Shannon Hale
Så har jag även läst igenom uppföljaren, den som verkar utspela sig något år efter den första, men med andra huvudkaraktärer. Birollerna är till stor del desamma. Den här boken är lite mörkare än sin föregångare, lite längre (ca 280 sidor ungefär) och med lite andra förutsättningar.
Det saknas lite problematisetingar kring könsroller, och den är rätt hetronormativ, som del ett, men å andra sidan verkar det vara svårt att hitta Den Perfekta Roman(s)en.
Det fortsätter att vara en ganska oskyldig historia, men en historia som utspelar sig (i ett fejkat) 1816 med alla normer och sociala regler som gällde då, kan kanske inte vara något annat. Det är också ganska bekvämt att läsa.
Pluspoäng för att den vid ett tillfälle namedroppar min favoritförfattare alla kategorier, husguden Terry Pratchett.
På det stora hela, en helt ok bok även denna, inget mästerverk, men jag kände inte heller för att lägga ner den. Istället så har den fått mig att plocka upp originalet, Jane Austen, igen. Inte för att jag är så svårövertalad direkt. Känner för att läsa lite romantik, lite känslor och annat fluff ett tag, speciellt när jag betat igenom så tungrodda och känslobefriade böcker som At Home till exempel.
Den här hösten har jag nog tänkt varva Pratchett med Gail Carriger och en del annat smått och gott, förhoppningsvis får lite romantik plats mellan varulvar och trollkarlar.
3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar