Det verkar som att 2011 kommer att bli ett bra år för många jag känner.
Med tanke på dagens datum, och alla glada nyheter hittils så tror jag inte att året kommer att bli så hemskt alls.
Men det är inte utan att man själv blir lite avis på en del av (ok, alla) de glada tilldagelserna. Inte missunsam för fem öre, men glad. Gårdagskvällen var en bra kväll, jag var riktigt glad i flera timmar, det gjorde inte ens något att A behagade vakna och vara uppe dryga timmen vid midnatt.
Får se hur året utvecklar sig här hemma. Hyser vissa förhoppningar.
söndag 9 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
Amplitudskillnad.
Vi har utvärderingsformulär som ska fyllas i under varje praktikplacering där man ska skatta sig själv och sin utveckling under praktikens gång enligt en del kategorier. Jätteroligt arbete... Jag Kan verkligen inte skatta mig själv objektivt, det där dokumentet är helt värdelöst för en sådan som mig, jag bara gissar vad som borde stå där och försöker fylla i det så gott det går.
Jag tror att jag har skrivit om det här förut, men det är ett för mig ständigt återkommande problem.
Jag måste jobba på min självkänsla. Den borde inte vara och kräla med odjuren i bottenslammet, men det är den.
Självförtroendet ligger å andra sidan nästan obehagligt högt. Det är uppe bland trädtopparna normalt sett.
Jag Vet att jag Kan... allt (där har vi självförtroende-delen). Men det är lite jobbigt att hela tiden mäta mitt värde efter mina prestationer (där är självkänsledelen). Det sjukaste tror jag dessutom är att när jag väl lyckas bra med något så kan jag fortfarande inte ta åt mig att det är bra. Att jag duger. Att jag faktiskt ÄR bra på det jag tror mig vara bra på. För någonstans så måste jag ju ha fel, jag kan ju inte vara bra på något som inte är rent konkret mätbart. Knappt ens det egentligen.
Kombinationen av de båda gör mig aningen sårbar. Jag skulle behöva aningen mer balans mellan de båda. Och då kanske främst att höja självkänslan en bra bit, även om det skulle innebära att jag blir aningen odräglig, så länge jag slipper bryta ihop varje gång någon ifrågasätter mina prestationer.
Eller i alla fall sluta ge upp när jag ser att jag kommer att misslyckas,
eller kanske i alla fall sluta kräva perfektion av mig själv, när jag ser att andra inte kräver det av sig själva.
Kanske sluta jämföra mig med alla andras bra sidor* (där jag liksom missar att de har andra sidor).
Kanske sluta tävla mot alla i alla kategorier, jag kommer aldrig att bli bäst på allt (men utan att helt ge upp och krypa ner i ett hål).
Någon som har något bra tips?
* Alla andras bra sidor: Där man bara ser kombinationen Person A:s snygghet, Person B:s sinne för inredning, Person C:s engagemang, Person D:s intellekt, Person E:s humör, Person F:s talang, men liksom missar att det inte är En individ det handlar om utan en grupps samlade tillgångar man tävlar mot. Lätt att tävla mot Frankensteins monster liksom..
Jag tror att jag har skrivit om det här förut, men det är ett för mig ständigt återkommande problem.
Jag måste jobba på min självkänsla. Den borde inte vara och kräla med odjuren i bottenslammet, men det är den.
Självförtroendet ligger å andra sidan nästan obehagligt högt. Det är uppe bland trädtopparna normalt sett.
Jag Vet att jag Kan... allt (där har vi självförtroende-delen). Men det är lite jobbigt att hela tiden mäta mitt värde efter mina prestationer (där är självkänsledelen). Det sjukaste tror jag dessutom är att när jag väl lyckas bra med något så kan jag fortfarande inte ta åt mig att det är bra. Att jag duger. Att jag faktiskt ÄR bra på det jag tror mig vara bra på. För någonstans så måste jag ju ha fel, jag kan ju inte vara bra på något som inte är rent konkret mätbart. Knappt ens det egentligen.
Kombinationen av de båda gör mig aningen sårbar. Jag skulle behöva aningen mer balans mellan de båda. Och då kanske främst att höja självkänslan en bra bit, även om det skulle innebära att jag blir aningen odräglig, så länge jag slipper bryta ihop varje gång någon ifrågasätter mina prestationer.
Eller i alla fall sluta ge upp när jag ser att jag kommer att misslyckas,
eller kanske i alla fall sluta kräva perfektion av mig själv, när jag ser att andra inte kräver det av sig själva.
Kanske sluta jämföra mig med alla andras bra sidor* (där jag liksom missar att de har andra sidor).
Kanske sluta tävla mot alla i alla kategorier, jag kommer aldrig att bli bäst på allt (men utan att helt ge upp och krypa ner i ett hål).
Någon som har något bra tips?
* Alla andras bra sidor: Där man bara ser kombinationen Person A:s snygghet, Person B:s sinne för inredning, Person C:s engagemang, Person D:s intellekt, Person E:s humör, Person F:s talang, men liksom missar att det inte är En individ det handlar om utan en grupps samlade tillgångar man tävlar mot. Lätt att tävla mot Frankensteins monster liksom..
Tidsbrist. Imaginär sådan.
Det är lite lustigt att jag känner av tidsbrist trots att jag inte har någonting att göra idag. Jag är helt och hållet ledig, utan några egentliga krav på mig den här helgen. Men jag känner mig fortfarande uppjagad. Visst börjar praktiken igen på måndag med sista praktikveckan innan C-uppsatsen, men jag har haft jullov, jag borde vara avstressad.
Det kanske är rapportens fel. Den jag känner på mig att jag inte kommer att bli godkänd på, den som jag känner att jag måste sätta mig med och reda ut, fixa språkmässiga brister och putsa till. Kanske peta in en till artikel när jag ändå håller på. Och så var det ju det här med muntlig presentation av densamma.
Ett senare problem.
Jag kanske borde leta reda på lite avslappningsövningar.
Det kanske är rapportens fel. Den jag känner på mig att jag inte kommer att bli godkänd på, den som jag känner att jag måste sätta mig med och reda ut, fixa språkmässiga brister och putsa till. Kanske peta in en till artikel när jag ändå håller på. Och så var det ju det här med muntlig presentation av densamma.
Ett senare problem.
Jag kanske borde leta reda på lite avslappningsövningar.
lördag 1 januari 2011
Året som gick
Tänker jag inte alls skriva om, det har redan alla andra gjort.
Däremot kanske jag kan få yppa lite förväntningar/förhoppningar om året i vardande.
1) Jag tror/vill/hoppas att jag får ett jobb
2) jobb här med
3) och så lite jobb.
4) tänka sig, jobb på den här punkten också!
5) världsfred
6) lagoma mängder Pettson och Findus som Någon har fastnat för.
7) vågar jag ens skriva in körkort?
8) Fler vuxenpoäng kanske?
kort sagt: Jobb, fritid, familjen, mat och sömn. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Däremot kanske jag kan få yppa lite förväntningar/förhoppningar om året i vardande.
1) Jag tror/vill/hoppas att jag får ett jobb
2) jobb här med
3) och så lite jobb.
4) tänka sig, jobb på den här punkten också!
5) världsfred
6) lagoma mängder Pettson och Findus som Någon har fastnat för.
7) vågar jag ens skriva in körkort?
8) Fler vuxenpoäng kanske?
kort sagt: Jobb, fritid, familjen, mat och sömn. Inte nödvändigtvis i den ordningen.
fredag 24 december 2010
God Jul
Hoppas att alla får en lugn och skön jul trots vädret!
Till alla som har tänkt sig ut på vägarna; Kör Försiktigt! Riktigt Försiktigt!
Till alla som har tänkt sig ut på vägarna; Kör Försiktigt! Riktigt Försiktigt!
måndag 22 november 2010
Snälla Tomten, kan jag få ett jobb är du snäll?
Efter ett antal veckor på praktik så har jag börjat reda ut vad jag vill göra i framtiden, Nu börjar diset skingras och ett tydligt mönster framträder. Jag vet vad jag skulle vilja jobba med om jag hamnar där jag önskar.
Så för att göra önskelistan lite tydligare:
1) Interventionell (neuro) radiologi, Jag tror det passar mig som hand i handske.
2) Skelett är alltid en rolig utmaning.
3) Mammografi trivs jag med.
4) Datortomografi kan jag leva med.
5) Magnetkameran tror jag att jag skulle bli väldigt trött på fort.
6) Nuklearmedicin har egentligen bara en rolig del, PET-CT.
Så för att göra önskelistan lite tydligare:
1) Interventionell (neuro) radiologi, Jag tror det passar mig som hand i handske.
2) Skelett är alltid en rolig utmaning.
3) Mammografi trivs jag med.
4) Datortomografi kan jag leva med.
5) Magnetkameran tror jag att jag skulle bli väldigt trött på fort.
6) Nuklearmedicin har egentligen bara en rolig del, PET-CT.
måndag 15 november 2010
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (3)
I detta inlägg har jag tänkt beskriva målet med livet de kommande åren.
Högst upp på listan står ett hus och skiner i strålglans.
För att kunna skaffa sig huset krävs ett lån.
För att kunna få ett lån krävs en insats.
För att kunna spara ihop till en insats krävs en inkomst.
För att kunna få en inkomst krävs ett jobb.
För att kunna få ett jobb krävs en legitimation.
För att kunna få en legitimation krävs en examen.
För att kunna få en examen krävs det en genomgången utbildning med godkänt i alla kurser.
För att kunna få godkänt i alla kurser krävs att man pluggar.
För att kunna plugga krävs det självdiciplin.
Dags att ta och leta reda på självdiciplinen, jag tror jag har lagt den i en låda någonstans.
Högst upp på listan står ett hus och skiner i strålglans.
För att kunna skaffa sig huset krävs ett lån.
För att kunna få ett lån krävs en insats.
För att kunna spara ihop till en insats krävs en inkomst.
För att kunna få en inkomst krävs ett jobb.
För att kunna få ett jobb krävs en legitimation.
För att kunna få en legitimation krävs en examen.
För att kunna få en examen krävs det en genomgången utbildning med godkänt i alla kurser.
För att kunna få godkänt i alla kurser krävs att man pluggar.
För att kunna plugga krävs det självdiciplin.
Dags att ta och leta reda på självdiciplinen, jag tror jag har lagt den i en låda någonstans.
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (2)
Den som är satt i skuld är icke fri.
Jag drömmer om att bo i hus. Ett lagom stort eller litet hus med lagoma underhållsbehov på lagom avstånd till framtida jobbet, för lagom mycket pengar.
Den egentliga drömmen består i att inte måsta låna för att kunna köpa huset, att bo helt tryggt och säkert oberoende av ränteläget.
Jag har ett par husalternativ på lut. Framförallt ett som vi redan planerar att köpa. Än har vi inte råd, än är inte huset ledigt. Än är vi inte redo. Ändå drömmer jag.
Hur många procents ränta har man råd med? Hur mycket kan räntan stiga? Drar mig till minnes krisen på 90-talet med chockhöjda räntor till upp emot 500%. Jag vill inte hamna i den sitsen.
Det beror på hur mycket man sparat ihop till kontantinsatsen från början. Lyckas man klara sig helt utan lån så jippi. Är det ett troligt scenario? Nej inte alls. Speciellt inte med tanke på vad hus kostar i dagens läge, om man vill bo någorlunda centralt, utan att huset är fallfärdigt.
Målet är i alla fall att få en boendekostnad inklusive amorteringar som inte överstiger vår nuvarande boendekostnad med mer än 30% (vilket kanske låter mycket men inte är så farligt med tanke på vår nuvarande boendekostnad).
Drömma går alltid =)
Jag drömmer om att bo i hus. Ett lagom stort eller litet hus med lagoma underhållsbehov på lagom avstånd till framtida jobbet, för lagom mycket pengar.
Den egentliga drömmen består i att inte måsta låna för att kunna köpa huset, att bo helt tryggt och säkert oberoende av ränteläget.
Jag har ett par husalternativ på lut. Framförallt ett som vi redan planerar att köpa. Än har vi inte råd, än är inte huset ledigt. Än är vi inte redo. Ändå drömmer jag.
Hur många procents ränta har man råd med? Hur mycket kan räntan stiga? Drar mig till minnes krisen på 90-talet med chockhöjda räntor till upp emot 500%. Jag vill inte hamna i den sitsen.
Det beror på hur mycket man sparat ihop till kontantinsatsen från början. Lyckas man klara sig helt utan lån så jippi. Är det ett troligt scenario? Nej inte alls. Speciellt inte med tanke på vad hus kostar i dagens läge, om man vill bo någorlunda centralt, utan att huset är fallfärdigt.
Målet är i alla fall att få en boendekostnad inklusive amorteringar som inte överstiger vår nuvarande boendekostnad med mer än 30% (vilket kanske låter mycket men inte är så farligt med tanke på vår nuvarande boendekostnad).
Drömma går alltid =)
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (1)
låter nästan som en julkalender. Ja varför inte?
Del 1
Det ville sig så att i termin fem på mitt program ska vi skriva en liten individuell rapport. Detta har vi vetat om i många månader. Rapportens inlämnande sker strax efter det nya årets början.
Rapporten ska skrivas som en del i verksamhetsförlagd utbildning inom ett lämpligt område. Enligt instruktionerna ska vi skriva en tidsplan som vi sedan ska följa.
Min tidsplan är som följer:
Vecka 44: Bekanta mig med området
Vecka 45: Välja ut ett patientfall och börja samla information och lägga upp en plan. Samt skriva om patientfallet. Samla in och översätta termer.
Vecka 46: Leta vetenskapliga artiklar kopplade till mitt valda område samt läsa dessa. Skriva metoddelen i rapporten.
Vecka 47: Välja ut lämpliga artiklar samt skriva bakgrund och syfte, om möjligt även påbörja diskussion.
Vecka 48: Fortsätta läsa och skriva.
Vecka 49: Skriva färdigt rapporten, samt påbörja referenslistan.
Vecka 50: låta rapporten vila, inte arbeta med den alls.
Vecka 51: Kontrollera stavning och låta andra läsa rapporten.
Vecka 52: Panika lite eller koppla av. Lämna in rapporten.
Om allt går som det ska så blir det sedan ett muntligt framställande i mitten på januari i det nya året.
Del 1
Det ville sig så att i termin fem på mitt program ska vi skriva en liten individuell rapport. Detta har vi vetat om i många månader. Rapportens inlämnande sker strax efter det nya årets början.
Rapporten ska skrivas som en del i verksamhetsförlagd utbildning inom ett lämpligt område. Enligt instruktionerna ska vi skriva en tidsplan som vi sedan ska följa.
Min tidsplan är som följer:
Vecka 44: Bekanta mig med området
Vecka 45: Välja ut ett patientfall och börja samla information och lägga upp en plan. Samt skriva om patientfallet. Samla in och översätta termer.
Vecka 46: Leta vetenskapliga artiklar kopplade till mitt valda område samt läsa dessa. Skriva metoddelen i rapporten.
Vecka 47: Välja ut lämpliga artiklar samt skriva bakgrund och syfte, om möjligt även påbörja diskussion.
Vecka 48: Fortsätta läsa och skriva.
Vecka 49: Skriva färdigt rapporten, samt påbörja referenslistan.
Vecka 50: låta rapporten vila, inte arbeta med den alls.
Vecka 51: Kontrollera stavning och låta andra läsa rapporten.
Vecka 52: Panika lite eller koppla av. Lämna in rapporten.
Om allt går som det ska så blir det sedan ett muntligt framställande i mitten på januari i det nya året.
lördag 6 november 2010
Dags att bli vuxen?
När blir man vuxen egentligen?
Jag är lite inne på samma spår som andra jag har läst (men inte minns namnen på). Att vuxen blir man när man jobbar och försörjer sig själv. Får man inte den möjligheten så skaffar man sig vuxna attribut.
Där är jag inte än. Förhoppningsvis snart. I alla fall inom ett halvår.
Det känns lite skrämmande efter att ha levt hela mitt liv i skolvärlden på elevsidan. Det börjar närma sig en tid när jag kommer att börja tjäna pengar (ok, inom vården är det inga enorma summor, men mer än Centrala StudiestödsNämnden tillhandahåller i alla fall).
Vad gör man sen?
Jag borde ta körkort.
Jag är lite inne på samma spår som andra jag har läst (men inte minns namnen på). Att vuxen blir man när man jobbar och försörjer sig själv. Får man inte den möjligheten så skaffar man sig vuxna attribut.
Där är jag inte än. Förhoppningsvis snart. I alla fall inom ett halvår.
Det känns lite skrämmande efter att ha levt hela mitt liv i skolvärlden på elevsidan. Det börjar närma sig en tid när jag kommer att börja tjäna pengar (ok, inom vården är det inga enorma summor, men mer än Centrala StudiestödsNämnden tillhandahåller i alla fall).
Vad gör man sen?
Jag borde ta körkort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)