För att hävda sig i konkurrensen så väljer bonniers förlag att översätta en bok med inte mindre än sex översättare, kan det bli bra? Jag tvivlar starkt.
Jag tycker det är lite jobbigt att läsa böcker på svenska som jag vet är skrivna på engelska. I mitt huvud så översätter jag tillbaka boken istället för att koncentera mig på handlingen. Jag funderar alldeles för mycket på hur jag skulle ha valt att översätta ett visst stycke och kommenterar för mig själv vad jag tycker om översättaren. Då är det mycket bättre att läsa på orginalspråket (om man behärskar det förståss), så alla böcker som är skrivna på engelska försöker jag att läsa på engelska för att inte tappa nyanser och svåröversatta saker som skämt och dubbelbottnade underfundigheter, samt ordvitsar.
Jag kommer antagligen inte att läsa boken i fråga varken på svenska eller engelska, det är antagligen inte något litterärt mästerverk jag missar heller. Men jag tror jag skulle märka när boken byter översättare. Oj vilken påfrestning det skulle bli för min stackars lilla språkhjärna om jag skulle ge mig i kast med den svenska översättningen istället för orginalet.
Det finns en poäng med att bara ha en enda översättare till en bok, nämligen vilken synonym man väljer för varje enskilt ord. Det engelska språket har ungefär dubbelt så många ord som svenskan och altså väldigt många fler nyanser att försöka härma. Vilken nyans man väljer är upp till den enskilde översättaren. Tänk om de stackars översättarna väljer olika? Det kommer att lysa genom i texten.
Tänk om någon skulle få för sig att dela upp en Pratchett-bok på detta sätt. Jag ryser av bara tanken.
Detta gäller altså skönlitteratur, som ska ha ett sammanhängande flöde. Med facklitteratur är det en helt annan femma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar