Om kärnkraftverk

Jag är kluven till kärnkraft. På minussidan har vi ett miljöhot. På plussidan har vi en energikälla. Dessutom (och det är här mina kluvna känslor kommer in) är kärnkraftverk av en rätt gammal typ Oumbärliga för cancerdiagnostik. Det handlar om så kallad nuklearmedicin när en patient får ett radioaktivt spårämne injecerat i blodet och detta ämne sedan letar upp fysiologiskt aktiva kroppsdelar (som hjärta, njurar, cancertumörer). Patienten får sedan lägga sig i en gammakamera eller PositronEmissionsTomograf (PET-kamera) där kameran registerar sönderfall i kroppen. Fördelen med nuklearmedicin är att det går att avgöra om en ospecifik massa i kroppen är farlig eller ofarlig. Alltså om den ska behandlas eller ej. Nuklearmedicin har inneburit en enorm vinst i patientliv och överlevnad i cancer. Problemet är att för att kunna upprätthålla den nuklearmedicinska specialiteten behövs en viss typ av kärnkraftverk som kan producera Molybden99m, och denna typ av reaktorer är gamla. Det byggs helt enkelt inga nya i Europa. Det finns ett par nyare i USA (eller om det är Canada) samt att det finns några i ryssland. Problemet med dessa är avståndet. Avstånd är samma sak som tid. Tid betyder halveringstid, halveringstid innebär att materialet måste nå fram inom en viss tidsram för att vara arbetbart. Kort sagt, den Svenska cancervården BEHÖVER kärnkraftverk om inte diagnostiken och med den överlevnaden ska kliva tillbaka några deccenier.. Vill vi DET? Som jag ser det finns det två alternativ varav allmänheten inte är så bekanta med ett av dem. Antingen har vi kvar kärnkraften och canceröverlevnad, med risk för miljökatastrofer, Eller så avreglerar vi kärnkraften och med den avancerad cancerdiagnostik och behandling. Det finns ingen vinnare här.