måndag 2 maj 2011

Plikten framför allt?

Var går gränsen?

Eftersom jag har barn är jag försörjningsskyldig tills barnet fyller 18 (eller 21 om barnet i fråga fortfarande går gymnasiet). Detta är något jag tar på allvar, barnets försörjning går framför allt.

Men är det att gå för långt att i stort sett flytta ifrån sagda barn för att trygga barnets liv och leverne? Det känns inte helt rätt att arbetspendla under småbarnsåren helt enkelt. Men vad är alternativet? Om det är det enda jobbet jag får? Det känns ännu värre att flytta hela familjen till en ort vi inte har någon koppling till överhuvudtaget och innan J har fått ett arbete på sagda ort.

Om det bara hade varit halva sträckan... Halva sträckan är möjligt att dagspendla på, men inte hela.

Om jag nu får jobbet vill säga.. Viss risk att jag tar ut segern/sorgen i förskott.

Inga kommentarer: