Egentligen tror jag att jag lägger allt för mycket tid på att oroa mig. Men det är svårt att låta bli när jag är på väg mot något jag är så osäker på om jag kommer att trivas med resultatet, oavsett vad utfallet blir.
Nåja, hälften av problemen är lösta nu. Resten kommer nog att falla på plats med tidens gång. Förhoppningsvis redan i veckan?
Tänkte en stund att det är synd att man inte vet vad som kommer att hända i framtiden, men det är nog lika bra att vi inte vet.
Jag undrar hur gammal jag kommer att hinna bli innan jag inser att det inte är värt att oroa sig. Alltså att på riktigt förstå.
Förhoppningsvis har sommarens panik och ångest varit helt obefogat. Låt oss i alla fall hoppas på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar