Efter ett antal veckor på praktik så har jag börjat reda ut vad jag vill göra i framtiden, Nu börjar diset skingras och ett tydligt mönster framträder. Jag vet vad jag skulle vilja jobba med om jag hamnar där jag önskar.
Så för att göra önskelistan lite tydligare:
1) Interventionell (neuro) radiologi, Jag tror det passar mig som hand i handske.
2) Skelett är alltid en rolig utmaning.
3) Mammografi trivs jag med.
4) Datortomografi kan jag leva med.
5) Magnetkameran tror jag att jag skulle bli väldigt trött på fort.
6) Nuklearmedicin har egentligen bara en rolig del, PET-CT.
måndag 22 november 2010
måndag 15 november 2010
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (3)
I detta inlägg har jag tänkt beskriva målet med livet de kommande åren.
Högst upp på listan står ett hus och skiner i strålglans.
För att kunna skaffa sig huset krävs ett lån.
För att kunna få ett lån krävs en insats.
För att kunna spara ihop till en insats krävs en inkomst.
För att kunna få en inkomst krävs ett jobb.
För att kunna få ett jobb krävs en legitimation.
För att kunna få en legitimation krävs en examen.
För att kunna få en examen krävs det en genomgången utbildning med godkänt i alla kurser.
För att kunna få godkänt i alla kurser krävs att man pluggar.
För att kunna plugga krävs det självdiciplin.
Dags att ta och leta reda på självdiciplinen, jag tror jag har lagt den i en låda någonstans.
Högst upp på listan står ett hus och skiner i strålglans.
För att kunna skaffa sig huset krävs ett lån.
För att kunna få ett lån krävs en insats.
För att kunna spara ihop till en insats krävs en inkomst.
För att kunna få en inkomst krävs ett jobb.
För att kunna få ett jobb krävs en legitimation.
För att kunna få en legitimation krävs en examen.
För att kunna få en examen krävs det en genomgången utbildning med godkänt i alla kurser.
För att kunna få godkänt i alla kurser krävs att man pluggar.
För att kunna plugga krävs det självdiciplin.
Dags att ta och leta reda på självdiciplinen, jag tror jag har lagt den i en låda någonstans.
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (2)
Den som är satt i skuld är icke fri.
Jag drömmer om att bo i hus. Ett lagom stort eller litet hus med lagoma underhållsbehov på lagom avstånd till framtida jobbet, för lagom mycket pengar.
Den egentliga drömmen består i att inte måsta låna för att kunna köpa huset, att bo helt tryggt och säkert oberoende av ränteläget.
Jag har ett par husalternativ på lut. Framförallt ett som vi redan planerar att köpa. Än har vi inte råd, än är inte huset ledigt. Än är vi inte redo. Ändå drömmer jag.
Hur många procents ränta har man råd med? Hur mycket kan räntan stiga? Drar mig till minnes krisen på 90-talet med chockhöjda räntor till upp emot 500%. Jag vill inte hamna i den sitsen.
Det beror på hur mycket man sparat ihop till kontantinsatsen från början. Lyckas man klara sig helt utan lån så jippi. Är det ett troligt scenario? Nej inte alls. Speciellt inte med tanke på vad hus kostar i dagens läge, om man vill bo någorlunda centralt, utan att huset är fallfärdigt.
Målet är i alla fall att få en boendekostnad inklusive amorteringar som inte överstiger vår nuvarande boendekostnad med mer än 30% (vilket kanske låter mycket men inte är så farligt med tanke på vår nuvarande boendekostnad).
Drömma går alltid =)
Jag drömmer om att bo i hus. Ett lagom stort eller litet hus med lagoma underhållsbehov på lagom avstånd till framtida jobbet, för lagom mycket pengar.
Den egentliga drömmen består i att inte måsta låna för att kunna köpa huset, att bo helt tryggt och säkert oberoende av ränteläget.
Jag har ett par husalternativ på lut. Framförallt ett som vi redan planerar att köpa. Än har vi inte råd, än är inte huset ledigt. Än är vi inte redo. Ändå drömmer jag.
Hur många procents ränta har man råd med? Hur mycket kan räntan stiga? Drar mig till minnes krisen på 90-talet med chockhöjda räntor till upp emot 500%. Jag vill inte hamna i den sitsen.
Det beror på hur mycket man sparat ihop till kontantinsatsen från början. Lyckas man klara sig helt utan lån så jippi. Är det ett troligt scenario? Nej inte alls. Speciellt inte med tanke på vad hus kostar i dagens läge, om man vill bo någorlunda centralt, utan att huset är fallfärdigt.
Målet är i alla fall att få en boendekostnad inklusive amorteringar som inte överstiger vår nuvarande boendekostnad med mer än 30% (vilket kanske låter mycket men inte är så farligt med tanke på vår nuvarande boendekostnad).
Drömma går alltid =)
Skrivarflyt och framtidsdrömmar (1)
låter nästan som en julkalender. Ja varför inte?
Del 1
Det ville sig så att i termin fem på mitt program ska vi skriva en liten individuell rapport. Detta har vi vetat om i många månader. Rapportens inlämnande sker strax efter det nya årets början.
Rapporten ska skrivas som en del i verksamhetsförlagd utbildning inom ett lämpligt område. Enligt instruktionerna ska vi skriva en tidsplan som vi sedan ska följa.
Min tidsplan är som följer:
Vecka 44: Bekanta mig med området
Vecka 45: Välja ut ett patientfall och börja samla information och lägga upp en plan. Samt skriva om patientfallet. Samla in och översätta termer.
Vecka 46: Leta vetenskapliga artiklar kopplade till mitt valda område samt läsa dessa. Skriva metoddelen i rapporten.
Vecka 47: Välja ut lämpliga artiklar samt skriva bakgrund och syfte, om möjligt även påbörja diskussion.
Vecka 48: Fortsätta läsa och skriva.
Vecka 49: Skriva färdigt rapporten, samt påbörja referenslistan.
Vecka 50: låta rapporten vila, inte arbeta med den alls.
Vecka 51: Kontrollera stavning och låta andra läsa rapporten.
Vecka 52: Panika lite eller koppla av. Lämna in rapporten.
Om allt går som det ska så blir det sedan ett muntligt framställande i mitten på januari i det nya året.
Del 1
Det ville sig så att i termin fem på mitt program ska vi skriva en liten individuell rapport. Detta har vi vetat om i många månader. Rapportens inlämnande sker strax efter det nya årets början.
Rapporten ska skrivas som en del i verksamhetsförlagd utbildning inom ett lämpligt område. Enligt instruktionerna ska vi skriva en tidsplan som vi sedan ska följa.
Min tidsplan är som följer:
Vecka 44: Bekanta mig med området
Vecka 45: Välja ut ett patientfall och börja samla information och lägga upp en plan. Samt skriva om patientfallet. Samla in och översätta termer.
Vecka 46: Leta vetenskapliga artiklar kopplade till mitt valda område samt läsa dessa. Skriva metoddelen i rapporten.
Vecka 47: Välja ut lämpliga artiklar samt skriva bakgrund och syfte, om möjligt även påbörja diskussion.
Vecka 48: Fortsätta läsa och skriva.
Vecka 49: Skriva färdigt rapporten, samt påbörja referenslistan.
Vecka 50: låta rapporten vila, inte arbeta med den alls.
Vecka 51: Kontrollera stavning och låta andra läsa rapporten.
Vecka 52: Panika lite eller koppla av. Lämna in rapporten.
Om allt går som det ska så blir det sedan ett muntligt framställande i mitten på januari i det nya året.
lördag 6 november 2010
Dags att bli vuxen?
När blir man vuxen egentligen?
Jag är lite inne på samma spår som andra jag har läst (men inte minns namnen på). Att vuxen blir man när man jobbar och försörjer sig själv. Får man inte den möjligheten så skaffar man sig vuxna attribut.
Där är jag inte än. Förhoppningsvis snart. I alla fall inom ett halvår.
Det känns lite skrämmande efter att ha levt hela mitt liv i skolvärlden på elevsidan. Det börjar närma sig en tid när jag kommer att börja tjäna pengar (ok, inom vården är det inga enorma summor, men mer än Centrala StudiestödsNämnden tillhandahåller i alla fall).
Vad gör man sen?
Jag borde ta körkort.
Jag är lite inne på samma spår som andra jag har läst (men inte minns namnen på). Att vuxen blir man när man jobbar och försörjer sig själv. Får man inte den möjligheten så skaffar man sig vuxna attribut.
Där är jag inte än. Förhoppningsvis snart. I alla fall inom ett halvår.
Det känns lite skrämmande efter att ha levt hela mitt liv i skolvärlden på elevsidan. Det börjar närma sig en tid när jag kommer att börja tjäna pengar (ok, inom vården är det inga enorma summor, men mer än Centrala StudiestödsNämnden tillhandahåller i alla fall).
Vad gör man sen?
Jag borde ta körkort.
söndag 24 oktober 2010
flockbeteende
Kan inte riktigt sätta ord på känslan av att vilja ha alla mina favoritmänniskor runtomkring mig. Kanske kollektivdrömmar skulle passa, fast ändå inte riktigt. Eller kanske egentligen. Ibland vill man vara ensam, men oftast skulle jag vilja vara med många.
Det finns i alla fall ett antal människor som jag skulle vilja träffa oftare, när jag saknar kommunikation med någon av dem så saknar jag dem påtagligt.
Med några av dessa har jag sedan tidigare pensionärsplaner, tanken är att när vi är gamla och grå ska vi bilda en sorts kollektiv med egna lägenheter i ett hus, fast med gemensamma utrymmen också. Just nu känns det i alla fall som en bra idé men man vet ju aldrig var man hamnar i livet, det är ju fortfarande närmare 40 år kvar tills det går att genomföra. Om det alls går att genomföra.
Tanken är väl ett äldreboende där vi redan känner varandra och kan vara en trygghet för varandra, om någon blir sjuk så är vi som bryr oss och finns nära nog att ta hand om varandra på daglig basis. Om alla blir sämre så kanske det skulle gå att anställa personal...
Det finns i alla fall ett antal människor som jag skulle vilja träffa oftare, när jag saknar kommunikation med någon av dem så saknar jag dem påtagligt.
Med några av dessa har jag sedan tidigare pensionärsplaner, tanken är att när vi är gamla och grå ska vi bilda en sorts kollektiv med egna lägenheter i ett hus, fast med gemensamma utrymmen också. Just nu känns det i alla fall som en bra idé men man vet ju aldrig var man hamnar i livet, det är ju fortfarande närmare 40 år kvar tills det går att genomföra. Om det alls går att genomföra.
Tanken är väl ett äldreboende där vi redan känner varandra och kan vara en trygghet för varandra, om någon blir sjuk så är vi som bryr oss och finns nära nog att ta hand om varandra på daglig basis. Om alla blir sämre så kanske det skulle gå att anställa personal...
måndag 4 oktober 2010
Det där med mödraskap.
Jag har av någon anledning funderat en del kring barn, syskon, föräldrar och familj de senaste dagarna. Gissningsvis för att jag läst lite artiklar om ensambarn vs syskon samt dagens medicinpristagar-annonsering, provrörsbefruktningens fader (sic!).
För ett år sedan var vi helt överens om att när A var någonstans 3-4 år så skulle vi helt klart skaffa syskon. Nu är vi snarast överens om att njae, helst inte, men om det skulle hända så är det väl ingen jättekatastrof i alla fall, åtminstone sålänge det väntar några (~5) år till.
Just nu är det frågan om jag överhuvudtaget vill ha ett syskon till A som kretsar runt runt. Jag är inte helt på det klara med vad det är jag vill och vad jag inbillar mig att samhället förväntar sig av mig.
På syskonsidan står spelarna:
- Tänk om något händer med A, hur skört är inte livet, bäst att skaffa en till så man har en anledning att fortsätta andas varje dag.
- Det är rätt roligt med syskon.
- Det skulle ju vara roligt att få användning av alla kläder och saker vi har sparat (förutsätter dock att det blir ett till höst/vinterbarn dessutom en till som A).
- Om ekonomin fortsätter dala så kan det vara bra att ha någon till att hänga på när jag och J blir gamla.
- När vi dör så skulle det nog vara skönt för A att inte vara ensam att måsta ta hand om allt.
- Bebisar är söta och gosiga.
- Har man ett barn så förväntas man få minst ett till, i alla fall så man har en av varje sort.
- Har man bara ett barn så är man inte en "riktig" förälder...
På ensambarn-sidan spelar dessa:
- Jag är helt och fullt nöjd med min familj som den är.
- Vi har det jättebra som det är och har ju jordens lättsammaste unge, tvåbarnschocken kommer att golva oss.
- Det är inte ekonomiskt försvarbart att skaffa syskon inom de närmsta åren, innan jag har ett stabilt arbete.
- Jag är inte redo att låna ut min kropp en gång till. Även om det var rätt mysigt med sprattel i magen och alla krämpor man åkte på.
- Jag vill inte riskera att återuppleva förlossningen med A (Vilket nog är helt uteslutet egentligen).
- Det är rätt skönt att inte ha spädbarn hemma.
- Det är väldigt trevligt att få tid för varandra, bara jag och J ibland.
- Jag vill inte göra uppehåll i min träning på över ett år (en träning som är väldigt olämplig för gravida och nyförlösta).
- Jag vill inte få en pojke. (Jag vill slippa oroa mig för blödarsjuka, jag är nog orolig för min bror som det är, jag vill slippa samma oro för ett eget barn, det är nog jobbigt att inte veta om A är bärare och om A:s framtida barn kanske blir sjuka). Vilket i sig är ganska knepiga tankar med tanke på hur frisk min bror egentligen är. Men oron finns ständigt där i alla fall.
Vi kanske löser det så att om A börjar fråga efter syskon (snarare än en kattunge eller hundvalp) så kanske vi gör en ny övervägning. Om nu inget oförutsett händer innan dess, men så klantiga ska vi väl inte vara?
För ett år sedan var vi helt överens om att när A var någonstans 3-4 år så skulle vi helt klart skaffa syskon. Nu är vi snarast överens om att njae, helst inte, men om det skulle hända så är det väl ingen jättekatastrof i alla fall, åtminstone sålänge det väntar några (~5) år till.
Just nu är det frågan om jag överhuvudtaget vill ha ett syskon till A som kretsar runt runt. Jag är inte helt på det klara med vad det är jag vill och vad jag inbillar mig att samhället förväntar sig av mig.
På syskonsidan står spelarna:
- Tänk om något händer med A, hur skört är inte livet, bäst att skaffa en till så man har en anledning att fortsätta andas varje dag.
- Det är rätt roligt med syskon.
- Det skulle ju vara roligt att få användning av alla kläder och saker vi har sparat (förutsätter dock att det blir ett till höst/vinterbarn dessutom en till som A).
- Om ekonomin fortsätter dala så kan det vara bra att ha någon till att hänga på när jag och J blir gamla.
- När vi dör så skulle det nog vara skönt för A att inte vara ensam att måsta ta hand om allt.
- Bebisar är söta och gosiga.
- Har man ett barn så förväntas man få minst ett till, i alla fall så man har en av varje sort.
- Har man bara ett barn så är man inte en "riktig" förälder...
På ensambarn-sidan spelar dessa:
- Jag är helt och fullt nöjd med min familj som den är.
- Vi har det jättebra som det är och har ju jordens lättsammaste unge, tvåbarnschocken kommer att golva oss.
- Det är inte ekonomiskt försvarbart att skaffa syskon inom de närmsta åren, innan jag har ett stabilt arbete.
- Jag är inte redo att låna ut min kropp en gång till. Även om det var rätt mysigt med sprattel i magen och alla krämpor man åkte på.
- Jag vill inte riskera att återuppleva förlossningen med A (Vilket nog är helt uteslutet egentligen).
- Det är rätt skönt att inte ha spädbarn hemma.
- Det är väldigt trevligt att få tid för varandra, bara jag och J ibland.
- Jag vill inte göra uppehåll i min träning på över ett år (en träning som är väldigt olämplig för gravida och nyförlösta).
- Jag vill inte få en pojke. (Jag vill slippa oroa mig för blödarsjuka, jag är nog orolig för min bror som det är, jag vill slippa samma oro för ett eget barn, det är nog jobbigt att inte veta om A är bärare och om A:s framtida barn kanske blir sjuka). Vilket i sig är ganska knepiga tankar med tanke på hur frisk min bror egentligen är. Men oron finns ständigt där i alla fall.
Vi kanske löser det så att om A börjar fråga efter syskon (snarare än en kattunge eller hundvalp) så kanske vi gör en ny övervägning. Om nu inget oförutsett händer innan dess, men så klantiga ska vi väl inte vara?
torsdag 30 september 2010
"My thinking is so good right now, I could kill a small duck with my brain"
Vännen som efter en tenta kläckte (no pun intended) ur sig ovanstående har nu fått en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Yay!
I och med denna publicering så har det blivit lite rabalder runtom i media, först lokaltidningen som skrev en artikel, sedan har jag sett att en utländsk relativt stor tidning har kommenterat. Dessutom (och enligt mig störst av dem alla... nåja) så blev det en helt egen sida på svt-text!
Artikeln då? vad handlar den om? Varför har det blivit rabalder?
Jo, här ska ni få höra: Mammografiscreening är (enligt studien) även bra för yngre kvinnor (här avser man åldern 40-49 år, i cancersammanhang är det rena barnrumpor) vilket går emot tidigare forskning på området samt många länders riktlinjer för mammografiscreening.
Bra tajming på publiceringen, imorgon är det oktober och återigen är bröstcancer i fokus.
I och med denna publicering så har det blivit lite rabalder runtom i media, först lokaltidningen som skrev en artikel, sedan har jag sett att en utländsk relativt stor tidning har kommenterat. Dessutom (och enligt mig störst av dem alla... nåja) så blev det en helt egen sida på svt-text!
Artikeln då? vad handlar den om? Varför har det blivit rabalder?
Jo, här ska ni få höra: Mammografiscreening är (enligt studien) även bra för yngre kvinnor (här avser man åldern 40-49 år, i cancersammanhang är det rena barnrumpor) vilket går emot tidigare forskning på området samt många länders riktlinjer för mammografiscreening.
Bra tajming på publiceringen, imorgon är det oktober och återigen är bröstcancer i fokus.
måndag 20 september 2010
Kvalet efter valet.
Ha överseende med röran i inlägget, jag blev lite ivrig och nu orkar jag inte rensa upp.
Det blev en kvalfylld natt och morgon såhär dagen efter att ett främligsfientligt parti tagit sig in i sveriges riksdag. Till stor del skyller jag på media samt de etablerade partierna som aldrig vågade ta debatten mot SD. För inte är det mitt fel i alla fall!
Jag har mina egna teorier om varför 5,7% av de som röstat valt ett parti som till halva styrelsen (ungefär) består av män med kopplingar till vit-maktrörelsen.
Jag tror att:
- en stor grupp förstagångsväljare, som fått sämre undervisning i skolorna än sina föregångare på grund av sparkrav samt större kullar elever. Altså är de inte kapabla att göra ett informerat val då de inte riktigt kan tillgodogöra sig informationen mellan raderna.
- det finns ett stort ointresse för politik, det är ju inte trendigt att vara solidarisk eller att bry sig om de som har det sämre, de har väl säkert gjort något galet och får skylla sig själva. Altså faller de antingen för grupptrycket eller tar "nåt som lät bra då, och det är väl lite synd om dem, så de kan väl i alla fall få min röst".
- den mediarapportering som utmålar SD som offer istället för att bemöta dem sakfråga för sakfråga, statistik för statistik, gravt har underminerat de reguljära partierna. Vem hejar inte på en underdog? (jag..)
- integrationspolitikens misslyckade de senaste åren, det är ju bara att erkänna att det inte gått lika bra som det borde, men inte är det rätt att dra tillbaka hemspråksundervisningen på grund av det, det är ett etablerat faktum att det är lättare att tilgodogöra sig en undervisning om man faktiskt förstår vad som sägs på lektionerna, samt att det är mycket lättare att lära sig ett nytt språk om man redan behärskar ett.
- en i finanskrisens spår efterföljande längtan (tillbaka) till en oskuldsfull tid med andra värderingar, om så det är en tid som egentligen aldrig funnits. En tid när det bakades surdegsbröd i alla hushåll, mamma var hemma efter skolan, och familjeförsörjaren var man. En tid när Sverige var "Äkta", när kristendomen var statsreligion, när Lucia var blond, när våldtäkter inte fanns, när den enda invandraren i kvarteret var lite spännande och exotisk, när islam var en lite konstig religion man läste parallellt med hinduismen och inte grannen med familj, när Pippis pappa var negerkung och chokladbollar kunde kallas för negerbollar utan att någon lyfte på ögonbrynen. När skolavslutningar firades i kyrkan med psalmer utan att någon reagerade nämnvärt, för så hade man ju alltid gjort.
Sedan har jag verkligen saknat ett jämlikets/jämställdhetsperspekiv under valrörelsen, jag kan bara inte stödja någon som anser att bara för att man är född i ett visst kön och/eller en viss etnicitet så har man inte samma möjligheter, eller ens samma människovärde, rätt till sin egen kropp, the list goes on and on, som normen (vit heterosexuell man ca 40 är). Eller att kvinnor har lägre lön än män endast på grund av sitt kön och de förväntningar samhället har på att hon rättar in sig i ledet som heterosexuell familjebildare, som försakar karriärsmöjligheter för de 2,1 barnens skull, som tar ut merparten av föräldraförsäkrigen "för att jag var ju redan hemma, och min man tjänar så mycket mer än mig att om han skulle stanna hemma så skulle vi inte ha råd att förverkliga oss själva"
Nä, int ä ja bitter...
Inte för att jag vill se en borgerlig regering en mandatperiod till, men det är fan ännu värre att SD fått vågmästarroll.
Det blev en kvalfylld natt och morgon såhär dagen efter att ett främligsfientligt parti tagit sig in i sveriges riksdag. Till stor del skyller jag på media samt de etablerade partierna som aldrig vågade ta debatten mot SD. För inte är det mitt fel i alla fall!
Jag har mina egna teorier om varför 5,7% av de som röstat valt ett parti som till halva styrelsen (ungefär) består av män med kopplingar till vit-maktrörelsen.
Jag tror att:
- en stor grupp förstagångsväljare, som fått sämre undervisning i skolorna än sina föregångare på grund av sparkrav samt större kullar elever. Altså är de inte kapabla att göra ett informerat val då de inte riktigt kan tillgodogöra sig informationen mellan raderna.
- det finns ett stort ointresse för politik, det är ju inte trendigt att vara solidarisk eller att bry sig om de som har det sämre, de har väl säkert gjort något galet och får skylla sig själva. Altså faller de antingen för grupptrycket eller tar "nåt som lät bra då, och det är väl lite synd om dem, så de kan väl i alla fall få min röst".
- den mediarapportering som utmålar SD som offer istället för att bemöta dem sakfråga för sakfråga, statistik för statistik, gravt har underminerat de reguljära partierna. Vem hejar inte på en underdog? (jag..)
- integrationspolitikens misslyckade de senaste åren, det är ju bara att erkänna att det inte gått lika bra som det borde, men inte är det rätt att dra tillbaka hemspråksundervisningen på grund av det, det är ett etablerat faktum att det är lättare att tilgodogöra sig en undervisning om man faktiskt förstår vad som sägs på lektionerna, samt att det är mycket lättare att lära sig ett nytt språk om man redan behärskar ett.
- en i finanskrisens spår efterföljande längtan (tillbaka) till en oskuldsfull tid med andra värderingar, om så det är en tid som egentligen aldrig funnits. En tid när det bakades surdegsbröd i alla hushåll, mamma var hemma efter skolan, och familjeförsörjaren var man. En tid när Sverige var "Äkta", när kristendomen var statsreligion, när Lucia var blond, när våldtäkter inte fanns, när den enda invandraren i kvarteret var lite spännande och exotisk, när islam var en lite konstig religion man läste parallellt med hinduismen och inte grannen med familj, när Pippis pappa var negerkung och chokladbollar kunde kallas för negerbollar utan att någon lyfte på ögonbrynen. När skolavslutningar firades i kyrkan med psalmer utan att någon reagerade nämnvärt, för så hade man ju alltid gjort.
Sedan har jag verkligen saknat ett jämlikets/jämställdhetsperspekiv under valrörelsen, jag kan bara inte stödja någon som anser att bara för att man är född i ett visst kön och/eller en viss etnicitet så har man inte samma möjligheter, eller ens samma människovärde, rätt till sin egen kropp, the list goes on and on, som normen (vit heterosexuell man ca 40 är). Eller att kvinnor har lägre lön än män endast på grund av sitt kön och de förväntningar samhället har på att hon rättar in sig i ledet som heterosexuell familjebildare, som försakar karriärsmöjligheter för de 2,1 barnens skull, som tar ut merparten av föräldraförsäkrigen "för att jag var ju redan hemma, och min man tjänar så mycket mer än mig att om han skulle stanna hemma så skulle vi inte ha råd att förverkliga oss själva"
Nä, int ä ja bitter...
Inte för att jag vill se en borgerlig regering en mandatperiod till, men det är fan ännu värre att SD fått vågmästarroll.
torsdag 15 juli 2010
Lite WoW-snack
Jag har på sistone spelat lite mer WoW. Jag har tagit mig till lvl 80 med min deathknight och jag håller på att levla upp min Hunter Schrödinger och hans katt. Till skillnad från tidigare spelperioder så spelar jag nu Alliance istället för Horde. Det är roligt att få utforska samma områden man tidigare spelat men från en annan fraktions synvinkel. Som vanligt så försöker jag samla achivements så gott det går.
Jag tror att jag ska stanna på Alliance ett tag, jag trivs. Trevlig guild, inga raid-krav. Suits me like a glove.
Jag tror att jag ska stanna på Alliance ett tag, jag trivs. Trevlig guild, inga raid-krav. Suits me like a glove.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)