Denna ständiga känsla av att inte riktigt duga som en är.
Speciellt vikten.
Som är helt normal.
Just nu väger jag ett par kilo mer än jag gjorde före A. Jag trivs egentligen riktigt bra i min kropp just nu (jämfört med tidigare). Känner egentligen inga behov av att plåga mig ner till pre-A-vikt just nu. Det finns annat att lägga tid och energi på. Som att leka med A. Eller baka (därav de extra kilona misstänker jag starkt).
Ändå ligger det något i bakhuvudet och gnager.
...duger inte... ...är inte attraktiv nog... ...är en besvikelse... ...måste prestera för att kompensera... ...ju mindre desto bättre... ...är bara speciell om jag är liten... ...duger inte.
Tänk om man kunde ta ledigt från sig själv ibland?
För egentligen trivs jag bättre med mig själv än jag gjort på mycket länge. För att det finns så mycket viktigare som är bättre att fokusera på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar