måndag 17 augusti 2009

Betygsinflation

I en artikel i dagens nyheter berättas det att olika skolor ger olika höga betyg till sina elever. Jag är inte förvånad.

Det finns många sidor att fundera kring i denna frågan, allt ifrån medmänsklighet till lärarnas kompetens i betygssättande. Om man får nära kontakt med en lärare så kan detta påverka ens betyg uppåt, man får lite fler chanser att bevisa vad man kan och läraren i fråga kanske "glömmer" lite av det man inte kan. Det är i alla fall mina erfarenheter, jag tänker speciellt på två lärare, en i högstadiet och en i gymnasiet. Så på en liten skola så ser jag visst att betygen kan påverkas till det högre än jag ser möjligheterna till på en stor skola. Är det kanske så att de höga betygen är rättvisa och att det är de låga som egentligen är fel? Inte om man ser till kunskaperna som universiteten kräver, och internationellt sett.

När det gäller betygssättande så finns det (eller det fanns i alla fall inte) inte kurser i detta som är obligatoriska för lärarstudenter att läsa innan examen. Väldigt märligt. Däremot var det visst nödvändigt för en religionslärare att lära sig fågelläten?

Sedan har vi förståss den delikata frågan om elevinflytande. Hur mycket är för mycket? Är det helt fel att ha viss hierarki i skolväsendet? Personligen är jag inte helt säker på vad jag egentligen tycker, maktmissbruk finns på alla nivåer. Elever kan sänka en lärare och en lärare kan sänka elever.



Det kanske inte är så dumt med högskoleprov i alla fall.

Fördelen jag ser med högskoleprovet är att det är neutralt på så sätt att ingen enskild provtagare kan få fördelar gentemot de andra, dessutom får man skriva om provet hur många gånger man vill (dock kostar det 300 kr per gång). Man till och med uppmuntras att skriva om provet minst en gång. Jag tycker det är ganska rättvist, men jag vet att det finns många som verkligen inte håller med mig och som fått mycket sämre resultat än de förväntat sig. (då poppar en förbjuden tanke upp, om det gick så dåligt på högskoleprovet, förtjändade de då sina höga betyg? nu pratar vi 16-17 i snitt och under 1,0 på högskoleprovet).

Dock är det inte anpassat för alla. De som har svårt att prestera på tid och under väldigt speciella former kommer förmodligen att få ett lite sämre resultat än vad de egentligen skulle kunna prestera. Men å andra sidan så har vi sådana som mig som gynnas starkt av provformen. I jämförelse med mina betyg från gymnasiet så har jag ett fruktansvärt bra resultat på högskoleprovet, som även står sig i jämförelse med sveriges övriga befolkning.

Så varför har jag fått så bra resultat?
Jag har förståelse för hur matematiken fungerar.
Klassisk logik passar väldigt bra till mitt lynne.
Jag är väl bevandrad i båda språken.
Jag blir inte stressad av att prestera på tid.
Jag har bra självförtroende i dessa sammanhang.

Varför fick jag så dåliga betyg i gymnasiet?
Dels för att jag var L A T. Dessutom vågade jag inte fråga om hjälp när jag egentligen hade behövt den. Jag trodde väl någonstans att om jag frågade om hjälp så var jag dålig, jag ville klara mig Själv, lite som jag fått lära mig hemma, "en bra karl reder sig själv". Resultatet blev därefter, jag har inte alls de betyg jag hade kunnat få om jag bara hade orkat kämpa och vågat be om hjälp innan det blev för sent... Sedan hade jag garanterat inte fått 20,0 för det, men lite närmare än jag är nu i alla fall.

Mitt recept på ett bra resultat är således: Läs mycket på både svenska och engelska (det spelar inte så stor roll vad). Läs komplicerade saker på svenska och engelska, skriv provet tre gånger, gör övningsprov på nätet, be någon agera provvakt när du gör dessa övningsprov (i alla fall när riktiga provdagen närmar sig), och sist men inte minst, slappna av. Hur du väljer att utföra provet är sedan upp till dig.

Sist men inte minst. Att studera vid ett universitet eller en högskola är väldigt roligt, man får träffa massor med roliga människor, man får tillfälle att lära sig mycket mer än under gymnasiet och helt plötsligt kan eleven vara äldre än läraren!

Inga kommentarer: