Jag undrar när jag ska få bli firad på mors dag och inte bara vara ett bihang. Årets version av dagen innebar att jag stod och lagade mat halva dagen för att sedan fira svärmor. Det räknar inte jag som ett ok firande av mig.
J:s argument är att A är för liten för att förstå vad Mors dag går ut på och eftersom det är A som ska fira mig, helt utan assistans så uteblir firandet tills dess A förstår. Men hur svårt kan det vara att göra i ordning lite frukost eller gå ut och plocka en maskros som A kunnat ge mig. Visst hade det varit roligt med något smycke eller en blomma eller lite choklad, eller ens ett "grattis".
Jag funderar på att tillämpa samma taktik till vintern och fars dag och se hur det slår ut.
(Jag tycker helt enkelt att jag förtjänar att bli lite firad faktiskt, om inte annat som lite kompensation för förlossningen som ju inte var smidigast i världen.)
3 kommentarer:
Jag kan absolut förstå hur du menar. Inte minst då du själv var högst delaktig i att fira en mamma som inte är din.
Sen har jag lite svårt för de där konstruerade dagarna med kommersiellt syfte över lag och menar att hela idén är att skapa just den där konflikten. Att vara mamma eller att ha en mamma är inte heller utan konflikter i sig. Så personligen ignorerar jag tills vidare att de existerar.
Jag får väl skicka en virtuell hyllning å A:s vägnar för det är jag säker på att hon skulle göra om hon kunde. Jag tycker alla som genomlidit en förlossning är någon form av hjältinna :)
jag förstår hur du menar, till viss del så skäms jag en aning för att jag faktiskt vill bli firad på det komersiella jippot. Litegrann för att jag faktiskt gjort en (om än oerhört självisk) jätteuppoffring som upplät min egen kropp till A så att hon fick möjlighet att födas.
Äsch, du behöver väl inte skämmas. Jag tror alla gillar att bli lite firade ibland, innerst inne :)
Skicka en kommentar