Kan inte riktigt sätta ord på känslan av att vilja ha alla mina favoritmänniskor runtomkring mig. Kanske kollektivdrömmar skulle passa, fast ändå inte riktigt. Eller kanske egentligen. Ibland vill man vara ensam, men oftast skulle jag vilja vara med många.
Det finns i alla fall ett antal människor som jag skulle vilja träffa oftare, när jag saknar kommunikation med någon av dem så saknar jag dem påtagligt.
Med några av dessa har jag sedan tidigare pensionärsplaner, tanken är att när vi är gamla och grå ska vi bilda en sorts kollektiv med egna lägenheter i ett hus, fast med gemensamma utrymmen också. Just nu känns det i alla fall som en bra idé men man vet ju aldrig var man hamnar i livet, det är ju fortfarande närmare 40 år kvar tills det går att genomföra. Om det alls går att genomföra.
Tanken är väl ett äldreboende där vi redan känner varandra och kan vara en trygghet för varandra, om någon blir sjuk så är vi som bryr oss och finns nära nog att ta hand om varandra på daglig basis. Om alla blir sämre så kanske det skulle gå att anställa personal...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar