Det här skriver jag för att återknyta till ett tidigare inlägg, jag har visst inte behandlat klart ämnet riktigt.
Jag har upptäckt att ju längre tid och sträcka jag är hemifrån desto mer less blir jag på alla prylar och allt skrot vi har hemma. Egentligen är det väl något av en hemlig dröm att bara sälja iväg allt och skaffa nytt eller, kanske låta bli. Störst problem är det väl egentligen med kläderna. Efter A så har jag en massa kläder jag förmodligen aldrig mer kommer att använda, så det skulle bara vara befriande att hiva iväg allt för återvinning (dessutom behöver jag nog en anledning att köpa nya underkläder), Dessutom så behöver vi garderobsplatsen det tar upp.
Ibland när jag träffar nya människor så blir jag så inspirerad av dessa att jag vill vara den människan, gärna med alla saker som hör till. Tyvärr samtidigt som jag vill vara mig själv också. Kontentan av detta blir en himla massa saker. För varje nytt intresse så medföljer det ju en viss rekvisita som tar upp en massa plats.
Är det så att det är våra saker som definierar vilka vi är?
Till viss del skulle jag nog säga, men inte uteslutande. Vi kan nog fortfarande vara oss själva även i en situation utan rekvisita. Dock tror jag att vi nog kan vara lite annorlunda utan det ramverk vi har tillverkat för våra personer.
Jag har alltid sett en trygghet i mina saker, och i att ha mycket på liten yta, det är så jag har växt upp, och det är i en sådan miljö jag har kännt mig som tryggast. I mitt lilla rum på lite drygt 7 kvadratmeter hos mina föräldrar fick jag in en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå, en hurts, en tamburmajor och en väldans massa saker. I mitt rum kände jag mig trygg och tillfreds.
När jag sedan flyttade hemifrån så hade jag världens chans att göra mig av med allt onödigt jag samlat på mig under åren. Till viss del kan man väl säga att jag gjorde det också, jag slängde inte en pinal. Allt var nödvändigt enligt min hjäna. För när man flyttar hemifrån behöver man trygghet och denna trygghet satt för mig i yttre ting. Så jag sitter fortfarande kvar i alla saker och nu kan jag inte göra mig av med dem, för jag vet inte riktigt vilka jag verkligen behöver och vilka som bara är där för att fylla upp rummen.
För att ge ett exempel. Vi har över 600 böcker hemma. Hur många av dem Behöver vi verkligen? jag skulle gissa på ett förtiotal kanske, resten är antingen nostalgi eller olästa eller utfyllnad. Men vilka är vilka? Hur definierar man vilka böcker som är nödvändiga? Dessutom är det jäkligt snyggt med många böcker, så det får helt enkelt bli en del av inredningen hemma. Vi har just nu fyra fullstora Billy bokhyllor från IKEA fullpackade med böcker.
En tanke slog mig just, hur mycket pengar har jag lagt ner på alla böcker? Vissa av böckerna är svindyra, kurslitteratur tenderar att kosta skjortan. Vissa böcker har vi fått, men de flesta har jag/vi bekostat med studiemedel. Tänk om man kunde sälja undan lite gammal kurslitteratur, sådana böcker man inte längre har någon egentlig användning för. Fast... man får inte ens igen en bråkdel av priset.
Kanske är dags att aktivera tradera, ofta är det väl någon som kan ha användning av något jag har över. Kanske hittar jag tillbaks till mig själv någonstans under alla saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar