Som alla bör känna till så har vi Allemansrätt i Sverige. Den innebär att var och en har rätt att vistas i naturen, på privat mark likväl som offentlig. Vi har rätt att till och med uppehålla oss en kortare tid var som helst så länge det inte är i direkt anslutning till boningshus.
Kan det vara på grund av denna vi anser oss ha rätt att titta och lyssna på upphovsrättsskyddat material? Vi är vana att ha rätt att vandra runt bäst vi vill och lukta på blommorna, plocka en liten bukett (men vi låter bli de fridlysta arterna) och lyssna på fågelsången. Men dagens unga generation är lika vana att spatsera runt på internet som i den gröna verkliga världen, altså är filer på internet lika lovligt byte som en bukett maskrosor på gräsmattan. Problemet är dock att de som äger gräsmattan inte ser det som maskrosor utan som blåsippor, och alla vet ju att blåsippor är fridlysta.
Så hur ska vi komma tillrätta med det här? Jag vet inte, jag försöker bara beskriva problemet, lösningen får någon annan stå för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar