Jag har upptäckt att det enklaste sättet att få folk att höja på ögonbrynen är att berätta att jag spelar datorspel. Lägger jag dessutom till att jag tränar kampsport så ser jag att jag (medvetet eller omedvetet) blir förpassad till kategorin Konstig. Det händer till och med att personer jag möter lägger huvudet på sned och verkar tänka: Men lilla gumman då, är du inte riktigt normal?
Speciellt märker jag detta på kvinnor i äldre medelåldern. Män reagerar snarast med att låtsas vara intresserade, eller ge intrycket av att jag är inne och klampar på deras territorie, get out please.
Fast för att ge ett mer balanserat perspektiv så händer det inte speciellt ofta. Å andra sidan så berättar jag inte att jag spelar till alla jag möter heller. Vill jag slippa bli ihågkommen som den konstiga lilla tjejen så säger jag bara att jag är gift och har barn, och på fritiden läser jag böcker eller leker med A. Det är väl det jag oftast säger om jag ska vara helt ärlig. Orkar inte möta blickarna hela tiden.
Undrar just om det någonsin kommer att bli, kanske inte normalt, men i alla fall inte onormalt att spela datorspel om man inte är man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar