måndag 16 november 2009

Modaliteter på röntgen

Jag tar och fortsätter på det föregående inlägget med en liten lista med saker man kan stöta på på röntgenavdelningen. Så smånigom blir det nog ett återkommande tema och kanske något vettigt av det hela. Men vi börjar från början.

Skelettröntgen: Detta är den enklaste, billigaste och snabbaste undersökningsformen. Om du till exempel ramlat och skadat en arm så kommer du antagligen att få en remiss till röntgen/slätröntgen/skelettröntgen. Detta är den modalitet som ger de klassiska röntgenbilderna. På slätröntgen tar man Alltid två (eller fler) bilder, med ytterst få undantag. Detta är för att bilderna är i 2d och man inte ser djup. För att lösa det problemet tar man två mot varandra vinkelräta projektioner (altså bilder ur två olika vinklar).

Ultraljud: Detta är en metod som är säker ur strålningssynpunkt då det är ljudvågor som bearbetas och blir till bilder, det är helt utan röntgenstrålning. Nackdelen är att det inte blir speciellt bra bilder samt att det tar tid, kan göra ont och kräver en specialistläkare. På barn bör man i de fall det går välja ultraljud före röntgen.

Genomlysning: Om man behöver titta på funktioner eller ta mycket precisa bilder så kan man göra en genomlysning. Det är en kontinuelig eller pulsad röntgenbild med mycket låg dos, tills dess att man har hittat det man letar efter (vad det då må vara) och man tar en riktig röntgenbild. Denna variant används ofta om man ska titta på tarmar, eller matstrupen i arbete. Det är läkare som utför detta.

Datrotomografi/DT/CT: I denna maskin (som ser ut som en stor ring) tar man röntgenbilder i flera plan samtidigt. Bilderna kan sedan bearbetas i en dator och man kan få ut 3D-simuleringar av allt i från skelettstrukturer till blodkärlsnätverket. Denna maskin tar man till om man inte kan få ut det man vill ha på ett annat sätt. Den är egentligen sistahandsalternativet på grund av den (relativt sett) höga stråldosen. Den går dock väldigt fort att köra, så om tiden är en väldigt viktig faktor så väljer man att göra en DT (till exempel vid stroke och bilolyckor).

Nuklerarmedicin: Till skillnad från de andra varianterna så är det patienten som strålar här. Patienten kommer till mottagningen och får en injektion med ett radioaktivt medel. Sedan får patienten vänta och tillslut så lägger man patienten på en brits som körs igenom en gammakamera som registrerar strålningen som patienten utsänder. Har man då ett aktivt område (tumörer, reumatiska problem etc) så koncentreras strålningen från detta område och det lyser upp på bilden

Magnetresonanstomografi/MRT: Kallas ibland felaktigt för magnetröntgen. Det finns egentligen bara fördelar med denna. Dock bör man vara medveten om att det tar lång tid att göra en undersökning. Lång tid man kommer att tillbringa liggandes inne i en trång högljudd tunnel och lyssna på musik. Har man det minsta problem med klaustrofobi så kommer det att bli en obehaglig undersökning. Dock är den väldigt bra ur strålningssynpunkt, det förekommer ingen röntgenstrålning överhuvudtaget. Bilderna får man fram genom att utsätta kroppens (dipolära) vattenmolekyler för ett mycket kraftigt magnetfält och sedan se hur de hoppar tillbaka igen (grovt förenklat). En till nackdel är att vårdkön är Mycket lång.

Interventionell radiologi: Detta är en variant av genomlysning där man går in med katetrar in i kroppens blodkärl för att till exempel vidga en förträngning, plocka bort en propp, eller täppa till ett hål. Man går oftast in i arteria radialis eller arteria femoralis. Det är läkare som utför detta. Detta görs nästan alltid akut eller halvakut.

Nästa gång går vi igenom stråldoser och jämför dem med vanliga saker så att man kan få ett perspektiv.

Inga kommentarer: