Inte utan att man (jag) blir lite småsugen på en till. De luktar ju så gott, och så är de ju så söta! (och goa, och fina och helt makalöst fantastiska)
Men det krävs inte mycket för att sansa mig igen. Hej verkligheten. A är den enklaste mest fantastiska ungen i världen, och jag är lat. Varför förändra ett vinnande koncept?
Jag vill åtminstone ha en tillsvidareanställning. Eller ok, jag borde skriva på det kontraktet i december. Men jag jobbar inom ett högrisk-område, alltså, arbetet är riskfyllt för ett embryo/foster. Flytt och lån inom det närmsta året, den ena är nog jobbig som den är även för en kvinna i sina bästa år, och den andra kanske inte skulle gå igenom med en till i familjen.
Men sen var det det där med förlossning... hurv. Nä, Där går gränsen, OM det blir någon fler någon gång i en avlägsen framtid (in a galaxy far far away, may the force be with you) så får J ta hand om den delen. Helst medan jag ligger på en strand under ett parasoll med en drink i handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar