Ingen barnvakt fick jag idag. Lite irriterad på det, jag hade ju blivit lovad barnvakt. De kanske inte har insett hur viktig den här tentan egentligen är. Imorgon spelar det ju ingen roll, dagen före en tenta lär jag mig inget jag kommer ihåg på tentan. Dessutom är J ledig och ska bara sova till 12-13 (uppsparkad lär han bli oavsett han vill det eller inte).
Typiskt att bli irriterad när man inte har någon att diskutera med. Eller klaga till.
Dessutom har A inte varit speciellt självständig idag. Inte ville hon lyssna på sagan om röntgenmaskinen heller.
Varför sitter jag och skriver istället för att plugga? För att jag är riktigt pissed just nu. Antagligen mest på mig själv som inte kan förutse att det är svårt att plugga med litet barn, men även för att jag räknade med barnvakt och därför inte har ansträngt mig för att plugga på morgonen när det faktiskt fanns ett litet tillfälle.
Förmodligen har jag inte heller påtalat hur viktigt det är att jag får plugga till den här tentan, även om jag börjar känna mig trygg i det jag läser så är jag inte ett dugg säker på vad som kommer på tentan och kuggar jag den här tentan.... Så jag får väl skylla mig själv lite för att jag inte meddelat att jag verkligen ville ha barnvakten som mer eller mindre lovades redan igår. Men golfen var väl viktigare än att jag blir klar med min utbildning i tid. Ett år hit eller dit..
Så jag klagar ut i etern istället, förväntar mig ingen respons heller. Tror inte att J läser den här speciellt ofta heller..
Nä nu måste jag lära mig gränsvärden för strålskydd. Imorgon kommer dock paniken att sätta in när jag kanske hittar något nytt område jag helt missat att läsa in.
1,602*10^-19 är i alla fall skillnaden mellan V och eV.
och en katod är minuspolen och anod pluspolen. Elektronerna färdas från katoden mot anoden och träffar anodens atomer, exiterar elektroner som sedan när de återgår till sin ordinarie plats sänder ut röntgenstrålning motsvarande energin elektriciteten hade när elektronen skickades från katoden.
torsdag 27 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Nattfunderingar
Nu sitter jag och låter bli att plugga igen. A sover men hostar en del. Undrar om man borde ta med A till läkare kanske.
I övrigt så funderar jag en del kring vänner och vänskap, och hur den kan förändras med barn och olika livssituationer. Ingen av mina egna vänner har barn eller verkar få barn snart, det är väl inte riktigt på tapeten än för de flesta. Av J:s vänner är det bara ett par stycken som har barn och det är väl bara en av de familjerna som vi har någon slags regelbunden kontakt med (åtminstone som jag också träffar).
Jag skulle vilja få fler vänner och bekanta med barn i ungefär samma ålder som A. Tyvärr är jag nog lite för osocial för att gå ut och "skaffa" mig sådana. Såhär i efterhand just för stunden så ångrar jag lite att vi inte gick föräldrautbildningen när jag var gravid. Det hade varit trevligt att prata med någon i liknande situation om allt som rör barn men som inte är speciellt intressant om man inte har barn själv. Dessutom tror jag att A skulle uppskatta att träffa barn i samma ålder lite oftare än nu. De gånger vi har träffat mindre barn så verkar det vara roligt och A hittar på så mycket mer nya saker dagarna efteråt än annars (eller så har det i alla fall verkat hittils).
Så hur gör man för att hitta nya vänner och bekanta? Egentligen tycker jag ju att det är roligt att träffa nya människor, åtminstone i icke-tvingande situationer.
Men det ska bli skönt att få gå tillbaka till studierna i höst igen, få träffa en del nytt och en del gammalt folk. Framförallt att få utmana hjärnan igen med nya roliga och svåra saker att lära in. Att få komma lite närmare mitt mål. Att börja se ljuset i tunneln, att äntligen börja bli klar med studierna (snart bara 1,5 år kvar), att förhoppningsvis få ett riktigt jobb någon gång. Att äntligen få en lön. Att få bli vuxen.
Men innan det är möjligt så måste jag klara min fysiktenta nu på lördag. Strålningsfysik. Faktiskt rätt skoj, men det är lite svårt att lägga mig på rätt djup, vad behöver jag egentligen kunna? HVL och inversa kvadratlagen är givet, det är banne mig allmänbildning (för röntgenpersonal i alla fall), men jag minns inte hur mycket formler jag måste lära mig. nåja.. jag har det i något papper någonstans, och än är det lite tid kvar. Synd att det är en så viktig tenta. Sumpar jag den här så får jag inte börja termin 4 efter jul och jag har inte platsgarantin kvar heller då den bara gäller ett år (dessutom var det väldigt högt söktryck i år). Kuggar jag tentan (mitt första och sista försök) så måste jag dels läsa om kursen och dels tappa ett helt år till i utbildningen (minst, eftersom jag inte har platsgaranti längre). Om jag nu inte får dispans eller göra en muntlig tentamen och bli godkänd på den...
Synd bara att det är så svårt att plugga med lilla A vaken och umgängestörstande. Imorgon kommer det inte att bli mycket pluggat tyvärr. J ska först sova hela dagen, sedan ska han jobba hela natten. Farmor och farfar (till A) ska ut och spela golf hela dagen och kan altså inte vara barnvakt. A kommer dessutom förmodligen att sova middag totalt 40 minuter. När skolan börjar igen så kommer jag garanterat att måsta plugga på universitetet om jag ska få något gjort. Synd bara att jag inte kan ta mig iväg utan A. Jag hade behövt studiero.
Första tentatillfället förra året missade jag för att jag var hemma och mådde illa över toaletten (vad gravid). Andra tillfället var jag sjuk. Tredje tillfället var jag nyförlöst. Fjärde tillfället kunde ingen passa A. Nu är det femte och sista chansen. Klart att jag är nervös.
I övrigt så funderar jag en del kring vänner och vänskap, och hur den kan förändras med barn och olika livssituationer. Ingen av mina egna vänner har barn eller verkar få barn snart, det är väl inte riktigt på tapeten än för de flesta. Av J:s vänner är det bara ett par stycken som har barn och det är väl bara en av de familjerna som vi har någon slags regelbunden kontakt med (åtminstone som jag också träffar).
Jag skulle vilja få fler vänner och bekanta med barn i ungefär samma ålder som A. Tyvärr är jag nog lite för osocial för att gå ut och "skaffa" mig sådana. Såhär i efterhand just för stunden så ångrar jag lite att vi inte gick föräldrautbildningen när jag var gravid. Det hade varit trevligt att prata med någon i liknande situation om allt som rör barn men som inte är speciellt intressant om man inte har barn själv. Dessutom tror jag att A skulle uppskatta att träffa barn i samma ålder lite oftare än nu. De gånger vi har träffat mindre barn så verkar det vara roligt och A hittar på så mycket mer nya saker dagarna efteråt än annars (eller så har det i alla fall verkat hittils).
Så hur gör man för att hitta nya vänner och bekanta? Egentligen tycker jag ju att det är roligt att träffa nya människor, åtminstone i icke-tvingande situationer.
Men det ska bli skönt att få gå tillbaka till studierna i höst igen, få träffa en del nytt och en del gammalt folk. Framförallt att få utmana hjärnan igen med nya roliga och svåra saker att lära in. Att få komma lite närmare mitt mål. Att börja se ljuset i tunneln, att äntligen börja bli klar med studierna (snart bara 1,5 år kvar), att förhoppningsvis få ett riktigt jobb någon gång. Att äntligen få en lön. Att få bli vuxen.
Men innan det är möjligt så måste jag klara min fysiktenta nu på lördag. Strålningsfysik. Faktiskt rätt skoj, men det är lite svårt att lägga mig på rätt djup, vad behöver jag egentligen kunna? HVL och inversa kvadratlagen är givet, det är banne mig allmänbildning (för röntgenpersonal i alla fall), men jag minns inte hur mycket formler jag måste lära mig. nåja.. jag har det i något papper någonstans, och än är det lite tid kvar. Synd att det är en så viktig tenta. Sumpar jag den här så får jag inte börja termin 4 efter jul och jag har inte platsgarantin kvar heller då den bara gäller ett år (dessutom var det väldigt högt söktryck i år). Kuggar jag tentan (mitt första och sista försök) så måste jag dels läsa om kursen och dels tappa ett helt år till i utbildningen (minst, eftersom jag inte har platsgaranti längre). Om jag nu inte får dispans eller göra en muntlig tentamen och bli godkänd på den...
Synd bara att det är så svårt att plugga med lilla A vaken och umgängestörstande. Imorgon kommer det inte att bli mycket pluggat tyvärr. J ska först sova hela dagen, sedan ska han jobba hela natten. Farmor och farfar (till A) ska ut och spela golf hela dagen och kan altså inte vara barnvakt. A kommer dessutom förmodligen att sova middag totalt 40 minuter. När skolan börjar igen så kommer jag garanterat att måsta plugga på universitetet om jag ska få något gjort. Synd bara att jag inte kan ta mig iväg utan A. Jag hade behövt studiero.
Första tentatillfället förra året missade jag för att jag var hemma och mådde illa över toaletten (vad gravid). Andra tillfället var jag sjuk. Tredje tillfället var jag nyförlöst. Fjärde tillfället kunde ingen passa A. Nu är det femte och sista chansen. Klart att jag är nervös.
tisdag 25 augusti 2009
Sötsugen
Om det inte hade varit så varmt hemma så hade jag kanske bakat något gott. Men det orkar jag inte nu. Ska leta lite i köket och se om jag hittar något gott. Kanske är det egentligen hungrig jag är, men det känns inte så. Det är nog bara vanligt sötsug, eller kanske chokladsug mer specifikt.
Dessutom behöver jag en paus i pluggandet. Hjärnan behöver lite vila från atomers växelverkan och MeV, kollitionsförluster och halveringstider.
Börjar känna mig lite seg också, jag hoppas att det beror på vätskebrist och datortid snarare än en begynnande influensa...
Dessutom behöver jag en paus i pluggandet. Hjärnan behöver lite vila från atomers växelverkan och MeV, kollitionsförluster och halveringstider.
Börjar känna mig lite seg också, jag hoppas att det beror på vätskebrist och datortid snarare än en begynnande influensa...
Jag tror jag förstår nu
Jag tror jag förstår varför artikeln i aftonbladet orsakat sådant rabalder.
Dock undrar jag varför jag inte har läst något sådant tidigare, eller om jag kanske gjorde det i högstadiet. Men efter att jag läst detta inlägg i debatten så är Israelernas reaktion närmast rationell.
Efter att ha läst ett antal inlägg (och kommentarer) på newsmill idag så kan jag konstatera att det (hela Isralel/Palestinakonflikten) är en fruktansvärt infekterad fråga. Jag tror inte att det någonsin kommer att bli fred och jag tror inte heller att någon av sidorna i dagsläget har mer rätt (eller mindre fel) än den andra.
Tänk om det bara är en ond dröm, och när jag vaknar i morgon bitti så är det fred på jorden och alla kommer överens med varandra, inga vapen, ingen svält, rent dricksvatten i lagom mängd till alla som vill ha. Tänk om det hade varit arvet jag lämnar till A istället för en lite sliten värld med krig, svält, sjukdomar , miljöförstöring och död.
Hade jag orkat vara lite rolig så hade jag dragit en parallell till "the other four motorcycleriders of the apocalypse," hangover, fish och ett par till. Men det är sent och jag är trött.
Dock undrar jag varför jag inte har läst något sådant tidigare, eller om jag kanske gjorde det i högstadiet. Men efter att jag läst detta inlägg i debatten så är Israelernas reaktion närmast rationell.
Efter att ha läst ett antal inlägg (och kommentarer) på newsmill idag så kan jag konstatera att det (hela Isralel/Palestinakonflikten) är en fruktansvärt infekterad fråga. Jag tror inte att det någonsin kommer att bli fred och jag tror inte heller att någon av sidorna i dagsläget har mer rätt (eller mindre fel) än den andra.
Tänk om det bara är en ond dröm, och när jag vaknar i morgon bitti så är det fred på jorden och alla kommer överens med varandra, inga vapen, ingen svält, rent dricksvatten i lagom mängd till alla som vill ha. Tänk om det hade varit arvet jag lämnar till A istället för en lite sliten värld med krig, svält, sjukdomar , miljöförstöring och död.
Hade jag orkat vara lite rolig så hade jag dragit en parallell till "the other four motorcycleriders of the apocalypse," hangover, fish och ett par till. Men det är sent och jag är trött.
söndag 23 augusti 2009
lördag 22 augusti 2009
World of Warcraft: Cataclysm!
Den kommande expansionen Cataclysm till WoW verkar lovande. Mycket av det som annonserats är sådant jag har väntat på ganska länge nu. Flyga i gamla världen, öppnandet av nya områden, heroic mode i Deadmines etc. Det känns som att det kommer att läggas en lite mörkare färgmatta över spelet i framtiden och mycket kommer att förändras dramatiskt.
Kanske borde ta tag i loremaster-grejset om jag ska hinna med det innan expansionen släpps, för sen lär det vara för sent. Antagligen kommer de att snabba på levlandet litegrann, för de har sagt att startområdena för nya raserna Worgen och Goblin kommer att vara lvl 1-15 jämfört med nuvarande 1-10.
Ny levelcap på 85, helt ok, 90 kändes lite overkill på den här expansionen. Dessutom är det kanske bra att dra ut på det litegrann, för när de når lvl 100 så kommer nog spelet att dö ut, efter det så finns det inte några riktiga milstolpar kvar heller. Dessutom om de nu ska släppa lös Deathwing och Azshara så kan då inte jag komma på några värre monster att ha slutstrider mot. Kanske några gamla gudar, men det känns som att de redan gjort det med Ulduar.
Hmm.. nu måste jag tänka efter lite. Tuffaste bossen i orginalet måste väl ha varit Nefarian, Efter det var det kanske Illidan (eller kanske lady Vashj?) i burning crusade, Arthas lär väl komma så småningom i Lich king. Frågan är om det är Deathwing eller Azshara som blir den värsta bossen i Cataclysm.
Tillbaka till Lichking. De har annonserat att till 5-årsjubiléet ska de släppa Onyxia igen, denna gång till lvl 80-raid. Dessutom kommer hon att släppa likadan rustning (tier 2) som hon gjorde på den gamla goda tiden. Jag ser helt klart fram emot en liten Onyxiaraid med guilden. Som bonus så kommer hon även att släppa en "onyxia-flying mount" men den lär väl ha en 0,1% droprate... Men tänk så coolt att ha en alldeles egen onyxia att flyga runt på.. Jag hoppas i alla fall att det inte blir en för svår instance, jag vill ju köra den utan att måsta klara Ulduar först.
Det börjar dock bli dags att öka på hennes kapacitet. Som det är nu så kan man sola henne som lvl 80. jag har sett palladiner göra det, och jag har hört att en BM-speccad hunter med björn kan klara henne på egen hand. Jag som mage har dock inte en chans, jag måste ha en tank. Och en healer. (undrar just om en lock kan klara henne solo... förmodligen så finns det ett par styckna som gjort det)
Nu väntar vi bara på ett release-datum att hänga upp oss på. Någon som har en gissning? Personligen skulle jag väl satsa på 2011 någon gång. Eller kanske slutet av 2010 kanske, men det är nog att hoppas för mycket.
Kanske borde ta tag i loremaster-grejset om jag ska hinna med det innan expansionen släpps, för sen lär det vara för sent. Antagligen kommer de att snabba på levlandet litegrann, för de har sagt att startområdena för nya raserna Worgen och Goblin kommer att vara lvl 1-15 jämfört med nuvarande 1-10.
Ny levelcap på 85, helt ok, 90 kändes lite overkill på den här expansionen. Dessutom är det kanske bra att dra ut på det litegrann, för när de når lvl 100 så kommer nog spelet att dö ut, efter det så finns det inte några riktiga milstolpar kvar heller. Dessutom om de nu ska släppa lös Deathwing och Azshara så kan då inte jag komma på några värre monster att ha slutstrider mot. Kanske några gamla gudar, men det känns som att de redan gjort det med Ulduar.
Hmm.. nu måste jag tänka efter lite. Tuffaste bossen i orginalet måste väl ha varit Nefarian, Efter det var det kanske Illidan (eller kanske lady Vashj?) i burning crusade, Arthas lär väl komma så småningom i Lich king. Frågan är om det är Deathwing eller Azshara som blir den värsta bossen i Cataclysm.
Tillbaka till Lichking. De har annonserat att till 5-årsjubiléet ska de släppa Onyxia igen, denna gång till lvl 80-raid. Dessutom kommer hon att släppa likadan rustning (tier 2) som hon gjorde på den gamla goda tiden. Jag ser helt klart fram emot en liten Onyxiaraid med guilden. Som bonus så kommer hon även att släppa en "onyxia-flying mount" men den lär väl ha en 0,1% droprate... Men tänk så coolt att ha en alldeles egen onyxia att flyga runt på.. Jag hoppas i alla fall att det inte blir en för svår instance, jag vill ju köra den utan att måsta klara Ulduar först.
Det börjar dock bli dags att öka på hennes kapacitet. Som det är nu så kan man sola henne som lvl 80. jag har sett palladiner göra det, och jag har hört att en BM-speccad hunter med björn kan klara henne på egen hand. Jag som mage har dock inte en chans, jag måste ha en tank. Och en healer. (undrar just om en lock kan klara henne solo... förmodligen så finns det ett par styckna som gjort det)
Nu väntar vi bara på ett release-datum att hänga upp oss på. Någon som har en gissning? Personligen skulle jag väl satsa på 2011 någon gång. Eller kanske slutet av 2010 kanske, men det är nog att hoppas för mycket.
fredag 21 augusti 2009
Ju fler översättare desto sämre soppa?
För att hävda sig i konkurrensen så väljer bonniers förlag att översätta en bok med inte mindre än sex översättare, kan det bli bra? Jag tvivlar starkt.
Jag tycker det är lite jobbigt att läsa böcker på svenska som jag vet är skrivna på engelska. I mitt huvud så översätter jag tillbaka boken istället för att koncentera mig på handlingen. Jag funderar alldeles för mycket på hur jag skulle ha valt att översätta ett visst stycke och kommenterar för mig själv vad jag tycker om översättaren. Då är det mycket bättre att läsa på orginalspråket (om man behärskar det förståss), så alla böcker som är skrivna på engelska försöker jag att läsa på engelska för att inte tappa nyanser och svåröversatta saker som skämt och dubbelbottnade underfundigheter, samt ordvitsar.
Jag kommer antagligen inte att läsa boken i fråga varken på svenska eller engelska, det är antagligen inte något litterärt mästerverk jag missar heller. Men jag tror jag skulle märka när boken byter översättare. Oj vilken påfrestning det skulle bli för min stackars lilla språkhjärna om jag skulle ge mig i kast med den svenska översättningen istället för orginalet.
Det finns en poäng med att bara ha en enda översättare till en bok, nämligen vilken synonym man väljer för varje enskilt ord. Det engelska språket har ungefär dubbelt så många ord som svenskan och altså väldigt många fler nyanser att försöka härma. Vilken nyans man väljer är upp till den enskilde översättaren. Tänk om de stackars översättarna väljer olika? Det kommer att lysa genom i texten.
Tänk om någon skulle få för sig att dela upp en Pratchett-bok på detta sätt. Jag ryser av bara tanken.
Detta gäller altså skönlitteratur, som ska ha ett sammanhängande flöde. Med facklitteratur är det en helt annan femma.
Jag tycker det är lite jobbigt att läsa böcker på svenska som jag vet är skrivna på engelska. I mitt huvud så översätter jag tillbaka boken istället för att koncentera mig på handlingen. Jag funderar alldeles för mycket på hur jag skulle ha valt att översätta ett visst stycke och kommenterar för mig själv vad jag tycker om översättaren. Då är det mycket bättre att läsa på orginalspråket (om man behärskar det förståss), så alla böcker som är skrivna på engelska försöker jag att läsa på engelska för att inte tappa nyanser och svåröversatta saker som skämt och dubbelbottnade underfundigheter, samt ordvitsar.
Jag kommer antagligen inte att läsa boken i fråga varken på svenska eller engelska, det är antagligen inte något litterärt mästerverk jag missar heller. Men jag tror jag skulle märka när boken byter översättare. Oj vilken påfrestning det skulle bli för min stackars lilla språkhjärna om jag skulle ge mig i kast med den svenska översättningen istället för orginalet.
Det finns en poäng med att bara ha en enda översättare till en bok, nämligen vilken synonym man väljer för varje enskilt ord. Det engelska språket har ungefär dubbelt så många ord som svenskan och altså väldigt många fler nyanser att försöka härma. Vilken nyans man väljer är upp till den enskilde översättaren. Tänk om de stackars översättarna väljer olika? Det kommer att lysa genom i texten.
Tänk om någon skulle få för sig att dela upp en Pratchett-bok på detta sätt. Jag ryser av bara tanken.
Detta gäller altså skönlitteratur, som ska ha ett sammanhängande flöde. Med facklitteratur är det en helt annan femma.
tisdag 18 augusti 2009
Pappersbröllop
Helt plötsligt inser man att man har varit gift i två år. Var tog tiden vägen?
VI firade i alla fall med ett besök på Tapas där vi åt god mat och sedan gick vi på bio och såg GI:Joe. Medan vi satt och åt våra smårätter så kom vi på en idé vi måste prova i höst, en förrättspaj med västerbottensost och riktigt sura äpplen. Jag tror det kan bli riktigt intressant, jag återkommer med resultatet senare. Kanske även ett recept.
Angående filmen så kan jag väl säga att jag kommer Aldrig Någonsin att åka bil utan säkerhetsbälte.
Efter bion insåg vi att hmm, det börjar bli höst, Damn vad jag fryser! Så vi gick förbi waynes och köpte varsin latte. Där hittade jag en liten bit av himlen. Chai-latte. mmm, ny bekantskap men jag tror att det blir en kär vän i framtiden. Tänk dig att dricka pepparkaka med mjölk, fast det känns som varmt silke.
En bra dag helt enkelt.
VI firade i alla fall med ett besök på Tapas där vi åt god mat och sedan gick vi på bio och såg GI:Joe. Medan vi satt och åt våra smårätter så kom vi på en idé vi måste prova i höst, en förrättspaj med västerbottensost och riktigt sura äpplen. Jag tror det kan bli riktigt intressant, jag återkommer med resultatet senare. Kanske även ett recept.
Angående filmen så kan jag väl säga att jag kommer Aldrig Någonsin att åka bil utan säkerhetsbälte.
Efter bion insåg vi att hmm, det börjar bli höst, Damn vad jag fryser! Så vi gick förbi waynes och köpte varsin latte. Där hittade jag en liten bit av himlen. Chai-latte. mmm, ny bekantskap men jag tror att det blir en kär vän i framtiden. Tänk dig att dricka pepparkaka med mjölk, fast det känns som varmt silke.
En bra dag helt enkelt.
måndag 17 augusti 2009
Betygsinflation
I en artikel i dagens nyheter berättas det att olika skolor ger olika höga betyg till sina elever. Jag är inte förvånad.
Det finns många sidor att fundera kring i denna frågan, allt ifrån medmänsklighet till lärarnas kompetens i betygssättande. Om man får nära kontakt med en lärare så kan detta påverka ens betyg uppåt, man får lite fler chanser att bevisa vad man kan och läraren i fråga kanske "glömmer" lite av det man inte kan. Det är i alla fall mina erfarenheter, jag tänker speciellt på två lärare, en i högstadiet och en i gymnasiet. Så på en liten skola så ser jag visst att betygen kan påverkas till det högre än jag ser möjligheterna till på en stor skola. Är det kanske så att de höga betygen är rättvisa och att det är de låga som egentligen är fel? Inte om man ser till kunskaperna som universiteten kräver, och internationellt sett.
När det gäller betygssättande så finns det (eller det fanns i alla fall inte) inte kurser i detta som är obligatoriska för lärarstudenter att läsa innan examen. Väldigt märligt. Däremot var det visst nödvändigt för en religionslärare att lära sig fågelläten?
Sedan har vi förståss den delikata frågan om elevinflytande. Hur mycket är för mycket? Är det helt fel att ha viss hierarki i skolväsendet? Personligen är jag inte helt säker på vad jag egentligen tycker, maktmissbruk finns på alla nivåer. Elever kan sänka en lärare och en lärare kan sänka elever.
Det kanske inte är så dumt med högskoleprov i alla fall.
Fördelen jag ser med högskoleprovet är att det är neutralt på så sätt att ingen enskild provtagare kan få fördelar gentemot de andra, dessutom får man skriva om provet hur många gånger man vill (dock kostar det 300 kr per gång). Man till och med uppmuntras att skriva om provet minst en gång. Jag tycker det är ganska rättvist, men jag vet att det finns många som verkligen inte håller med mig och som fått mycket sämre resultat än de förväntat sig. (då poppar en förbjuden tanke upp, om det gick så dåligt på högskoleprovet, förtjändade de då sina höga betyg? nu pratar vi 16-17 i snitt och under 1,0 på högskoleprovet).
Dock är det inte anpassat för alla. De som har svårt att prestera på tid och under väldigt speciella former kommer förmodligen att få ett lite sämre resultat än vad de egentligen skulle kunna prestera. Men å andra sidan så har vi sådana som mig som gynnas starkt av provformen. I jämförelse med mina betyg från gymnasiet så har jag ett fruktansvärt bra resultat på högskoleprovet, som även står sig i jämförelse med sveriges övriga befolkning.
Så varför har jag fått så bra resultat?
Jag har förståelse för hur matematiken fungerar.
Klassisk logik passar väldigt bra till mitt lynne.
Jag är väl bevandrad i båda språken.
Jag blir inte stressad av att prestera på tid.
Jag har bra självförtroende i dessa sammanhang.
Varför fick jag så dåliga betyg i gymnasiet?
Dels för att jag var L A T. Dessutom vågade jag inte fråga om hjälp när jag egentligen hade behövt den. Jag trodde väl någonstans att om jag frågade om hjälp så var jag dålig, jag ville klara mig Själv, lite som jag fått lära mig hemma, "en bra karl reder sig själv". Resultatet blev därefter, jag har inte alls de betyg jag hade kunnat få om jag bara hade orkat kämpa och vågat be om hjälp innan det blev för sent... Sedan hade jag garanterat inte fått 20,0 för det, men lite närmare än jag är nu i alla fall.
Mitt recept på ett bra resultat är således: Läs mycket på både svenska och engelska (det spelar inte så stor roll vad). Läs komplicerade saker på svenska och engelska, skriv provet tre gånger, gör övningsprov på nätet, be någon agera provvakt när du gör dessa övningsprov (i alla fall när riktiga provdagen närmar sig), och sist men inte minst, slappna av. Hur du väljer att utföra provet är sedan upp till dig.
Sist men inte minst. Att studera vid ett universitet eller en högskola är väldigt roligt, man får träffa massor med roliga människor, man får tillfälle att lära sig mycket mer än under gymnasiet och helt plötsligt kan eleven vara äldre än läraren!
Det finns många sidor att fundera kring i denna frågan, allt ifrån medmänsklighet till lärarnas kompetens i betygssättande. Om man får nära kontakt med en lärare så kan detta påverka ens betyg uppåt, man får lite fler chanser att bevisa vad man kan och läraren i fråga kanske "glömmer" lite av det man inte kan. Det är i alla fall mina erfarenheter, jag tänker speciellt på två lärare, en i högstadiet och en i gymnasiet. Så på en liten skola så ser jag visst att betygen kan påverkas till det högre än jag ser möjligheterna till på en stor skola. Är det kanske så att de höga betygen är rättvisa och att det är de låga som egentligen är fel? Inte om man ser till kunskaperna som universiteten kräver, och internationellt sett.
När det gäller betygssättande så finns det (eller det fanns i alla fall inte) inte kurser i detta som är obligatoriska för lärarstudenter att läsa innan examen. Väldigt märligt. Däremot var det visst nödvändigt för en religionslärare att lära sig fågelläten?
Sedan har vi förståss den delikata frågan om elevinflytande. Hur mycket är för mycket? Är det helt fel att ha viss hierarki i skolväsendet? Personligen är jag inte helt säker på vad jag egentligen tycker, maktmissbruk finns på alla nivåer. Elever kan sänka en lärare och en lärare kan sänka elever.
Det kanske inte är så dumt med högskoleprov i alla fall.
Fördelen jag ser med högskoleprovet är att det är neutralt på så sätt att ingen enskild provtagare kan få fördelar gentemot de andra, dessutom får man skriva om provet hur många gånger man vill (dock kostar det 300 kr per gång). Man till och med uppmuntras att skriva om provet minst en gång. Jag tycker det är ganska rättvist, men jag vet att det finns många som verkligen inte håller med mig och som fått mycket sämre resultat än de förväntat sig. (då poppar en förbjuden tanke upp, om det gick så dåligt på högskoleprovet, förtjändade de då sina höga betyg? nu pratar vi 16-17 i snitt och under 1,0 på högskoleprovet).
Dock är det inte anpassat för alla. De som har svårt att prestera på tid och under väldigt speciella former kommer förmodligen att få ett lite sämre resultat än vad de egentligen skulle kunna prestera. Men å andra sidan så har vi sådana som mig som gynnas starkt av provformen. I jämförelse med mina betyg från gymnasiet så har jag ett fruktansvärt bra resultat på högskoleprovet, som även står sig i jämförelse med sveriges övriga befolkning.
Så varför har jag fått så bra resultat?
Jag har förståelse för hur matematiken fungerar.
Klassisk logik passar väldigt bra till mitt lynne.
Jag är väl bevandrad i båda språken.
Jag blir inte stressad av att prestera på tid.
Jag har bra självförtroende i dessa sammanhang.
Varför fick jag så dåliga betyg i gymnasiet?
Dels för att jag var L A T. Dessutom vågade jag inte fråga om hjälp när jag egentligen hade behövt den. Jag trodde väl någonstans att om jag frågade om hjälp så var jag dålig, jag ville klara mig Själv, lite som jag fått lära mig hemma, "en bra karl reder sig själv". Resultatet blev därefter, jag har inte alls de betyg jag hade kunnat få om jag bara hade orkat kämpa och vågat be om hjälp innan det blev för sent... Sedan hade jag garanterat inte fått 20,0 för det, men lite närmare än jag är nu i alla fall.
Mitt recept på ett bra resultat är således: Läs mycket på både svenska och engelska (det spelar inte så stor roll vad). Läs komplicerade saker på svenska och engelska, skriv provet tre gånger, gör övningsprov på nätet, be någon agera provvakt när du gör dessa övningsprov (i alla fall när riktiga provdagen närmar sig), och sist men inte minst, slappna av. Hur du väljer att utföra provet är sedan upp till dig.
Sist men inte minst. Att studera vid ett universitet eller en högskola är väldigt roligt, man får träffa massor med roliga människor, man får tillfälle att lära sig mycket mer än under gymnasiet och helt plötsligt kan eleven vara äldre än läraren!
söndag 16 augusti 2009
regnet är inte inspirerande idag
Det regnar idag.
Jag känner att jag börjar ha skrivit allt jag har att skriva nu. Inläggen glesas ut.
Kanske dags att lägga ner? Eller byta inriktning.
Avvaktar ett tag för att se om det vänder.
Behöver hitta idéer och uppslag.
Jag känner att jag börjar ha skrivit allt jag har att skriva nu. Inläggen glesas ut.
Kanske dags att lägga ner? Eller byta inriktning.
Avvaktar ett tag för att se om det vänder.
Behöver hitta idéer och uppslag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)