En flyttlåda böcker väger mycket...

Tänk att än är jag inte ett dugg less på flyttandet. Än så länge känns det odelat positivt faktiskt.

Om det är fint väder imorgon ska jag ta tag i rabattrensandet tror jag. Tistlarna lockar på mig och mina handskar. Man kanske skulle sätta lite tulpaner i höst? För visst är det på hösten man sätter lökar?

Jag har en känsla av att det kommer att bli så fint när det är färdigflyttat, färdigtapetserat och färdigmöblerat, jag riktigt längtar till slutet av denna månad när allt är färdigt.

Dock kommer vi att behöva lite fler händer ett par gånger under flyttandets gång, vi har några möbler som är tunga och/eller otympliga.

Dock verkar den fina algoritmen inte riktigt fungera för småprylar. Det blir lite för mycket spring mellan rum för att kunna tömma ett rum i taget.

Tänk om man fick flytta hemifrån igen

Jag undrar just hur det skulle bli om jag fick flytta och bara ta med det jag vet att jag kommer att behöva.

Låt säga att man ska flytta hemifrån. Då har man ju möjlighet att bara ta med sig det man vill ha och kommer att använda NU och lämna resten bakom sig. Tänk vilken möjlighet det hade kunnat vara, om man fick ett sånt tillfälle igen.

Jag är ganska säker på vad jag skulle ta med mig, men jag är inte alls säker på vad jag skulle lämna. Förmodligen skulle jag ta med mig mer än jag från början tänkt... jag har en aning problem med att släppa saker (vilket säkert märkts vid det här laget).

Ibland leker jag med tanken på en katastrof. Vad av det jag har hemma kan vara bra för eftervärlden att få veta? Vilka av böckerna i bokhyllan skulle jag ta med mig till ett skyddsrum? Har jag någonting hemma som är värt att ta med till kommande generationer? Tänk om allt annat går under och jag ensam ska bygga upp världens samlade kunskaper...

Det leder ju till lite intressanta tankegångar.. det får bli ett annat inlägg.

Hej, kom och hjälp mig!

Tänk om alla saker hade en delete-knapp någonstans. Så fort det skulle gå att rensa och bli av med saker.

När man faktiskt måste plocka upp varje sak, förflytta den till lämpligt ställe och sedan hyra en släpvagn för att bli av med den så känns det helt plötsligt mycket jobbigare. Varför kan ingen uppfinna en self-destructfunktion på till exempel vårt gamla soffbord?

Varför har jag till exempel kvar gamla papper och prov från högstadiet?? Det är ju inte direkt som att jag kommer att behöva lämna in kompletteringar.

En massa ljusstakar? Något vi använder dagligen? Nej, inte direkt.

Kommer jag att gå och slänga papprena idag? Förmodligen inte. Det kommer att komma något annat ivägen, jag bara vet det.

Det är svårt att slänga saker, även om man inte använt det på över ett år och dessutom glömt bort att man hade den.

Tv-bänk och soffbord säljes till högtbjudande

Jag funderar lite kring prylar och saker. En idé för att hålla nere mängden grejjer är ju att slänga en gammal (eller göra sig av med på annat sätt) när man skaffar något nytt.

När det gäller kläder och skor fungerar det ju garanterat, men när man kommer till andra saker då? Böcker (kan ju fungera om man inte som jag är lite bibliofil)? Mat?

Ett annat sätt att hålla nere antalet prylar hemma är ju att helt enkelt inte köpa några nya. När det gäller A och allt som hör till så försöker jag tänka "hur klarade de det här för 100 år sedan?" och för det mesta kan jag då låta bli att köpa just den saken.

Men jag tror att sommarens stora projekt får bli att slänga 100 saker netto (eller skänka bort, eller sälja, eller...) för att få lite försprång till hösten. Dock är det en del skrymmande saker vi skulle behöva bli av med, bland annat en tv-bänk och ett soffbord, vilket inte är lika enkelt att bara slänga. Vi har dessutom en hel del grovsopor som vi behöver frakta bort någon gång, som en gammal stekpanna och ett gammalt lysrör (eller det klassas nog som miljöfarligt).

Annars är min universallösning på för mycket saker att skaffa en till bokhylla.

Dagens i-landsproblem (3)

Det här skriver jag för att återknyta till ett tidigare inlägg, jag har visst inte behandlat klart ämnet riktigt.

Jag har upptäckt att ju längre tid och sträcka jag är hemifrån desto mer less blir jag på alla prylar och allt skrot vi har hemma. Egentligen är det väl något av en hemlig dröm att bara sälja iväg allt och skaffa nytt eller, kanske låta bli. Störst problem är det väl egentligen med kläderna. Efter A så har jag en massa kläder jag förmodligen aldrig mer kommer att använda, så det skulle bara vara befriande att hiva iväg allt för återvinning (dessutom behöver jag nog en anledning att köpa nya underkläder), Dessutom så behöver vi garderobsplatsen det tar upp.

Ibland när jag träffar nya människor så blir jag så inspirerad av dessa att jag vill vara den människan, gärna med alla saker som hör till. Tyvärr samtidigt som jag vill vara mig själv också. Kontentan av detta blir en himla massa saker. För varje nytt intresse så medföljer det ju en viss rekvisita som tar upp en massa plats.

Är det så att det är våra saker som definierar vilka vi är?
Till viss del skulle jag nog säga, men inte uteslutande. Vi kan nog fortfarande vara oss själva även i en situation utan rekvisita. Dock tror jag att vi nog kan vara lite annorlunda utan det ramverk vi har tillverkat för våra personer.

Jag har alltid sett en trygghet i mina saker, och i att ha mycket på liten yta, det är så jag har växt upp, och det är i en sådan miljö jag har kännt mig som tryggast. I mitt lilla rum på lite drygt 7 kvadratmeter hos mina föräldrar fick jag in en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå, en hurts, en tamburmajor och en väldans massa saker. I mitt rum kände jag mig trygg och tillfreds.

När jag sedan flyttade hemifrån så hade jag världens chans att göra mig av med allt onödigt jag samlat på mig under åren. Till viss del kan man väl säga att jag gjorde det också, jag slängde inte en pinal. Allt var nödvändigt enligt min hjäna. För när man flyttar hemifrån behöver man trygghet och denna trygghet satt för mig i yttre ting. Så jag sitter fortfarande kvar i alla saker och nu kan jag inte göra mig av med dem, för jag vet inte riktigt vilka jag verkligen behöver och vilka som bara är där för att fylla upp rummen.

För att ge ett exempel. Vi har över 600 böcker hemma. Hur många av dem Behöver vi verkligen? jag skulle gissa på ett förtiotal kanske, resten är antingen nostalgi eller olästa eller utfyllnad. Men vilka är vilka? Hur definierar man vilka böcker som är nödvändiga? Dessutom är det jäkligt snyggt med många böcker, så det får helt enkelt bli en del av inredningen hemma. Vi har just nu fyra fullstora Billy bokhyllor från IKEA fullpackade med böcker.

En tanke slog mig just, hur mycket pengar har jag lagt ner på alla böcker? Vissa av böckerna är svindyra, kurslitteratur tenderar att kosta skjortan. Vissa böcker har vi fått, men de flesta har jag/vi bekostat med studiemedel. Tänk om man kunde sälja undan lite gammal kurslitteratur, sådana böcker man inte längre har någon egentlig användning för. Fast... man får inte ens igen en bråkdel av priset.

Kanske är dags att aktivera tradera, ofta är det väl någon som kan ha användning av något jag har över. Kanske hittar jag tillbaks till mig själv någonstans under alla saker.

Dagens i-landsproblem (2)

Jag är en hamster. Jag har alldeles för svårt att slänga saker som jag kanske kan få användning av någon gång. Men vissa saker hemma förstår jag inte riktigt vitsen med. Varför har jag prydnader? varför har vi två tv-bänkar just nu? (En är silvrig med tre hyllplan, ska säljas, du får den för 300). Vi har även en elorgel som står och samlar damm, men den kan vi ju inte sälja även om ingen använder den. Vi har minst en flyttkartong urväxta barnkläder, men de sparar vi till eventuellt syskon.

Ja ni märker, det rensas bort alldeles för lite saker hemma hos mig.

Egentligen skulle vi behöva flytta. Inte för att det är något fel på vår nuvarande bostad, men vi har ju så mycket saker!

Vi skulle Verkligen behöva rensa igenom alla garderober, kartonger och förråd och göra oss av med minst hälften av vad vi har.

Hade jag inte varit så kär i mina böcker så hade jag nog sålt hälften och slängt resten. Men nu är inte det ett alternativ, de är ju min favoritinredning.

Det hade varit väldigt skönt att göra sig av med sånt man "kan behöva någon gång kanske" och slänga allt man inte har rört på ett år. Rensa genom kläder och göra sig av med det man inte använder, ge bort, slänga, ge till myrorna.

Vi gjorde en liknande rensning sist vi flyttade, och det skulle verkligen behövas igen. Det och att märka upp alla lösa sladdar och sånt man inte riktigt vet vad de hör till, maskeringstejp och plastpåsar är ju en rätt enkel lösning, sen hittar man en otrasslad nätverkskabel när man behöver den.

Hade jag inte varit så kär i så många av våra saker så hade jag nog ordnat loppmarknad hemma och fått bli av med hälften. Tyvärr har jag en känsla av att spekulanterna skulle vilja ha samma saker som jag vill ha kvar, så tyvärr... Eller så kanske man kan köpa plats på en loppmarknad någonstans och sälja iväg en massa skrot.

Kommer jag någonsin mer att använda Trangia-köket? Förmodligen inte, men den dagen strömmen går så kan det ju vara bra att kunna koka vatten.
Kommer jag någonsin mer att ha nytta av min gamla Chemistry (3 kg)? förmodligen inte, men om vi någon gång bor i ett hus med öppen spis så kan jag bränna aset.
Kommer jag någonsin att ha användning av [insert name here]? förmodligen inte... och jag kan antagligen köpa en ny om det visar sig att jag skulle ha det.
och Varför i allsindar har jag kvar min stensamling?!