott, förhoppningsvis får lite romantik plats mellan varulvar och trollkarlar.
3/5
Så har jag även läst igenom uppföljaren, den som verkar utspela sig något år efter den första, men med andra huvudkaraktärer. Birollerna är till stor del desamma. Den här boken är lite mörkare än sin föregångare, lite längre (ca 280 sidor ungefär) och med lite andra förutsättningar.
Det saknas lite problematisetingar kring könsroller, och den är rätt hetronormativ, som del ett, men å andra sidan verkar det vara svårt att hitta Den Perfekta Roman(s)en.
Det fortsätter att vara en ganska oskyldig historia, men en historia som utspelar sig (i ett fejkat) 1816 med alla normer och sociala regler som gällde då, kan kanske inte vara något annat. Det är också ganska bekvämt att läsa.
Pluspoäng för att den vid ett tillfälle namedroppar min favoritförfattare alla kategorier, husguden Terry Pratchett.
På det stora hela, en helt ok bok även denna, inget mästerverk, men jag kände inte heller för att lägga ner den. Istället så har den fått mig att plocka upp originalet, Jane Austen, igen. Inte för att jag är så svårövertalad direkt. Känner för att läsa lite romantik, lite känslor och annat fluff ett tag, speciellt när jag betat igenom så tungrodda och känslobefriade böcker som At Home till exempel.
Den här hösten har jag nog tänkt varva Pratchett med Gail Carriger och en del annat smått och gott, förhoppningsvis får lite romantik plats mellan varulvar och trollkarlar.
3/5
fredag 9 augusti 2013
Bokblogg del 14: Austenland
Av Shannon Hale.
En lättsam , oskyldig romantisk historia om en kvinna (Jane så klart, vilket annat namn hade kunnat fungera lika bra?) som har ett litet för passionerat förhållande till mr Darcy, den fiktive karaktären i Jane Austens Stolthet och Fördom, som den blev filmatiserad 1995 med Colin Firth i rollen.
Jane blir skickad på semester i England, till ett gods som alltid är 1816.
Vid ett tillfälle skrattade jag faktiskt högt, så plus för det (jag är alltid på jakt efter böcker som får mig att skratta). Jag är positivt överraskad av en bok på ca 200 sidor. Den är faktiskt underhållande, i alla fall om man har läst en hel del Austen sen tidigare, och jag antar att det är just personer som gjort det som är målgruppen. För nog har jag funderat lite på bokens grundtema, kan romanernas romanser påverka en människas förväntningar på verkligheten?
Svår att betygsätta, jag gillar Austen, har alltid gjort. Jag är mindre förtjust i andra författares försök att efterapa. Samtidigt var den helt ok, men inget mästerverk direkt. Den var i alla fall rolig att läsa.
3/5 får duga.
Nu ska jag prova läsa uppföljaren Midnight in Austenland, som förmodligen är mindre vass.
En lättsam , oskyldig romantisk historia om en kvinna (Jane så klart, vilket annat namn hade kunnat fungera lika bra?) som har ett litet för passionerat förhållande till mr Darcy, den fiktive karaktären i Jane Austens Stolthet och Fördom, som den blev filmatiserad 1995 med Colin Firth i rollen.
Jane blir skickad på semester i England, till ett gods som alltid är 1816.
Vid ett tillfälle skrattade jag faktiskt högt, så plus för det (jag är alltid på jakt efter böcker som får mig att skratta). Jag är positivt överraskad av en bok på ca 200 sidor. Den är faktiskt underhållande, i alla fall om man har läst en hel del Austen sen tidigare, och jag antar att det är just personer som gjort det som är målgruppen. För nog har jag funderat lite på bokens grundtema, kan romanernas romanser påverka en människas förväntningar på verkligheten?
Svår att betygsätta, jag gillar Austen, har alltid gjort. Jag är mindre förtjust i andra författares försök att efterapa. Samtidigt var den helt ok, men inget mästerverk direkt. Den var i alla fall rolig att läsa.
3/5 får duga.
Nu ska jag prova läsa uppföljaren Midnight in Austenland, som förmodligen är mindre vass.
måndag 29 juli 2013
Bokblogg del 13: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd
Av Rachel Joyce.
Historiemässigt har den här boken ganska mycket gemensamt med En man som heter Ove, de handlar om äldre män som inte längre jobbar, som tvingas utanför sina invanda mönster. Men samtidigt är det två mycket olika böcker. Där Backman är rolig och underfundig, är Joyce bara en vanlig roman. Ok, men ganska intetsägande, om en man som av en slump bestämmer sig för att promenera hela vägen igenom England.
Vet knappt vad jag ska skriva om den. Den är i alla fall lättläst, så jag läste ut den på ett par dagar. Jag ångrar inte att jag läste den heller, men jag vet inte om den kommer att lämna så mycket tankespår efter sig. Kanske lite att bara lämna allt och gå iväg någonstans bara för att. Det är faktiskt ganska lockande...
En bra semesterbok kanske, den har korta kapitel, och en handling som är enkel att hänga med i. Lite förutsägbar kanske.
Men allt som allt.
3/5.
Historiemässigt har den här boken ganska mycket gemensamt med En man som heter Ove, de handlar om äldre män som inte längre jobbar, som tvingas utanför sina invanda mönster. Men samtidigt är det två mycket olika böcker. Där Backman är rolig och underfundig, är Joyce bara en vanlig roman. Ok, men ganska intetsägande, om en man som av en slump bestämmer sig för att promenera hela vägen igenom England.
Vet knappt vad jag ska skriva om den. Den är i alla fall lättläst, så jag läste ut den på ett par dagar. Jag ångrar inte att jag läste den heller, men jag vet inte om den kommer att lämna så mycket tankespår efter sig. Kanske lite att bara lämna allt och gå iväg någonstans bara för att. Det är faktiskt ganska lockande...
En bra semesterbok kanske, den har korta kapitel, och en handling som är enkel att hänga med i. Lite förutsägbar kanske.
Men allt som allt.
3/5.
torsdag 25 juli 2013
Bokblogg del 12: En man som heter Ove
Av Fredrik Backman.
Ända sedan sagda man skrev ett inlägg på sin blogg om en kvinna i en grön bil, har jag följt sagda blogg (Fredrik.cafe.se). Det är en fantastisk blogg, om livet i allmänhet. Eftersom jag tycker mycket om Fredriks sätt att skriva på bloggen var jag rätt sugen på att läsa en av de första böcker han producerat.
Jag blev inte besviken alls faktiskt. En man som heter Ove har allt, den är rolig, sorglig och fylld med hopp. Ove själv är en man som har principer, kör Saab, tycker mindre om katter och folk. Vi får följa Ove igenom hela livet, med glädje och sorg. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om boken utan att avslöja för mycket. Men jag har definitivt planer på att läsa de andra böckerna som FB publicerar.
Jag är lite sugen på att sätta 5/5, men det fanns ingen teckning i boken, vilket drar ner betyget till 4,5/5. För sådär kan man ju inte Juha det.
4,5/5.
Ända sedan sagda man skrev ett inlägg på sin blogg om en kvinna i en grön bil, har jag följt sagda blogg (Fredrik.cafe.se). Det är en fantastisk blogg, om livet i allmänhet. Eftersom jag tycker mycket om Fredriks sätt att skriva på bloggen var jag rätt sugen på att läsa en av de första böcker han producerat.
Jag blev inte besviken alls faktiskt. En man som heter Ove har allt, den är rolig, sorglig och fylld med hopp. Ove själv är en man som har principer, kör Saab, tycker mindre om katter och folk. Vi får följa Ove igenom hela livet, med glädje och sorg. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om boken utan att avslöja för mycket. Men jag har definitivt planer på att läsa de andra böckerna som FB publicerar.
Jag är lite sugen på att sätta 5/5, men det fanns ingen teckning i boken, vilket drar ner betyget till 4,5/5. För sådär kan man ju inte Juha det.
4,5/5.
onsdag 17 juli 2013
Bokblogg del 11: Emelie & the Hollow World
Av Martha Wells.
Det här är ett tips från en av mina favoritpodcaster, SF squeecast. Den känns helt klart som en YA bok, men vem bryr sig om sådant nuförtiden?
Vi får följa huvudpersonen Emelie, som rymmer hemifrån sin morbror för att fly från missförhållanden. Hon har tänkt att smita ombord på ett fartyg som ska föra henne till sin kusin i en hamnstad en bit bort, men efter att ha insett att hon inte har råd med biljetten bestämmer hon sig för att smita ombord. Det går väl lite sådär kan man väl säga, och äventyr följer.
Det här är ett äventyr i steampunk med tydliga kopplingar och nickningar till Jules Verne. Magi, mystiska varelser och en ihålig jord står på menyn.
Boken känns som den först i en serie, för slutet känns lite avhugget, man får inget riktigt avslut på historien, det känns som att det fattas något av substans.
Men blir det ingen uppföljare så kan jag leva med det.
3,5/5
Bra men inte så uppslukande som jag förväntat mig.
Det här är ett tips från en av mina favoritpodcaster, SF squeecast. Den känns helt klart som en YA bok, men vem bryr sig om sådant nuförtiden?
Vi får följa huvudpersonen Emelie, som rymmer hemifrån sin morbror för att fly från missförhållanden. Hon har tänkt att smita ombord på ett fartyg som ska föra henne till sin kusin i en hamnstad en bit bort, men efter att ha insett att hon inte har råd med biljetten bestämmer hon sig för att smita ombord. Det går väl lite sådär kan man väl säga, och äventyr följer.
Det här är ett äventyr i steampunk med tydliga kopplingar och nickningar till Jules Verne. Magi, mystiska varelser och en ihålig jord står på menyn.
Boken känns som den först i en serie, för slutet känns lite avhugget, man får inget riktigt avslut på historien, det känns som att det fattas något av substans.
Men blir det ingen uppföljare så kan jag leva med det.
3,5/5
Bra men inte så uppslukande som jag förväntat mig.
fredag 12 juli 2013
Bokblogg del 10: At home, a short history of private life
Av Bill Bryson.
Jag kom på att jag ville läsa den här efter att jag läst en av hans andra böcker, en kortfattad historik över nästan allting, eller a short history of nearly everything.
Jag tycker om Brysons sätt att skriva, det är något väldigt trevligt med det lättsamma, ganska lättlästa och definitivt intressanta han beskriver i hans böcker. I alla fall i de två jag läst hittills.
Han har tidigare skrivit en hel del reseskildringar, och dessa ska jag garanterat leta reda på och sluka.
Så, till boken i fråga. "A short history" är gravt missvisande, boken är över 600 sidor lång, plus referenslista och register. Totalt ca 700 sidor. 700 sidor som visserligen tog en del tid att läsa, men jag njöt nästan varje sekund (vissa grafiska beskrivningar undantaget, det finns en begränsning i intresset för avfallshantering pre avloppssystem).
Boken är planerad efter och följer ritningen till en gammal prästgård i England, i vilken Bill Bryson faktiskt bor. Olika teman följer på olika rum, entrén till exempel handlar en del om hur människan började bo i samhällen, och hur skara brae på Orkney upptäcktes och nästan förstörde.
Nackdelar med boken är samtidigt den lite lättsamma tonen kring hur personer beskrivs, och hur deras personligheter och humör karaktäriseras. Det känns väldigt ovetenskapligt. Men, det är en populärvetenskaplig bok, det är inte meningen att det ska vara extremt noggrant.
All in all. 4/5.
Jag kom på att jag ville läsa den här efter att jag läst en av hans andra böcker, en kortfattad historik över nästan allting, eller a short history of nearly everything.
Jag tycker om Brysons sätt att skriva, det är något väldigt trevligt med det lättsamma, ganska lättlästa och definitivt intressanta han beskriver i hans böcker. I alla fall i de två jag läst hittills.
Han har tidigare skrivit en hel del reseskildringar, och dessa ska jag garanterat leta reda på och sluka.
Så, till boken i fråga. "A short history" är gravt missvisande, boken är över 600 sidor lång, plus referenslista och register. Totalt ca 700 sidor. 700 sidor som visserligen tog en del tid att läsa, men jag njöt nästan varje sekund (vissa grafiska beskrivningar undantaget, det finns en begränsning i intresset för avfallshantering pre avloppssystem).
Boken är planerad efter och följer ritningen till en gammal prästgård i England, i vilken Bill Bryson faktiskt bor. Olika teman följer på olika rum, entrén till exempel handlar en del om hur människan började bo i samhällen, och hur skara brae på Orkney upptäcktes och nästan förstörde.
Nackdelar med boken är samtidigt den lite lättsamma tonen kring hur personer beskrivs, och hur deras personligheter och humör karaktäriseras. Det känns väldigt ovetenskapligt. Men, det är en populärvetenskaplig bok, det är inte meningen att det ska vara extremt noggrant.
All in all. 4/5.
lördag 29 juni 2013
Bokblogg del 9: Mannen som förväxlade sin fru med en hatt
Av Oliver Sacks.
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag hittade åt titeln, men jag misstänker att det var när jag läste Höger hand, vänster hand för ungefär ett år sedan. Oavsett så har jag haft boken på läsalistan sedan dess.
Nu hade jag sådan tur att jag av en slump hittade en gammal upplaga från 1986 på jobbet, så det passade sig ju bra.
Boken handlar om 23 olika personer med olika neurologiska defekter på ett eller annat sätt, och dessa personer beskrivs av författaren och neurologen Oliver Sacks med stor värme och omtanke. Det är verkligen en bok att läsa om man är det minsta intresserad av hjärnans funktioner och påhitt.
Jag undrar just om de senare upplagorna har reviderats alls, det kan jag inte svara på, men även denna upplaga är klart läsvärd.
4/5.
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag hittade åt titeln, men jag misstänker att det var när jag läste Höger hand, vänster hand för ungefär ett år sedan. Oavsett så har jag haft boken på läsalistan sedan dess.
Nu hade jag sådan tur att jag av en slump hittade en gammal upplaga från 1986 på jobbet, så det passade sig ju bra.
Boken handlar om 23 olika personer med olika neurologiska defekter på ett eller annat sätt, och dessa personer beskrivs av författaren och neurologen Oliver Sacks med stor värme och omtanke. Det är verkligen en bok att läsa om man är det minsta intresserad av hjärnans funktioner och påhitt.
Jag undrar just om de senare upplagorna har reviderats alls, det kan jag inte svara på, men även denna upplaga är klart läsvärd.
4/5.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)