När jag gick högstadiet och första årskurserna på gymnasiet var jag helt inställd på att läsa till civilingengör. Målet med detta var att läsa inriktningen Rymdteknik i Kiruna och bli raketforskare på något sätt. Jag har alltid varit fascinerad av rymden och astronomi och allt som har med det att göra. Dock insåg jag ganska snabbt att jag inte riktigt har kapacitet eller energi nog att läsa SÅ mycket matte och fysik, även om det fortfarande är intressanta ämnen.
Tänk er följande dialog:
- So what do you do for a living?
- I´m a rocketscientist.
Jo det låter mycket bättre på engelska än det gör på svenska. Svenska ekvivalenten är väl snarast hjärnkirurg. Läkare har jag däremot inte haft några större drömmar om. I den mån jag funderat på att läsa till läkare har jag alltid hindrats av dels betygen och dels ansvaret.
Jag har haft ett antal drömyrken genom åren, men just nu har jag nog inte något speciellt. Det är bättre att hålla sina intressen på hobbynivå, i alla fall för mig. Jag har nämligen en tendens att lessna på saker efter ett tag. Dock har jag hittat några intressen som har hållit i sig genom åren.
1 kommentar:
Är det illa om man inte har ett drömyrke? Vette tusan om jag egentligen har något sådant, eller för den delen drömmar då jag blir stor. Det känns desto mera skrämmande, måste jag erkänna. Kan väl så här i efterhand sakna brandmanna "yrket" och tycka jag var dum som inte fullföljde det då man hade 1 fot inne, efter lumpen.
Ojoj nu fick jag massa vuxen tankar om jobb och livets bana...
Skicka en kommentar